{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Michael blev allt dystrare ju mer instruktören sa. Senare gick Michael och Solara till matsalen.

Evin var iklädd skinn från en panter, det skylde nätt och jämt hennes mer privata delar och hennes ögon hade sotats svarta. Enbart en dolk skulle hon få som vapen att slåss mot pantern och de ville ha en god show. De ville se henne, hon var trots allt vacker och muskulös, även om hon var ärrad på ett flertal ställen. Hennes ögon glödde men av vad visste man inte, men hon stod och väntade med de andra särlingarna som skulle uppträda.

Michael stod lungt, sist i lededt med Solara. Han var klädd i skinnbyxor. Solara var inget man kunde kalla klädd överhuvud taget. En särling gick nu fram och sköt fem pilar i varandra. Adelsmän och deras fruar klappade händerna och Michael avskydde varenda en av dem.

Evin såg upp till sist var det hennes tur och ett skynke om en stor bur drogs undan och i buren fanns en livs levande panter och den var arg. Adeln drog dramatiskt efter andan och Evin fördes fram mot sitt eller mot panterns öde.

Michael såg intresserat på Evin då hon och patern befann sig i buren. Solara kramade hans hand, han kramade tillbaka.

Pantern morrade till, den var arg och hungrig. Den gjorde utfall på utfall som Evin skickligt undvek allt för att provocerade den. Gjorde hon inte detta bra och långdraget skulle Randa straffa henne.

Michael suckade. Det var inte lång tid pantern vart levande, kanske någon minut eller så. Var Evin verkligen så snabb? Henne borde det nog vara lite svårare att vinna över i strid...Michael ruskade irriterat på huvudet. Nu var det deras tur. Michaels, Solaras. "Ni ska nu få se två av våra bästa särlingar i strid. De ska slåss i buren här (Randa pekade på en bur som just då puttades ut på podiet) tills en av dem dör!"

Michael och Solara klev in i buren. Innan de började placerade Michael en fjäderlätt kyss på Solaras kind. "Det var mycket trevligt att träffa er Solara. Ha en fin färd till andra sidan."
Nu började kampen

Evins kamp var över det enda pantern orsakar var rivmärken från dennes klor över ryggen. Hon fick dem nu omskött med en starkt svidande salva medans även hon, som alla andra såg på kampen mellan Michael och Solara.

Med bara händerna slet Solara och Michael i varandra. Tre minuter efter att de släppts in i buren låg Solara, leende, död på golvet i buren. Michael sjönk ner på knä bredvid Solara. Han strök bort håret som klibbat fast i hennes ansikte. Skrattande plockade han upp henne i sina armar och bar henne försiktigt ut ur buren. Michael gick till allas förfärade blickar fram till Randa. "Hon var aldrig din Randa, hon var alltid sin egen."

Efter de orden vände sig Michael, log ett stort leende, och bar ut Solara till slottsgården.

Evin hade velat slå honom hårt för hans ord. Hon hade sagt åt honom att inte göra så, att inte motgå Randa. Vem skulle det bli värst för? Solara var död men många fanns i livet, han var i livet. Hon hade själv gjort det men på så vis förlorat en kär vän, fått se henne slitas itu.
Och Michael, han verkade nästan njuta av att tillfoga Solara detta.