PRS med Emmaaaaaa

Clara nickade med ett svagt leende på läpparna, vilket fick William att le även han. Egentligen var han så otroligt trött på hela fasaden med Clara. Visst, hon såg bra ut, men det fanns det många som gjorde. Skyler till exempel. William försökte slå ur tanken på Skyler ur huvudet, vad var det med honom? En kväll med ett freak och han höll på att bli ett freak själv? En tanke nådde hans öron, inte alls lika avlägsna som de andra, och det var definitivt inte Claras.
"Jag ser förfärlig ut", eller åtminstone något i den stilen. Han såg över Claras axel och upptäckte en mörk skugga i ett av båsen.
"Jag kommer snart, jag ska bara gå på toa. Vänta där ute" sa William tyst, väldigt tyst, vilket fick Clara att höja på de perfekta, välformade ögonbrynen, men hon gick ut utan att säga något. William gick tyst mot båset.
"Skyler? Är det du?"

"Skyler? Är det du?" Skyler hoppade till när hon hörde Williams röst utanför båset. Hon tvekade några sekunder innan hon långsamt ställde sig upp. Skyler torkade snabbt ansiktet med hennes händer och fixade snabbt till hennes hår som nog såg ut som ett fågelbo innan hon sakta öppnade dörren och möttes av Williams blick.
"Vadå?" Sa hon irriterat, men med en skrovligare röst än tänkt. "Kom för att håna mitt liv igen?" Fortsatte hon innan hon - hårdare än nödvändigt - trängde sig förbi William. Hon gick fram till en spegel och såg som förväntat att hennes kinder var rosaaktiga, och hennes ögon aningen rödare för att hon hade gråtit.

Skyler trängde sig hårt förbi William, som höll upp händerna som för att visa "ta det lugnt, jag är oskyldig". Han var väl medveten om att det kunde uppfattas som en aning snobbigt. William kastade en blick på Skyler, vara kinder var lätt strimmiga och vara ögon var röda.
"Har du gråtit?" Frågade han misstänksamt och ignorerade den tidigare gliringen. Plötsligt fick han ett infall och tog tag om hennes ena handled. Inget nytt sår. Dock släppte han inte efter att ha försäkrat sig om att hon inte hade skadat sig på... En natt.

Skyler ignorerade Williams fråga, eftersom hon fortfarande var irriterad på honom. Hon granskade honom frågande när han tog tag i hennes handled och försäkrade sig själv om att hon inte skadat sig själv de senaste timmarna. När William äntligen släppte hennes handled drog Skyler snabbt till sig den igen. Hon drog försiktigt ner ärmen så den täckte alla hennes ärr igen.
"Varför bryr du dig?" Frågade hon efter några sekunders pinsam tystnad, medan hennes blick var fäst på det vita kakelgolvet. Hon var inte ens säker på att William brydde sig om henne, han lekte säkert bara med hennes känslor. Men hon ville veta vad han skulle svara. Om han skulle svara alls.

William bestämde sig till en början för att vara precis lika envis som Skyler, och ignorerade hennes fråga. Men varför brydde han sig egentligen? Han hade aldrig brytt sig tidigare. Inte så att han hade träffat någon tidigare som han visste skar sig själv, men någonstans var han ändå osäker på om han skulle bry sig på det sättet som han brydde sig med Skyler. När han hörde Skylers "Om han ens svarar" så slog det honom att det skulle vara ohyfsat att inte svara. Dock hade inte Skyler svarat, men det var Skyler det. William tig något steg närmare Skyler, de var faktiskt ganska nära varandra nu. Han tittade upp i hennes ögon, vilka glittrade av något som William aldrig hade märkt hos någon förut. Åtminstone hade han inte tänkt på det.
"Jag bryr mig om dig, Skyler" mumlande han fram och bet sig lite i läppen som om han hade sagt något dumt.

"Jag bryr mig om dig, Skyler." Skyler frös till några sekunder, men släppte aldrig Williams blick.
"Igår var första gången du pratade med mig." Påminde hon William om medan hon tog ett halvt steg bak. "Du bara leker med mina känslor." Hon tog ett helt steg bak, vilket visade sig var ganska dumt gjort eftersom väggen bakom stoppade henne. Hon släppte aldrig ögonkontakt med William, hur mycket hon än ville så kunde hon bara inte. "Du har aldrig brytt dig om någon, du får en ny flickvän varje månad och försäkrar henne att du älskar henne innan du dumpar henne på snabbaste möjliga sätt."

William ryckte på axlarna.
"En dag räckte tydligen. Fast det är klart, du skär dig. Det är självklart att jag bryr mig" svarade han simpelt samtidigt som han tog in det nästa Skyler hade sagt. Han log snett och höjde på ena ögonbrynet.
"Så du har alltså känslor för mig? Hur skulle jag annars kunna leka med dem?" Frågade han retsamt och småskrattade när Skyler backade in i väggen.
"Det är ingen fara. Det är inte så att jag kommer bita dig" sa han efter en kortare stunds tystnad.
"Och det där med tjejer; varför bryr du dig?"

((omg jag hade typ glömt det härrollspelet lol))

Skyler sänkte sakta blicken.
"Ja... Jag vet inte. Jag tycker bara inte att det är rätt att du alltid ska göra allt för att få de populära tjejerna, för att sedan slänga bort dem som att de var skräp.
Och jag har inga känslor för dig. Visst, jag erkänner att du inte är en fulaste personen i skolan, men med känslor menar jag de känslorna som jag aldrig känner; att någon bryr sig. Jag har nog alltid bara velat att en kille ska bry sig om mig, och du visar att du gör det, men jag vet inte om du är seriös eller inte. Det gör mig galen." Skyler fortsatte babbla på om alla möjliga saker och visste att William antagligen blivit trött på henne, säkert gått ifrån. Det skulle Skyler också gjort om hon var honom. Men när hon höjde sin blick litegrann sån hon fortfarande till sin förvåning att han fortfarande var där.

((jag med omz))

William rodnade och skruvade lätt på sig. Skylers ord var på något sätt mitt i prick, och samtidigt som de verkade vara spontana så var de väl valda. En plötslig impuls fick William att ta ett par steg närmre Skyler, och han drog försiktigt en hårslinga bakom örat på henne.
"Jag bryr mig" nästan viskade han, och undrade vad han egentligen höll på med. Det var ju ingenting egentligen, men de var trots allt på en väldigt offentlig plats, där folk vanligtvis kom och gick hela tiden. Deras ansikten var väldigt nära varandras nu, och Williams blickar kunde inte slita sig från Skylers läppar, ända tills han insåg vad han höll på med och backade.
"Förlåt mig. Jag förstår om du... Inte vill, eller alltså, ha men du vet" sa han och rodnade ännu mer.

Skyler kunde inte hjälpa sig att småle när William rodade över det hon hade sagt, men när han mötte hennes blick igen bleknade hennes leende direkt. Utan att förstå vad som egentligen hände stod William snart bara någon decimeter ifrån henne.
"Jag bryr mig." sa han tyst, och Skyler kunde inte hjälpa att hennes blick skiftade från Williams läppar och hans ögon.
De var bara några centimeter ifrån varandra när William kvickt backade bakåt.
"Förlåt mig. Jag förstår om du... Inte vill, eller alltså, ha men du vet" utbrast han snabbt.
Jag kommer så ångra det här. tänkte hon, eftersom William troligen skulle höra det ändå, och snart hade Skyler gått fram ett steg och överraskade både sig själv och säkert William genom att kyssa honom.