Demon - fantasy roll - begränsade platser

Ambrosine glodde på Zora.
"Jag föreslår att du går här ifrån..." morrade hon och tog ett stadigare grepp om dolken.
"Jag kommer kämpa för mitt liv..." snäste Ambrosine surt och höll sina ögon på Zora. Hon hade lärt sig att inte vända ryggen till sina fiender.

Jag skakade av ursinne och snodde blixtsnabbt runt mot närmaste vakt och högg tag i hans arm. Han skrek till när jag med en snärt av huvudet bröt armen på honom och slängde ned honom på marken under mig. Jag ställde mig gränsle över honom och morrade rakt i ansiktet på honom. "Du vill väl inte att en oskyldig människa ska dö, vill du?"

Ambrosine skakade på huvudet och suckade
"Jag har redan mördat personer i kallt blod...." mumlade hon tyst " Tyvärr att säga, men jag tänker inte följa med dig Zora. Berätta varför det är så himla viktigt att jag följer med." sa hon försiktigt.

Jag röt till i mitt ursinne och slängde iväg den vettskrämda mannen med ett slag av tassen. "Jag behöver pengarna! Jag... Jag måste, hon...", svarade jag och började plötsligt att skaka. Den rufsiga pälsen såg plötsligt matt ut och jag hängde med huvudet. "Jag lovade henne...", mumlade jag. Innan min syster dog sade hon att jag måste skaffa pengar, bli rik och leva vidare. Jag hade hållit hennes hand, sett livet lämna henne och lovat henne att göra allt för att få det att hända.

Heather såg förskräckt på när sin livvakt dog.
Sedan av ursinne sköt hon en pil mot varulvens ben.

Ambrosine hade huvudet högt
"Det finns andra sätt att få pengar än att kidnappa osky-" hon avbröt sig själv. Oskyldig? Hon? Ha.... Hon tog ett djupt andertag och kollade på Zora "oskyldiga människor..." muttrade hon.
"Och dessutom; om jag följde med dig, hur skulle du få pengarna? Hur skulle jag kunna göra så att du får pengarna?" frågade hon med en låg ton.

"Jag ger dig inte fler chanser! FÖRSVINN"! Skrek Heather.
"Min rådgivare följer inte med dig så länge jag lever"!

"M'lady.... Om jag följer med henne så kommer jag komma tillbaka levande" sa Ambrosine lugnande

Jag hoppade undan en sekund försent och ryckte till när pilen sjönk in i mitt framben. Jag blinkade sorgset och flackade med blicken. "Jag är en prisjägare, jag... Det verkade så lätt...", sade jag lågt. Jag tänkte tillbaka på hur enkelt prisjägaren hade dödat min familj. Han hade fickorna fulla med guldmynt och gjorde allt så snabbt. Det verkade inte svårt. Jag tänkte att det kanske var det snabbaste sättet att tjäna pengar på.

Ambrosine tittade sorgset på Zora
"Zora, jag följer med dig. Du får dina pengar och sedan kan jag fly.
M'lady, jag kommer tillbaka när detta är gjort" sade hon med en bestämd röst