Skogens hemligheter

Indra tystnade med sina protester, det var hans val. "Jag bryr mig om vad andra tycker då det kan leda mig till bålet." sa Indra. Det var därför hon bott i skogen, borta från alla människor.

Vincent såg fortfarande lika bestämd ut och gick, eller snarare hoppade fram till henne. "Jag kan lova att ni inte kommer bli bränd på bål, de får med mig att göra först". Han log sedan snett. "Så, vill ni ha middag?".

Indra tog ett steg tillbaka, hon var inte van att ha folk alltför nära. "Tack men......" hon avslutade inte meningen, kanske han menade det han sa? "Ja, jag tackar ja till middag." ler hon svagt mot honom.

Vincent blev genast mycket gladare och log stort. "Bra, följ med mig om ni inte vill stanna här och hänga". Han hoppa ut på sin krycka och ner mot köket. Det kände fint att få bjuda Indra på middag...Han ville gärna lära känna henne mer, hon var en udda figur.

"Jag stannar här." sa Indra och stängde dörren efter honom. Hon ville fortfarande inte beblanda sig med folk. Hon satte sig i en stol och Fenrir kom fram till henne, "Hej gubben." sa hon mjukt och klappade honom.

Vincent kom tillslut fram till köket, det var rätt så tomt där i. Det var bara kocken och en piga. "Charles, gör i ordning en middag, jag har en gäst" beordrade han och vände sedan för att gå igen.
Han kom upp till sitt rum igen och öppnade dörren. "Så" log han och satte sig på sin säng och la kryckan ifrån sig. "Jag har bett kocken göra middag, så det borde vara klart om någon timma". Han studerade henne. "Vill du se dig omkring?".

"Det låter gott." sa hon, som hon gett vika för att han skulle bjuda på mat. Men hon tyckte att hon ställde till mer jobb än nödvändigt och att hon var till besvär.
"Nej, det behövs inte, du borde vila." sa hon och kastade en av sina outgrundliga blickar på honom. Hennes ögon skiftade färg i eldskenet då hon betraktade honom.
"Du behöver inte göra allt detta det vet du." sa hon med ett frågande tonfall.

Vincent gjorde en gest mot kryckan. "Jag vilar, och jag har den där, jag kommer inte stödja på foten". Han log försäkrande samtidigt som han försökte tyda hennes blick.
"Jag vet, men jag vill" sa han sedan och log större. "Jag vill återgälda dig, och du verkar vara en trevlig kvinna, jag vill gärna lära känna dig".

"Tack, men det är inget speciellt med mig." sa Indra och log svagt. Varför ville han lära känna henne? Ärligt så kände hon sig nervös, huset, Vincent ja allt gjorde henne ovan och nervös. Men han var adelsman och skulle väl inte åka dit på att ha en häxa i huset. Men hon kanske, hon hade inte visat sig på år i byn, för människor.

Vincent log och synade henne ännu en gång. "Jag vet inte vad, men du känns speciell...Annorlunda, men på ett bra sätt" Inte nog med att hon var väldigt vacker, hon hade också en bra personliget hittils.