Förtryckta staden - PRS, Sannie & Godrica

Austin lättade på kramen och lät Penelope gå fri. Hon tittade på Beata som just sagt att hon också skulle hjälpa till att ta hand om henne. Austin var ännu en gång tacksam och han gav Beata ett litet leende.
"Du kan lita på Beata", sa han och såg ner på sin lillasyster igen, "Hon är mycket snäll."
Penelope nickade tyst och snörvlade.
"Det ordnar sig", mumlade han och klappade systern mjukt på huvudet. Det var hemskt att se henne så ledsen.

Att se de båda syskonen så ledsna och nedstämda fick mig att bli ledsen samtidigt som jag brann mer och mer för att hjälpa Austin och Penelope.
Jag öppnade min väska och där i fann jag några mynt. "Någonting från marknaden?", sa jag hoppfullt och Penelope sken upp en aning.

"Juste", sa Austin och fick ett flin på läpparna samtidigt som han vände sig mot Beata, "Du är skyldig mig ett äpple."
Penelope fnissade tyst och började sakta gå mot torget i närheten. Austin blinkade med ena ögat mot Beata och gick sedan ikapp sin syster för att gå jämsides med henne.

Sant, jag var skyldig honom ett äpple. Vi började gå mot torget som låg alldeles intill.
"Vill du också ha ett äpple Penelope?", frågade jag henne snällt.
"Ja tack", sade hon blygt.
Jag gick fram till äppleståndet till kraftiga mannen och bad om två äpplen. Det kostade två silvermynt, men det var det värt.

~
Hur ser Penelope ut?

Penelope är liten och tanig, har mörkbruna flätor och grå ögon precis som Austin. ^^
~~

"Tack", sa Austin och tog emot det gröna äpplet, "Du kan få halva då jag faktiskt hade ätit på det innan jag tappade det."
Han stack in handen innanför klädnaden och plockade fram en liten fickkniv som han började skära i äpplet med. Han gav ena halvan till Beata.
Penelope hade redan börjat tugga på sitt röda. Hon såg någorlunda glad åt igen, men Austin visste att sorgen gömde sig där inne.

Jag blinkade lite åt Austin och flinade till.
Austin var en sådan där vän man aldrig ville tappa bort. Han hade glimten i ögat och var så omtänksam.
Jag bet av en stor tugga på mitt äpple. Det var saftigt och gott faktiskt.
"Vart vill ni gå?", frågade jag och bet av ännu en tugga på äpplet. Penelope gjorde ett tecken som visade att hon ville berätta var de kunde gå, men hon var tvungen att tugga klart sin äpplebit hon hade i munnen.
"Vi kan visa dig huset!", sa hon sedan ivrigt. Jag ryckte på axlarna och nickade samtidigt som jag kastade en blick åt Austins håll för att se vad han tyckte.

Austin gick med på det.
"Okej", sa han, "Bara vi inte går in i mitt rum", flinade han sedan och mötte Beatas blick. Penelope tog täten och skuttade ivrigt iväg. Austin och Beata hamnade några meter efter.

[Ledsen för kort inlägg >.<]