The unsolved mysteries of Bono. (Roll för erfarna)

(( opps, skrev mitt inlägg som innan läraren kommit, men blev tvungen att äta, så är det okej att vi säger att det skrevs innan? ))

Leila skyndade sig genom korridoren mot matten, varför hade hon varit tvungen att försova sig idag? När hennes syster var sjuk och inte kunde påminna henne, och det dessutom var första dan? Hade hon tur skulle hon hinna komma in i klassrummet innan läraren. Hon drog upp väskan lite längre på axeln och sköt bort den svarta luggen från ansikte när hon kom in i klassrummet, och som tur va utan någon lärare i sikte. Satte sig lugnt bredvid en tjej i glasögon mitt i rummet, tog upp matteboken, penna, sudd och linjal. Slog ointresserat upp första sidan och började rita vattendroppar och åskmoln i hörnen. Men vände sig snabbt om och fångade en ihopknöglad  pappersboll i luften och blängde på killen som kastat den, han gömde ansiktet i tröjan.

Chris hade i och för sig hört den bestämda tonen av deras nya lärare 'magister Smith' som han verkade ville ha det. Men han hade inte brytt sig om att höja huvudet eller ta bort huvan, ville magistern honom något fick han säga det personligen.
"Ta fram era matematikböcker på sidan fem så ska vi börja med geometri!"beordrade magistern.
Chris rörde sig fortfarande inte, han drog bara huvan längre ner för att täcka hela hans hår och den lilla del hud som hade synnats.
"Det här är plågeri", viskade Doug från platsen bredvid honom.
"Det menar du inte", mumlade Chris till svar innan han faktiskt tittade upp och vägde stolen bakåt utan att ta ner huvan från huvudet eller ta fram matteboken.

Till skillnad från de flesta eleverna så tyckte Audric om matte eftersom det påminde honom en del om schack och klockors mekanism.
Lydigt slog han upp sida fem och började räkna. Som den kvicka räv han var så dröjde det inte länge innan han räknat 3 sidor på cirka 10 minuter så Audric tog en mini paus och ritade några kugghjul i hörnet i sitt block innan han fortsatte att räkna men plötsligt så kände han en doft som inte var mänsklig i matterummet och det var inte tjejen som satt framför honom utan lukten kom från en tjej som satt i mitten.
De rävaktiga ögonen såg mot tjejen som nyligen kommit in. Ännu en som inte var mänskligt... Där såg man... Blicken gled ner i blocket igen. Men varför skulle han bry sig? Det gick inte att lita på någon direkt.... Han litade precis på sin farbror så...

Michelle avskydde matte. Hon visste att många var snabbare på att räkna än hon, så varför ens försöka? Det är bara proven som spelar någon roll ändå. Hon börjar istället klottra små noter på sidhuvudet. Hon sneglade till höger om sig för att se en lapp komma flygandes i form av ett pappersflygplan mot sin bänk. Den kom från Norman. Skit. När läraren kom in hade han satt sig ner, men det verkade som om han fortfarande ville ha hämnd.
"Se upp på rasten." hade han skrivit med sin fula pojkaktiga skrivstil. Michelle svalde, men såg ändå till så att han såg när hon rev pappret i småbitar. Man ska aldrig visa sin rädsla. Inte enligt Mästare Leung, Michelles kampsportslärare.

Läraren verkar inte bry sig om att en del inte tar upp sina böcker, något säger Lindsey att den här läraren är mer en "Skyll er själva"-lärare. Eller så vill Smith inte ens vara här. Lindsey förstår honom om det är det senare alternativet. Men det ena leder väl till det andra. Till skillnad från de som faktiskt kan se så behöver de inte tvinga sig till att kunna urskilja siffrorna på pappret. Vilket resulterar i att hon inte försöker. Dessutom, personen som sitter bredvid henne tycks inte heller vara mänsklig. Men Lindsey rättar på automatik glasögonen när de rört sig knappa millimetern. Så fort de rör sig helt enkelt. Underbart, skolan hade alltså olika sorters monster som elever. Synd och skam, Lindsey hoppas åtminstone på att det inte kommer innebära problem för henne. Det kan inte vara så lång tid kvar på lektionen för den delen heller.

(( skit också, har helt glömt bort mugglis, och så ska jag bort imorgon, men ska åka bil i typ fyra timmar så jag kan nog få ihop något på mobilen då... ))

((Sounds good. x3))

De bärnstensfärgade ögonen såg mot klockan för en kort sekund. Snart var deras lektion över...Och han själv var redan färdig med allt som behövdes göras idag i matteboken.
Blicken sökte sig mot naturen som var på andra sidan av fönstret. Solen lyste och fåglarna kvittrade men det kändes som om det fanns en slags förändring i luften eller en förändring som skulle ske i alla fall...
Audric såg ner i blocket och fortsatte att rita på sina kugghjul. Lektionen slutade ändå snart så...

Lindsey lägger ned sina saker i väskan, med tanke på förväntan som spridits genom rummet så antar hon att det börjat närma sig slutet av lektionen och Lindsey vill inte vara sist ut. Sedan är det någon som finner det nödvändigt att fråga om läxor.
"Magister Smith?" Frågar den irriterande nasala rösten som Lindsey inte kan bestämma om den tillhör en flicka eller en pojke.
"Ja?" Svarar läraren.
"Har vi inte någon läxa?" Frågar den nasala rösten.
"Inte i år, jag ger inte ut läxor." Svarar magistern uttråkat. "Dessutom, minst två tredjedelar av klassen kommer ändå inte lämna in dem. Jag kan även upplysa er om att jag inte kommer ha prov varenda vecka, knappt en gång i månaden faktiskt." Fortsätter läraren i samma uttråkade ton, Lindsey gissar på att han verkligen inte vill ha det här jobbet. Sedan ringer det, kanske en halvsekund efter att han sagt det. Lindsey är åtminstone en av de första ut ur rummet, vilket är bra eftersom hon slipper vänta på att andra folk ska ta sig ut.

(( Upp. Har varit borta i en vecka och ni har bara skrivit två inlägg ewe ))