Hungerspelen ~ ErisedStone & Sofia-Potter

Jag tog handen mot mitt öra som bultade, hörseln hade försvunnit. Jag såg på min tröja, den var helt nerblodad. Då märkte jag att Coraline vaf borta, jag reste mig långsamt upp och tittade.

( Coraline var det va?)

( Japp )

"Sa inte Ryan åt dig att stanna i hotellrummet? Att det skulle bli värre om du följde efter?" sa han hotande.
"Det har han inte sagt någonting om" ljög jag.
"Du ljuger!" sa han ilsket och slog till min kind.
Som en reflex slog jag tillbaka på honom i ansiktet.

" Coraline!" skrek jag.
Jag haltade ut ur kupen och tittade förskräckt runt.
" Coraline!" skrek jag igen.
Den fula damen kom och ställde sig argt framför mig.
" Vad gapar du om?" fräste hon

Jag såg att vakten var arg, men han slog inte tillbaka en gång till.
Han tog ett hårt grepp om min ena axel.
"Vi får inte ge deltagarna allvarliga skador, men vi kommer bli tvungna att göra det om detta upprepas" sa han ilsket och gav mig en knuff framåt.
"Gå tillbaka till hotellrummet" sa han.

" CORALINE!" skrek jag i ansiktet på den fula damen.
" Sluta " fräste hon.
Hennes flottiga lugg blåste bakåt när jag skrek.
Jag gick argt förbi henne och hon knuffade till mig.
" Bete dig som en vanlig unge annars avrättar vi dig!" hotade hon. Jag vände mig om och stirrade på henne.
" Vad heter du?" sa jag sedan.
" Åh, jag heter Rose Defin " ylade hon glatt.
" Rose... Om du hotar mig igen så blir det såhär " varnade jag henne och gick fram till henne långsamt.
Jag tog hennes fåniga väska och slängde den i marken och stampade på den så att den blev smuttsig.

Jag gick sakta bort från vakten.
Han stirrade på mig, men när jag var en bra bit bort vände han sig om och började gå andra hållet i korridoren.
Jag andades ut och gick snabbt upp för trappan. Jag undrade om Zie var okej.
Hon kanske inte ens var tillbaka, men jag hoppades det.
Jag var framme vid vår dörr och öppnade den.

Damen slog sig för kinderna och skrek.
" Min dyra väska! Du anar inte hur mycket den kostar, femtio tusen dollar!" skrek hon.
" Bara!? Jag kostar flera miljoner och se vad dom gjorde mot mig! Se! Titta på mig!" skrek jag.
Den fula damen tittade från väskan till mig.
" VAKTER!" skrek hon galet högt

När jag kom in var det bara Ryan i rummet.
"Vart är Zie ... och den där damen?" frågade jag.
"De är där" sa han och gjorde en gest bakåt med tummen åt ett rum med stängd dörr. "Och 'damen' heter Rose, förresten"
Jag hörde att Rose skrek någonting ifrån rummet.
I nästa sekund kom ett par vaken springande in i rummet och ryckte upp dörren till rummet där Zie och Rose stod.

Vakterna tog tag i mig och tittade på Rose.
" Hon misshandlade min väska!" ylade hon.
Vakterna tog ett hårdare taf runt mina armar, precis där som jag hade blivit slagen, jag suckade till.
Rose flinade och vifftade med händerna.
Vakterna flinade tillbaks och lyffte upp mig i armarna mitt imellan dom.
" Bevisa det " sa jag med andan i halsen.

Ryan suckade.
"Kom, sätt dig" sa han. "De kommer inte döda henne"
Jag skakade på huvudet.
"Nej, men de kommer ju skada henne! Och de har redan gjort det förut!" sa jag.
"Oavsett om de tänker döda henne eller inte, finns det inget du kan göra" sa Ryan helt lugnt.