PRS (LunaLovegood1)

Joshua log tillbaka. Det kanske var bäst att han visade Ethan till ett rum, han visste inte varför men han hade en känsla av att Ethan var intresserad av köket, trots att Joshua hade gjort det klart och tydligt att det var förbjudet område.
"Åh, jag förstår. Jag skulle nog ha varit likadan jag, mitt lokalsinne är inte det bästa" ljög Joshua. Hans lokalsinne var bra, det var det ingen tvekan om.

Ethan började sakta gå. Han kom och tänka på köket igen, han undrade verkligen varför han inte fick gå in där. Inte för att han tänkt göra det, men det var en konstig regel.
Han skrattade sedan lätt, det var ännu längre sedan han gjort det. "Ja, jag virrar lätt bort mig".

Joshua läste återigen Ethans tankar, men bestämde sig för att varken kommentera dem eller säga något om att han redan hade märkt att han lätt virrade bort sig. Det hade varit oförskämt, även om det hade varit sant. Efter en stunds promenerande upp för trappor, ner för trappor, genom korridorer och genom rum, så stannade Joshua utanför en ganska smal, men elegant dörr smyckad med tre rubiner på handtaget.
"Passar det här bra?" frågade han sedan leende.

Ethan följde tyst efter Joshua i alla trappor och korridorer och rum. Allt var verkligen stort och matchade resten av huset. Då de tillslut stannade nickade Ethan. "Det blir bra, tack Joshua". Han la handen på handtaget och öppnade upp.
Rummet var så stort...I alla fall i Ethans ögon och han stirrade in. Det var smakfullt inrett och en säng fanns vid ena kortsidan av rummet. Det var egentligen det enda han behövde, men det fanns mer i rummet, några tavlor, en byrå och ett litet bord med två stolar. Han gick in några steg innan han vände sig mot Joshua. "Ja..godnatt då" mumlade han.

Joshua log svagt.
"Godnatt. Säg till om det är något du behöver, så fixas det." sa han innan han vände sig om och lät Ethan vara ifred. En kort stund senare befann han sig inne i sitt eget sovrum. Det var väldigt likt det Ethan hade fått, fast att tomma väggytor pryddes av stora bokhyllor, och det låg böcker lite överallt i rummet.

Ethan nickade och stängde dörren efter Joshua. Han låste inte, men han trodde inte direkt han skulle bli störd. Han gick fram till sängen och drog av sig sina skor, byxor och jacka. Den trasiga och halvsmutsiga skjortan behöll han på innan han kröp ner under täcket på sängen. Det var så varmt..Och mjukt. Han hade inte sovit i en säng på flera år. Han hann knappt sluta sina ögon innan han somnade. Om någon kom och såg honom nu skulle man bara se en blond kalufs sticka ut.

Väl inne på rummet stängde Joshua varsamt dörren bakom sig men låste inte. Det hade aldrig behövts så länge som dörren till det lilla rummet i koppling till sovrummet stod låst. Där försvarade Joshua en extra uppsättning av blod, i händelse av nödfall. Han lade sig på sängen och läste den historien om övernaturliga påfund som han påbörjat natten innan. Han sjönk in i en slags läsdvala, där han inte koncentrerade sig på något annat än boken, och om någon skulle komma in i rummet skulle det i princip vara som att han sov. Det Joshua inte var medveten om var att just den här natten var dörren till extrautrymmet inte låst.

Ethan sov tungt, men efter bara någon timma vaknade han till. Han satte sig upp, efter bara en timma var han mer utvilad på länge.
Han visste inte varför men nu, när han vaknat mitt i natten kunde han väl lika gärna göra något? Han drog på sig sina kläder igen och tyst kom han ut i korridoren.
Han kanske kunde hitta det där badrummet igen och tvätta sig bättre? Det skulle var bra. Han gick tyst, tyst genom korridoren och försökte hitta.

Joshua var väldigt inne i boken just när han hörde steg utanför rummet. Hade han varit en vanlig människa hade han aldrig märkt det, men nu var han ju inte en vanlig människa. Det som gjorde att han var så inne i boken just då kanske hade att göra med att det handlade om vampyrer. Det människorna kallade vampyrer var på vissa stadier förvånansvärt likt hur de var i verkligheten, vissa stadier var skrattretande fel. Som det faktum att vampyrer enligt boken brann upp i solljus och inte hade någon spegelbild. En spegelbild hade de mycket väl, eller, i alla fall den sortens vampyr som Joshua var. Och trots att det var sant att Joshua inte tyckte att solljuset var särskilt bekvämt var mest för att det brände i ögonen och var varmt, men han brann inte upp. Dock hade han aldrig varit tillräckligt länge ute i solljuset för att pröva, men det var inget han heller ville prova.

Ethan visste inte varför, men istället för att komma till badrummet igen, kom han ner till entrén. Och han började gå mot köket. Han ville veta varför han inte fick gå in där, fanns det något där? Trots att han inte fick ville han hemskt gärna göra det.
Tillslut stod han utanför köket, skulle han gå in? Han ville inte missbruka Joshuas förtroende...Men trots det tog han det sista stegen och han var inne i köket. Han gick runt där en stund och lugnade ner sig. Han hittade inget konstigt där, han hade säkert bara inte fått gå in där för principens skull...
Men precis då han skulle gå ut fick han syn på en dörr, dörren till ett kylskåp. Han visste inte varför, men något drog honom dit. Långsamt gick han fram och öppnade den. Och synen som väntade där fick honom att vilja skrika, men han la handen för sin mun. Påsar, påsar överallt fyllde med en mörkröd vätska, blod.
Skrämt backade han bakåt. "Nej...nej" viskade han och tog sin hand från munnen som darrade märkbar. Varför hade Joshua påsar med blod? Och hur hade han fått det? Tanken fick Ethan att må illa.