PRS The Noble Lion|AlexZz

Dani drar ut grå mjukisbyxor och en vit tajt t-shirt hon inte vet hur den ser ut än och byter om. När hon sedan ser sig själv i spegeln och försöker dra en borste genom det ser hon att T-shirten ifråga antingen är väldigt gammal eller var väldigt billig. Den är vit, helt vit, sånär som på den glittriga rosa texten "GIRL POWER" som sträcker sig över bröstet i en bågform. Hon ifrågasätter valet av t-shirt och hon har inte ens gått ut ur rummet än. Hon drar en svart munkjacka över huvudet och den har texten: BONO CHEERLEADING SQUAD i vitt på ryggen. Dani minns inte varifrån hon fått den men skulle säkert ha kommit ihåg det om hon sett texten. Hon tar sig fram till sin dörr samtidigt som hon sätter upp sitt trassliga hår i en hästsvans och hoppas vid vem eller vilka gudarna än är så ser hon inte ut som hon känner sig. Hon öppnar dörren och där står Michael och väntar utanför.
"Snyggt." Säger Michael med ett snett flin och tittar upp och ned på Dani som bara lägger händerna i fickan på munkjackan och låtsas som han inte sagt någonting.
"Vad tyckte du om festen då?" Frågar Dani kvickt.
"Den var tillfredställande." Säger Michel kryptiskt leende och Dani vet inte hur hon ska tolka det.

William tog av sig sina dyngvåta kläder som nästan droppade när han höll i dem, och satte istället på sig de mörkblåa mjukisbyxorna och den vita t-shirten. De värmde hans kalla kropp. Mjukisbyxorna var lite för korta men han vek upp byxbenet en aning så att det inte skulle synas. Tröjan däremot satt perfekt. När han var klar gick han ut ur badrummet och gick nästan in i Maxine som stått precis utanför. Maxine ögnade honom upp och ner och gav honom sedan ett stort leende.
"Perfekt!" sa hon, sedan såg William att något i hennes ansikte ändrades och plötsligt rusade hon förbi honom in i badrummet och till toaletten. Hon fick upp locket i precis rätt tid för precis då kom det en kaskad av spya ur hennes mun och ner i toaletten. William sprang fram till henne och höll under hennes hår, sedan pratade han lugnande med henne och strök henne försiktigt på ryggen.
"Så ja, låt allt komma ut. Det är okej, snart är det över." När hon var klar gav han henne lite toalettpapper för att torka munnen och sedan svepte han upp henne i sin famn. Med Maxine i famnen gick William för att hitta Dani.

((The following message was almost written entirely in god damn english before translation.))

Hur mycket var klockan nu igen? Hon såg sig om och insåg att klockan som brukade hänga i hallen hade gått sönder. Den hängde snett på sin plats över Felicias dörr, med en lång spricka rakt över glaset och den hade inte stannat... men minutvisaren och timvisaren bara hängde.
"Det skulle Maxine säkert tycka om att höra." Svarar Dani till Michael.
"Tror jag säkert om hon inte var upptagen med att spy upp sina inre organ." Han skrattade mjukt, Dani kan se vad som är roligt med det men samtidigt så kan hon inte låta bli att känna sig lite defensiv över hennes äldre syster.
"Det är säkert inte hennes fel, hennes pojkvän kan ta rätt mycket och hon brukar försöka matcha honom." Svarar Dani och går iväg, hon funderar på att visa ut dem ändå. Felicia kommer fortsätta ränna runt som en tok tills hon kan slappna av, vilket är när hon är säker på att ingen främling är i huset, Maxine ligger troligen och spyr någonstans och Dani själv... är utmattad.

Michael och Dani svänger ut mot trappan och möts av Maxine och William.
"Oh..." Är det enda Dani får fram när hon ser att Maxine är praktiskt taget avsvimmad.

"Minst sagt..." svarade William Dani, "du skulle inte vilja visa vägen till hennes rum?" frågade han. Maxine skulle ha en rejäl baksmälla imorgon och behövde sova bort det mesta av ruset. Även fast det var ett tag sedan William hade varit bakis senast kunde han komma ihåg hur hemskt det var, hur det kändes som att huvudet skulle sprängas vilken sekund som helst. Han saknade att kunna bli sitt glada jag när han var full, det var då han skrattade som mest och tog en massa initiativ, men dagen efter saknade han inte ett dugg.

"Hitåt." Svarar Dani med en nick och undviker Michael av ren vana med ett lätt sidosteg. Även om han tagit ett steg närmare väggen för att undvika dem... antagligen. Maxines rum ligger längst bort, hennes rum var mycket lättare att känna igen när den inte hade en dörr. Deras pappa hade tagit bort den när Maxine aldrig kom ut därifrån, en faktiskt fungerande lösning. Fast Maxine var inte hemma så mycket istället. Dörren är tillbaka nu och när Dani öppnar den så kan man genast känna igen att det är Maxines rum, åtminstone Dani. Insidan av dörren är full med posters, tidningsurklipp och bilder på allt från kända hejarklacksledare till bilder på Maxine och hennes pojkvän. Mest Maxine själv dock. Rummet liknar väl Danis, fast väggarna är väl mer rena trots de otaliga posters som finns överallt. Vissa täcker till och med över andra, speciellt det vänstra hörnet vid hennes blåa dubbelsäng som är hennes band-altare. Eftersom det är ett nytt band hela tiden behövs det ju nya posters. Så nu är det något modernt pojkband fast förra veckan var det något utdaterat rockband Dani själv lyssnat på något år tillbaka. Sängen är obäddad, självklart, och Dani går bara ur vägen för att undvika att bli krockad med. Hon går istället in i Maxines massiva spegel som täcker en hel vägg. Just det, den finns också. Dani hatar den.

William gick efter Dani, de gick förbi ett par rum och stannade framför den sista dörren. Maxine hade somnat i hans famn och mumlade lite i sömnen. William steg in i rummet efter Dani och gick med snabba steg till den obäddade sängen. Utan någon som helst ansträngning flyttade han om Maxine så att han bara höll henne med en arm, sedan sköt han undan täcket och la ner henne i sängen. Han la täcket över Maxines kropp och vände sig sedan om mot Dani. Det var då han la märke till det posterklädda rummet, det var tvärt emot hans egna rum. Det här rummet var så ljust det kunde bli i det regniga och molniga Bono, och det var fullt av liv medan hans egna var mörkt med endast en fåtölj där han brukade sitta och samla igen sina krafter.
"Har du en lika stor kärlek till pojkband som Maxine?" frågade han Dani och nickade mot affischerna på de poserande killarna som hängde ovanför Maxines säng.

Dani skakar snabbt på huvudet.
"Nej." Svarar hon lika snabbt och försöker ignorera spegeln bakom henne. "Jag brukar inte bli besatt av något." Fortsätter hon innan hon börjar mumla. För en människa skulle det nog vara lagom ohörbart. "Inte Maxine heller hon kommer ha ett nytt älsklingsband nästa vecka." Hon kastar en blick på Maxine som ligger i sängen och sover som en stock.
"Vad tycker du om pojkband?" Frågar hon, fast hon inser inte hur dum frågan låter innan hon sagt den. Vilket får henne känna sig som en riktig idiot och sin vana trogen tittar hon bort. Problemet med att titta bort i Maxines rum är att man ofta tittar rakt på spegeln och därför riktar Dani blicken mot golvet.

William ryckte på axlarna, "det är ingenting jag riktigt brukar lyssna på", sa han. Det var sällan han lyssnade på musik på sin fritid, de enda gånger han hörde musik var på fester såsom denna eller när han några fåtal gånger satte på sin vinylspelare och lyssnade på klassisk musik som brukade kunna lugna ner honom. Han svepte med blicken runt rummet och la märke till den gigantiska spegeln som Dani stod lutad mot, i reflektionen kunde han se sig själv med blött hår som låg slickad mot hans huvud. Av ren reflex drog han handen genom håret för att fixa till det.
"Du det var ingen liten spegel, man måste vara ganska fåfäng för att klara av att ha en sådan här spegel..." precis när orden kom ur hans mun ångrade han dem, "uhm.. jag menar inte att Maxine verkar vara fåfäng!" försökte han rädda sig själv, även fast han faktiskt tyckte att Maxine verkade lite smått fåfäng.

Dani ler lite; det kändes nästan bra att höra från någon annan.
"Hon är det." Svarar hon med sitt leende kvar på läpparna när hon faktiskt tittar upp. Hon vänder dock blicken direkt mot Maxine när hon sagt det. Som om hon är rädd för att Maxine ska höra henne. Det är hon också, till viss del. "Hon föredrar bara att kalla sig självinsiktsfull." Fortsätter hon, det måste vara något fel på henne när hon nästintill tar sin syster i försvar. Hon vet inte ens varför hon nämner det. Det är bara hennes egenheter när hon tar sina syskon i försvar. På hennes egna sätt. Dani undviker att se på den dock. Hon undrar vad Felicia håller på med, hon försöker väl hantera alla muggar som ligger överallt. Inte undra på att hon inte kommit för att se över situationen än i sådana fall. "T... Tycker du om speglar?" Frågar hon, ännu en konstig fråga.

William vände sig också mot Maxine för att se om hon kunde ha hört det, men hon andades tungt i sin säng.
"Hon föredrar bara att kalla sig självinsiktsfull", sa Dani sedan. William drog lite på munnen, bara en fåfäng människa skulle säga att hon var självinsiktsfull.
"T... Tycker du om speglar?" frågade Dani, William tänkte en stund. Tyckte han om speglar? Det hade han aldrig tänkt på. Han ogillade dem inte, men han gillade dem inte heller. Det var väl bra om man behövde fixa till sig, hur skulle man annars kunna se vad det var man gjorde?
"Uhm... Ja det gör jag väl" svarade han, men det kom ut mer som en fråga en som ett konstaterande. "Jag har väl ingen riktig åsikt om speglar förutom att de är nödvändiga ibland... Vadå då? Tycker du inte om speglar?"