En släng av Cancer

När kommer nytt kapitel?

Jag vet inte...kanske ikväll eller så, håller på att skriva det sista av kapitlet i min anteckningsbok (Kladdar alltid först för att prova mig fram typ...)

Ofc att jag gör det
Teddy dumdum ♥ ;*

Har missat två kapitel.. Men nu har jag läst de! Awesome!!!

Nu kommer nytt kapitel >.<

Kapitel 6

Jag vaknade rätt sent, så ingen fanns i sovsalen utom jag. I allt lugn tog jag på mig mina kläder och gick ner för att ta mig min frukost. Därefter skyndade jag mig till biblioteket. Kate och hennes vänner kom plötsligt förbipasserande mitt bord, och Kate ställde sig försiktigt framför mig.
- Ska du inte följa med till Hogsmeade? frågade hon tyst.
- Nej, jag kan inte med min stol...
- Åh, förlåt! J-jag...vi ses väl sen då! sa Kate och log svagt

Snabbt sprang hon och hennes vänner ifrån mig. Suckandes blev jag kvar i biblioteket. Snarast hörde jag alla elever försvinna från skolan och tillslut blev allt helt tyst. Jag tog mig till en bokhylla och började leta efter böcker. Men vänta lite här - hade Kate nyss gett mig ett leende? Jag fnissade lyckligt när jag insåg att ja, det hade hon faktiskt.
- Eh...hej! hördes en mörk, lite ängslig stämma. Jag vände mig långsamt om och fick se Draco komma emot mig med tysta steg. Hans hår var fullt av vattendroppar, vilket gav hans hårfärg en än ljusare nyans. Det passade på honom...

Draco trampade nervöst på fötterna, bet sig lite i läppen.
Han såg sårbar ut. Vacker. Mitt hjärta gjorde en liten piruett och jag förbarmade mig över det, vad kunde det vara som fick mitt hjärta att slå fortare? Det var säkerligen irriterande!
Suckandes vände jag tillbaka mot bokhyllan och hoppades att Draco skulle gå. Han stod kvar.

- Malfoy, om du kom hit för förstöra mitt liv ytterligare så får du ta det snabbt, jag har inte tid med det här!
- Va! Jag...jag skulle inte förstöra ditt liv, jag vill inte det, v-varför skulle jag göra det?? skrek Draco och rodnade.
- Chang, jag...jag...jag vet inte! kved Draco och sjönk ner i en fåtölj. En hel världs hopplöshet såg ut att vila på hans breda men taniga axlar.

Jag åkte oroligt mot honom. Rådvillt såg han på mig. Jag lade en av mina smala armar över hans axlar,
- Draco?

En häpen blick fick mig att dra bort min arm från Dracos axlar.
- Du kallade mig Draco!
- Ja, det tror jag bestämt att jag gjorde?
- Ja, det tror jag också...vill du äta lunch med mig?

Hostanfall från min sida.
- Ursäkta?
- Jag...jag tänkte bara att...äsch glöm det bara!
- Du har en mycket roande tendens att byta humör mitt under meningar, vet du det? Som nyss till exempel: först lät du nervös och sedan började du plötsligt morra åt mig!

Draco rodnade. Jag skrattade. Han skrattade också. Och sedan hjälpte han mig att ta ner böckerna jag ville ha.
Vi pluggade lite. Sen åt vi lunch tillsammans. Sedan gick vi ner till den enorma, svart sjön nedanför Hogwarts, där satt vi länge och bara...var. Men allt förändrades när Dracos vänner kom tillbaka till skolan.
Nu skrek han elaka kommentarer efter mig, blängde på mig. Nu var gamla Draco tillbaka. På kvällen, efter att utegångsförbudet trätt in gick jag upp och satte mig i min självrörande stol.
Med Snow White i knäet åkte jag till biblioteket och kurade ihop mig i stolen där Draco suttit på morgonen den här dagen. Jag låtsades att jag fortfarande kunde känna Dracos närvarande i stolen, och jag sov snart.

När jag vaknade mycket tidigt nästa morgon såg jag att Draco satt i min flygarstol och sov. Och det viktigaste - han höll min hand.

Aw, vad snäll du är ^

Äsch, det är väl inget ⌒.⌒

Wäää du fick mig att läsa nya kapitlet
NU ÄR JAG FAST BUHUHU
bevakar lol (jag skyller på Mario och din awesomness)

Omr tacktacktack!!
Blir så glad av nya bevakare ❤

Braa