Privat roll med okänt tema

Hazel haffas på vägen till lunchen av ännu en av sina vänner.
"Du, du, vi borde seriöst sticka till det där caféet Isaac alltid drar till." Konstaterar Nathan Colt, oftast kallad Natte men den bakgrundshistorien har Hazel aldrig riktigt förstått.
"Hurså?" Frågar Hazel förvirrat.
"För de har höjt priset på maten igen." Svarar Nathan.
"Och du är pank?" Svarar Hazel med en suck.
"Jag är inte pank, jag råkar bara inte ha lika mycket pengar som igår." Svarar Nathan undvikande, nästan undvikande iallafall.
"Du var pank igår." Konstaterar Hazel med en suck.
"Ja, jag vet... får jag låna pengar av dig?" Svarar Nathan med ett så inställsamt leende att det nästan lyser om honom.
"Varför skulle du få det?" Frågar Hazel.
"Snälla?" Ber Nathan.
"Visst, visst vi går till caféet." Suckar Hazel.
"Yes!" Utbrister Nathan överlyckligt och börjar halvt om halvt hoppa mot utgången med Hazel efter sig.

Lei rynkade lätt på näsan när hon såg det som skulle föreställa en cesarsallad. Vem var kocken tro? Inte var det hon i alla fall, för hon visste hur en cesarsallad skulle se ut och det var absolut inte såhär. Typiskt att en av de dyraste sakerna i menyn såg hemskast ut.
Med en suck började hon äta och kom fram till att det var lika gott som det såg ut - blä. Irriterat började Lei trumma med fingrarna på bordet. Drm-drm-drm, lät det.
När hon tänkte igenom saken kom hon på att om hon blev anställd här skulle hon kunna förbättra stället - och kanske få lite högre lön - och det var ju faktiskt rätt bra...Ja, hon skulle se till att få jobbet, nu var det bestämt.

Aaron andades lättat ut då han hittade sin telefon. Han skulle inte ha haft råd att köpa en ny, och en telefon var något man inte klarade sig utan.
"Du ser inte ut att ha bråttom", kommenterade Aaron och lutade sig mot disken. Emilie ordnade om bakelserna i vitrinet.
"Nope, ni är ju alla i skolan. En par timmar så har vi fullt", svarade hon, och skuffade sedan Aaron till andra sidan av disken. Aaron märke ett bekant ansikte vid ett av borden. Li, eller var det Lei? Hon såg inte nöjd ut med sin sallad, och Aaron log roat åt det, innan han sträckte sig över disken och fångade en påse salta nötter.
"Bjuder du på något att äta?" undrade han och log charmant mot Emilie, som rullade roat på ögonen.
"Den här gången, men du får nöja dig med det jag ger dig." Aaron lovade dyrt och heligt att han skulle uppskatta det han fick, och satte sig på en av barstolarna.

Lei reste sig upp. Hon tog tallriken som fortfarande nästan var helt full och gick mot disken. Tyst satte hon ner tallriken framför kassan. Tjejen vid disken höjde på ögonbrynen.
- Är det något fel med salladen eller? Frågade hon vänligt, men med en varnande underton. Lei bestämde sig för att låtsas vara modig.
- Salladen smakar bajs. Och jag är ny anställd här! Sa hon åt tjejen.

Levinia hittar snart caféet och skrattar roat åt det den där tjejen som de tidigare kastat plastkulor på.
"Då ska jag inte välja salladen då." flinar hon och beställer kaffe och smörgås. När hon fått sitt ser hon på flickan och ler, "Jag heter Levinia föresten, vill du göra mig sällskap?" frågar hon vänligt och nickar åt ett av de tomma borden.

Lei rodnade lätt när hon såg tjejen som skrattat nyss, nya tjejen. Chocken syntes tydligt i Leis ansikte när hon fick frågan om hon vill göra nya tjejen - tydligen vid namn Levinia - sällskap.
- Jag heter Lei. Men jag tror inte du pratar med mig, jag menar....jag är ju....jag? Svarade Lei och rynkade föraktande på näsan åt sig själv.

Levinia skrattar åter lätt, men inte elakt åt flickan vid namn Lei.
"Jo, jag pratar med dig. Du verkar vara en trevlig och intressant människa." sa hon och gick till bordet och satte sig och väntade på att Lei skulle göra henne sällskap.
"Jag hade väntat mig lite sällskap, det ska bli någon fest och jag går gärna med en vän." log hon då flickan tydligtvis var utanför det sociala sammanhanget och troligtvis mobbad och utstött med.

(Vi ska kanske vänta på de andra rollarna, så att vi inte kommer för långt utan dem?)

(Annars kan vi bara rolla om vi bara har ett samtal ^^ Då missar de andra inget eftersom de inte är med i samtalet xD)

(Okej, tänkte bara på en gång när jag gjorde exakt samma sak i ett annat roll med nån och alla andra dampade -.-'

Lei ryckte på axlarna. När Levinia gick och satte sig såg Lei misstänksamt på henne ett tag innan hon med vaksamma steg fick mot bordet. Hon stannade framför stolen, satte sig inte ner.
- Jag är inte intressant. Jag är för liten och för dum för att vara med sånna som du! Muttrade hon och mindes hur exakt de orden fått henne att hålla sig borta från alla.
- Fest är inte min grej! Men jag kan väl komma då! Sa hon sedan och såg forskande på Levinia.