Everything has changed [SV]

jättebra om vanligt!

Det där skriket alltså... Skrämmer skiten ur mig GAAAH. Älskar tvillingarna som vanligt 8} åh plz ge mig mer nu är du snäll ♥

Superbra kapitel ♥

Det är kapitlet är nog ett av de dåligaste i hela ff:n (man kan kalla det som en "filler" men vi säger att ni kanske kommer gilla det ändå lolol


Kapitel 12
Alex Edmond

Det blev förfärligt tyst inne i sovsalen innan alla tre slängde ur sig massa medkänsliga och kommentarer innan de kramade om henne. Melanie kom också in i deras sovsal några minuter senare för att leta reda på William, Stephanie och Luke vilket ledde till att Stephanie fick berätta för henne också. Stephanie tyckte inte om all medkänsla, men var glad för att de brydde sig om henne tillräckligt mycket för att inte döma henne för att hon hade ljugit för dem, hon tog också tillfället i akt med att berätta anledningen varför hon svimmade den första matchen och nu satt uppe i killarnas sovsal. Melanie föreslog direkt att Stephanie skulle gå till Madam Pomfrey och prata med henne om skriket, men både Stephanie och alla de fem killarna skakade på deras huvuden.

*

Veckorna gick och de fick mer läxor än någonsin, men mitt i alla läxor och lektionerna hade de äntligen fått gå till en liten by utanför Hogwarts som var nämnd Hogsmeade. Stephanie, tvillingarna och Lee fastnade direkt vid Zonkos affär för skämtartiklar nästan hela dagen.
Examensproven skulle hålla plats om fem veckor och Stephanie tillbringade varje ledig tid med att plugga i biblioteket med framförallt tvillingarna och Lee, men det hade hänt att även Melanie, William och Luke också kom om de behövde hjälp med något. Stephanie hade kommit mycket närmare tvillingarna och Lee hela terminen, men Melanie, William och Luke verkade inte bry sig särskilt mycket om det, även om Melanie ibland kommenterade att hon verkligen önskade att William och Luke var tjejer för att nästan allt de pratade om var Quiddich.


*

”Examensprov imorgon, taggade?” frågade Fred halvt på skoj, halvt seriös när de satt bara några veckor senare framför brasan i Gryffindors sällskapsrum och repeterade näst intill allt de lärt sig de senaste terminerna.
”Ja, jätte.” svarade Stephanie ironiskt medan hon försökte komma på vad för ingredienser man behövde för att göra en speciell trolldryck. George satt och fingrade på ändarna av hans tröjärmar, Lee satt i soffan och memorerade flera ord som var nödvändiga i Örtlära och Fred hade precis kommit ner från sovsalen med alla hans papper och böcker han behövde för att plugga i högsta hugg.

Dagen efter satt Stephanie i den stora salen där alla elever från årskurs tre gjorde sina prov. Hon fifflade otåligt med den speciellgjorda gåspennan som man hade satt en anti-fuskförtrollning på medan hon försökte komma på hur gamla mandagoror kunde bli. När alla prov tillslut var över följde tvillingarna, Lee och Stephanie direkt flera elevers fotspår och gick ut på gården. Det var riktigt varmt ute och Stephanie började nästan svettas direkt när hon kommit utanför slottet. Stephanie skrek nästan till av förvåning då hon såg en stor bläckfisk ligga och sola sig i det grunda vattnet, samtidigt som Lee, Fred och George gick direkt fram till den och började av någon anledning kittla tentaklerna.
”Helt normala vänner du har.” hörde Stephanie en obekant röst bakom henne utbrista efter några minuter. Hon vände sig om för att möta ett par vänliga, blåa ögon, och Stephanie behövde tänka några sekunder innan hon kom på vem han var. Personen som stod framför henne gick i Ravenclaw och hette Alex Edmond, hans sandfärgade, raka hår var ganska rufsigt, och luggen låg lutad mot vänster. Hon log svagt mot honom.
”Ja, verkligen.” svarade hon med rösten full av sarkasm. ”Du är Alex Edmond, eller hur?” Alex nickade till svar.
”Och du är Stephanie Grey.” Stephanie nickade och vände sedan blicken mot tvillingarna och Lee igen som fortfarande kittlade tentaklerna, men nu var genomblöta. ”Förresten är jag ledsen över vad som hände med din mamma.” lade han försiktigare och tystare till, så ingen skulle höra honom. Innan Stephanie han fatta vad Alex hade sagt hade han redan gått in till slottet igen, men efter några sekunder började hennes hjärna jobba igen och hon vände sig kvickt om medan hon sprang in i den fyllda korridoren igen, och hon såg många pojkar med sandfärgat samt halvrufsigt hår, och ännu mer Ravenclaware, men ingen Alex.
____________

Ni borde hata mig och allan mina cliffhangers just nu känns det som, jag skulle hata mig cx
Men hoppas ni gillade deeeeet

Jättebra kapitel ♥♥

Jag älskade det 83 ♥

Hur vet HAN det???




PS. Jättebra kapitel som vanligt!

Vem har berättat det för honom??!! Och gillar han henne...?? He, he...
JÄTTESUPERMEGAAWESOMEBRA, OM DU SÄGER ATT DET HÄR VAR DÅLIGT SÅ MÖRDAR JAG DIG!!!!!!!! DET VAR SÅ HIMLA BRA SOM VANLIGT!!!!! ♥♥♥♥♥♥ I ♥♥♥♥ This FF!!!!!!! ♥ DU SKRIVER SÅ HIMLA BERÄTTANDE, FINT OCH BÄST!!!! Meeeeheheeeeeeeeeer!!!!!!
*tittar på dig med hundvalpsögon för att jag vill så gärna ha ett till kapitel NU* ♥

BÄST!

Å vad jag älskar ditt sätt att skriva på
O_oLängtar till nästa