Mörkrets tid!

(Yes, hon smet xD)

(Tessan du kan svara innan mig. Ingen mening för mig att skriva att hon vaknar xD)

(Jo det tycker jag, "Och hon vaknade och började räkna sina ickeexisterande fräknar i bokstavsordning." xD)

Elvina vaknar skrämt upp vid knackningen, det var morgon och hon hade sovit hela natten, hon som hade tänkt ge sig av. Hon rättade till kläderna då hon kommit ur sängen och tar sig sakta till dörren och lägger handen på dörrhandtaget. Hon visste att här borde hon inte vara att hon inte hade någon rätt bara en nunnas ord som ingen skulle tro på.
Då hon öppnar dörren ser hon mannen med det blonda håret som suttit vid nunnan, med en enda blick fångar hon in allt innan hon sänker blicken till sina bara fötter.
"Förlåt sir, det är inte meningen, jag ska försvinna, men hon sa......" stammade Elvin mumlande fram, och kom på att hon inte ens visste kvinnans namn. Kvinnan hade bara hjälpt henne, varför visste hon inte att hjälpa var Elvin ovan med att någon gjorde. Men mannen skrämde henne, han var en fin man som lätt kunde kalla till stadsvakten och få henne aristerad. Skulle de söka i hennes brottsregister skulle hon säkert både bli piskad och hängd.

När någon tillslut öppnade dörren insåg han snabbt att det inte alls var Talitha utan en helt annan flicka och han var tvungen att motstå impulsen att ta ett stryptag på kvinnan; han var inte van vid överraskningar och den här var tämligen oroväckande. Men utan att skada kvinnan på något sätt log han ett leende.
"Så, vem är du och har du haft kontakt med Talitha? Alternativt nunnan och vet du i så fall var hon är?", Frågade han vänligt och tog bort handen från sitt svärd, det kändes inte bra att få kvinnan mer osäker än hon förmodligen fortfarande var; det här verkade återigen vara en människa som befann sig lägre i samhällsstegen, ett problem han aldrig hade känt.
"Om du hjälper mig att hitta kvinnan så ordnar sig det, du får en liten belöning också. Om du vill?", Sade Demandred till kvinnan, ständigt leende sitt trevliga, inställsamma leende.

"Elvina, sir." sa Elvina och slängde en snabb blick på mannen, han log och verkade vänlig. Kanske han oroade sig för nunnan? Fast gjorde män så? Nej, knappast, fast alla var ju inte lika.
"Jag mötte henne här i värdshuset, hon gav mig nyckeln." sa Elvina och nickade, belöning av vad? Sakta rätade hon på sig och mötte hans blick, dock undfallande men ändå. Han var herreman, det syntes tydligt och svärdet skrämde henne, egentligen mycket då han säkerligen var tränad för att döda.
"Sist jag såg henne gick hon till kyrkan och jag går inte in där." sa Elvina undvikande, hon var inte välkommen där det visste hon allt.
"Jag tänkte lämna tillbaka nycklarna, de är inte mina och hon var ämnade för rummet inte jag. Jag klarar mig på gatorna inte hon." sa hon som för att förklara, varför visste hon knappt. Men mest för att hon ville göra klart att hon inte tagit rummet utan fått det.

Det tog inte lång tid för honom att förstå att flickan var uppenbart blick, hon mötte hans men den var undfallande och hennes hastiga förklaringar verkade uppstå av ren nervositet; alternativt en vilja att förklara sig. Demandred nickade bara med ett brett leende på läpparna och när hon hade pratat klart tog han till orda.
"Du får en belöning i pengar om du hjälper mig och du behöver egentligen inte förklara; att ge bort rummet låter som något nunnan skulle göra.", Sade Demandred och tänkte på hur hon hade insisterat att be för hans själ, bland annat. Fortfarande vänligt leende sköt han upp dörren helt och höll ut en arm som för att visa att kvinnan skulle gå ut ur rummet.
"Hjälper du mig att finna damen då?", Sade han bara enkelt och väntade på en reaktion eller ett svar.

Elvina nickade bara tyst men log faktiskt, hon höjde blicken utsikten att få pengar så lättvindigt gjorde henne bättre till mods. Då han sköt upp dörren hajade hon till, han var uppfostrad så. Troligen var han det, men det var mot adelsdamer, det fick henne att sig än bättre till mods. Då hon gick ner för trappan med honom efter sig fortsatte hon.
"Jag kan visa dig till kyrkan, hon kanske är där men du får själv ta dig in." sa hon och de kom ut på gatan, till kyrkan blev hon inte insläppt och de skulle inte tro henne då hon letade efter en nunna. Snabbt tar hon sig genom folkmassorna, så snabbt och smidigt som den som hela sitt liv levt på gatorna kunde. De bara fötterna for snabbt över kullerstenen men hon såg bak då och då för att se om mannen skulle hänga med. Snart var de framför kyrkan.
"Jag väntar utanför." sa hon lågt.

Mycket snart hade kvinnan visat honom från värdshuset och till kyrkan, hon valde däremot att stanna utanför. Utan att bry sig om att hon ville stanna där ute ryckte han på axlarna och steg in; det första han tänkte när han steg in genom portarna var att det luktade illa, det luktade som av demoners närvaro. Vanliga människor skulle säkerligen inte märka det men han, Demandred, som ändå var väl förfaren med demoner kände det direkt. När han gick genom kyrkan fick han snart se en pöl av blod och en av kyrkans män som låg i det; Demandred avgjorde snabbt att mannen var död. Utan att bry sig om det letade han igenom kyrkan utan att hitta Talitha och det gjorde honom lite lugnare; kvinnan var i alla fall inte död.
När han hade sökt igenom kyrkan gick han ut på gatan till den unga kvinnan igen och ryckte på axlarna; utan att visa ett enda tecken på vad som kunde finnas inom kyrkans portar.
"Hon är inte här nu i alla fall. Vi beger oss till värdshuset igen, någon kanske har sett henne, eller vad säger du?", Frågade han kvinnan artigt och nickade nedåt gatan i riktning där värdshuset låg.

Talitha vaknade av att en häst under henne gnäggade, hon log, trotts det som hänt i natt var världen som vanligt. Det var underligt hur hon ibland förväntade sig att världen skulle gå under när något oroväckande eller hemskt hände, men trotts att något sådant inträffade fortsatte jorden snurra som inget alls. Talitha gnuggade sömnen ur ögonen, hon var inte helt utvilad, men hon hade fått tillbaka en del av krafterna hon förlorat under natten. Hon klättrade ner för stegen, borstade av sig halmen som hade fastnat i hennes kläder och hår. Hon rättade till skruden och tittade ut, det hade slutat regna. Talitha gav hästen som väckt henne en klappa på halsen innan hon klev ut på gatan. Människorna utanför passerade henne utan att se på henne. en del människor gick större omvägar runt henne, kanske berodde det på att många fruktade kyrkan och dess makt, något som gjorde henne både ledsen och upprörd. En kvinna kom fram till henne och Talitha gav henne en välsignelse och bön innan hon började gå emot kyrkan. Hon ville tacka prästen som räddat hennes liv under natten. Hon stannade vid ett bördstånd och köpte två nybakta baguetter innan hon fortsatte sin vandring emot kyrkan.

Elvina hade väntat utanför suttit på en sten och ryckt upp gräs med tårna. Ett mycket trevligt och fridsamt görande fast hon hade den mäktiga kyrkan bakom ryggen. Att gräset kommit upp bland alla trampande fötter var märkligt, men vem visste hur gräs överlevde?
Då mannen kom ut studerade hon honom snabbt men inget tecken på att blivit dåligt bemött syntes. Men han var herreman med så vad kunde man vänta av de fjäskande prästerna?
Hon log på honom, Elvinia gillade att bli tillfrågad istället för beordrad, något hon fann mycket konstigt men trevligt.
"Det låter som en god ide, en nunna borde man lägga märke till." sa hon och började gå från kyrkan in i folkmassan. Hon undrade vad mannen och nunnan hade ihop? Men hon var inte den som frågade, hon visste att man kunde råka illa ut då.
Hon såg upp och skymtade något välbekant något som var på väg dit från de gick.
"Där." sa hon och hindrade mannen från att gå på genom att hålla ut armen för att stoppa hans framfart.