Voldemorts dotter ~ Fanfiction

jag är fortfarande med

jag med längtar till nästa kapitel

läntar tills nästa kapitel + mer

Kapitel 7: Misstankar
~
Snön var borta. Inte ett enda spår var kvar sedan balen förra veckan. Jag misstänkte att det var ett av Dumbledores trick. Men jag visste att det var för tidigt med snö den 27 oktober.

"Ey, Evans!"
Jag suckade och vände mig om. Weasley-killen.
"Weasley?" frågade jag och vände mig om.
"Ron" rättade han.
"Ron då" sa jag, "vad ville du?"
"Asså...Jag har märkt att du och Harry inte pratar längre...Och jag tycker verkligen att du ska ta ett snack med honom. Han har en sak att sä..."
"Asså, om du menar att han är kär i mig så vet jag det redan." Säger jag och biter mig nervöst i läppen.
"Varför undviker du då honom? Att den utvalde blir kär i den själv är väl alla tjejers dröm?" säger han och ser ut som ett levande frågetecken.
Jag suckar.
"Jag tycker du ska fråga honom, Weasley"
"Ron!"
"Ron då."

Jag satt i Ravenclaws sällskapsrum. Tankarna surrade i mitt huvud.
"Miss Evans?"
Jag ryckte till.
"Professor Flitwick?" frågar jag.
"Professor Dumbledore vill att du kommer till hans kontor!" säger Flitwick med sin pipiga röst.
Jag suckar. Vad har jag nu gjort?

"Miss Evans, jag ser att du har hittat rätt."
Jag rycker bort min hand från den konstiga röda fågeln med eldögon.
"Professor Dumbledore." Jag pustar ut.
"Fawkes är en fågel fenix" säger Dumbledore och pekar på fågeln.
"Jag här läst om såna här." mumlade jag och granskade Fawkes.

"Nu ska du få ett uppdrag av mig." Säger Dumbledore och hans blå ögon stirrar på mig. Jag får en känsla av att han kan se rätt igenom mig.
"Vad professorn?" frågar jag. Helt fastnaglad av hans blick.
"Du måste hjälpa mig. Förändra framtiden. Annars kommer han få en hemsk tid här, och i resten av sitt liv." Dumbledore såg allvarligt bekymrad ut.
"Vem?" frågar jag.
"Harry Potter"
~
Mer?

jättebra!! meeer!

du skriver så bra

bra skrivit

Jaa, meer!!!
Så bra!!
Gud vad spännande det slutade!
När kommer det mer?

Spännande

Nu....♥
Gud jag har verkligen fastnat för en låt.
~
Kapitel 8: Känslor
~
"Harry POTTER?" spottar jag ut. "Varför inte Harry Smith, eller Harry Tomlinson?"
"Mr Potter är den utvalde, det är inte Mr Tomlinson eller Mr Smith." säger Dumbledore och ler.
"Jag vet att du och Harry inte fått en bra start men du borde hjälpa honom."
"Hur? Han är tredjeårselev, jag är förstaårseleven. Borde det inte vara tvärtom? Att han ska rädda mig?" frågar jag och letar förtvivlat efter en anledning till att jag inte ska rädda Harry.
"Du kommer förstå hur och varför, i sinom tid Renesmee." säger han.

Jag lämnar Dumbledores kontor med en sten i min hand. Dumbledore sa att jag skulle vända på stenen och kolla mig i spegeln. Stenen glider ner i min kapp-ficka.

"Nessie?"
Jag vänder mig om. Där står Draco.
Vi befinner oss strax utanför Ravenclaws uppehållsrum.
"Vad Draco?" frågar jag.
Draco ser ut att vara osäker.
"Jag vet inte...Jag hoppades att du kunde hjälpa mig. Jag är yr och får ont i magen och kan inte koncentrera mig på vissa lektioner!" säger han och ser helt gråtfärdig ut.
Jag ler.
"Det du känner Draco, är inte farligt" säger jag och smeker hans hår.
"Vad är det då?" Viskar han. Jag ser tårarna i hans ögon. Våra ansikten är en centimeter ifrån varandra.
"Det kallas...Kärlek..." säger jag.
Draco lutar sig fram och kysser mig. Genast försvinner alla problem. Allt som oroat mig bara försvinner. I hela världen finns det bara Draco och jag.

Vi promenerar till Stora Salen hand i hand. Jag blir lycklig bara av att känna hans hand mot min. Men än har problemen inte släppt. Draco kysser mig snabbt på kinden innan han försvinner till Slytherinbordet. Med ens blir det tyst i salen. Alla elever kollar på mig. Jag går osäkert ner till Ravenclawbordet och sätter mig ner bredvid en tjej som jag minns som Rebekah.
Jag får genast en ilsken och sårad blick från Potter och Weasley. Jag kände ilskan blossa upp. Potter och jag hade aldrig varit ihop ens! Inte ens nära!

Jag går upp till astronomitornet. Jag ska möta den som har min bok. Min astronomibok har försvunnit och jag verkligen MÅSTE ha tillbaka den.
"Weasley?" frågar jag när jag ser det röda håret. Weasley vänder sig om.
"Nej, det är George, faktiskt" säger han.
Jag ler.
"Dig har jag hört om, men varför har du min bok?" frågar jag.
Han skrattar.
"Jag ger dig boken om du gör mig en tjänst!" säger han. Jag tar ett steg närmare honom. Han tar ett steg närmare mig.
"Vad?" frågar jag när vi står en decimeter ifrån varandra.
"En kyss" säger han och lutar sig fram. Hans läppar möter mina i en snabbt kyss som varar i tre sekunder.
Jag suckar.
"Alla måste sluta kyssa mig!" säger jag och springer därifrån utan min bok.
~
Mer?