rollspel mellan Hedwig96 & Sofia-Potter (privat)

Jag backade undan lite och såg aningen äcklad ut.
" Jag bor mitt i staden, guldgränd 19 " sa jag.
Jag tog en tugga av bullen igen och drack lite.

( Blev lite kort )

Jag nickade och tog en klunk.
"Kul, är det roligt att bo inne i stan? jag har aldrig gjort det, så jag vet inte" jag bet i min bulle och tuggade en stund. "Bor du i egnahemshus eller höghus?"
Hon tuggade klart innan hon svarade.

" Vi bor i eget " sa jag och log lite falskt.
Jag hörde pappas dova röst långt bort och Irmelies studsandes när hon hoppar hela tiden när hon går.
" Ah, nu kommer dom " sa jag suckandes

"Okej, min pappa borde också komma riktigt snart" svarade jag när Irmelie och Jack kom gåendes "hoppas vi syns snart igen" sa jag och vinkade.
När de gått iväg gick jag in till mamma igen. Efter en halv timme ringde pappa och sa att han var på väg och skulle snart vara där.
Jag gick en sväng in för att hälsa på Nicole och Collin fören vi åkte hem.

" Okej, hejdå " sa jag och gick fram till Irmelie och pappa.
" Hade ni kul gumman?" sa pappa och klappade mig på huvudet. Irmelie strålade av lycka.
" Är ni kära?" retades hon.
" Nej, skitunge!" röt jag och puttade till henne lätt.

När jag var hemma gjorde jag några läxor jag hade och sedan lade jag mig. Jag var väldigt trött och somnade direkt.
Nästa morgon vaknade jag först efter tio. Jag kände mig väl utvilad. Jag åt ägg och bacon till frukost och efter det gick jag ut på en promenad med hunden i det svala vädret!
Vid tvåtiden åkte jag, pappa, Liv och Lova till en pizzeria. Mamma kom också dit och åt med oss. Vi åkte till sjukhuset allihopa efter att vi var mätta och belåtna.

Jag vaknade av ett vasst skrik från köket. Jag suckade, det var klart att det var Irmelie som fick gröt istället för varm choklad. Då skrek hon alltid så att lurarna pajade.
" IRMELIE!" Skrek jag och drog täcket över huvudet.
Dunk, dunk, dunk.. Det kom någon upp för trappan och in i mitt rum. Det var pappa, han såg allvarlig ut, men samtidigt väldigt ledsen. Han satte sig på sängen och öppnade munnen för att tala.
" Jo, gumman.. Nu är det så att Cristoffer har lämnat oss.." Sa han väldigt tungt. Jag satte mig upp och började att gråta.
" Plötslig... Plötslig spädbarnsdöd.." Sa pappa tyst.