Beastly friendship. (PRS)

"Det förstås." Svarar Crystal och tvingar sig upp i sittande ställning. Hon borde vara okej närsomhelst nu. Eller åtminstone tillräckligt bra för att kunna ta sig hem igen.
"Ja, det skulle varit rätt tragiskt, visst?" Frågar Crystal och ser på maten. Det liknar verkligen inte det som hon äter vanligtvis.
"Vilket roligt namn..." Säger hon, det är dock menat som en komplimang även om det faktiskt inte låter som det.

"Så då får jag beskriva dig som den dam du är" sa han leende och såg på Crystal och log uppmuntrande "det är bara att hugga in. Jag lovar att maten inte bitts och Carlos är bra på att laga mat" sa Wesker och tittade bort emot dörren där CRlos försvunnit. Hans butler var egen men han var duktig. Wesker skrattade åt Crystals kommentar men svarade inte.

(Ledsen för att det är kort, skriver via telen ^^)

(I JUST SAW WESKER! 8D HE'S SO BADASS! (heehehhehehe.... I like Resident Evil.) )

"Det låter så formellt." Mumlar Crystal otydligt och tar tallriken, fortfarande tvekande om vad det är, det luktar gott. Det borde hon kunna bedöma av alla sorters mänskliga varelser. Hon äter lite frånvarande, det är faktiskt gott. Dessutom är det liksom intressanta smaker som hon definitivt inte är van vid som bara gör det bättre. Vilken nog märks på henne när hon äter lite snabbare när hon upptäcker det.

(Haha jag vet, Wesker är bäst han äger i alla spel han är med i ^^ särskilt femman resident Evil äger )

"I vissa fall krävs en del formaliteter, särskilt från en gentleman" skrattade Wesker. Han såg sig knappast som en gentleman, han var långt ifrån en. Han gjorde som han ville, när han ville. Det enda undantaget var Crystal. Han såg roat på henne när hon började äta, man kunde tro att hon inte fått mat på jätte länge. Han såg oroat på henne
"När åt du senast?" Frågade han henne.

(He's totally the ultimate sunglasses-guy.)

Crystal är faktiskt för upptagen med maten för att fortsätta diskussionen, men hon ler lite. Om det är på grund av maten eller inte kommer hon väl inte behöva svara på. När hon tänker efter så var det några dagar sedan hon åt på riktigt.
"Jag..." Hon tystnar då hon faktiskt måste fundera på det. "Inte så länge." Blir svaret.

(Jag vet han är den enda som kan ha solglasögon trotts att det är mörkt runt honom )

Wesker tittade på henne och suckade.
"Du må vara starkare än andra men du måste ändå äta" sa han bestämt. Han ville att hon skulle må bra. Han vände bort blicken från Crystal när det knackade på dörren.
"Ja" sa Wesker bara och tittade på Carlos som steg in igenom dörren.
"Skottland Yard är här, de vill prata med er, sir" sa Carlos och Wesker nickade och reste sig upp. Han tog på sig solglasögonen och vände sig emot Crystal.
"Jag kommer strax" sa han och lämnade rummet

( Yessss. :3 )

"Jag vet." Svarar Crystal med en liten suck. Nu kunde inte hon styra att vara fast i en källare, i en låda... när det knackar och Wesker vänder bort ryser Crystal till när minnet av evinnerlig smärta drar igenom kroppen som en ilning. När han vänder sig mot henne igen nickar hon bara. Fast hon har bara en ytterst liten aning om vad Skottland Yard är, och eftersom de är poliser - enligt Crystals få minnen om att ha hört om dem - så är det troligen inte särskilt bra att de har kommit. Vilket gör Crystal kanske onödigt oroad.

(han är as cool ^^ Jill och han är mina favoriter i spelet ^^ jag gillar Chris med men han är inte riktigt lika cool )

Wesker gick ner för trappan och mötte poliserna i hallen.
"God dag" sa den ena mannen och Wesker nickade bara.
"Jag har serverat te i salongen" sa Carlos och Wesker gick igenom de stora dörrarna och satte sig ner i en av fåtöljerna. Poliserna verkade en aning nervösa, Wesker var inte säker på vad det kunde bero på men han tänkte inte göra något för att lugna dem.
"Så vad kan jag hjälpa till med?" frågade han kyligt och den äldre av poliserna skruvade lite på sig.
"Det rör ett mord i parken" började han.

Crystal har slagit sig ned vid dörren nu, maten är uppäten och just nu lyssnar hon på samtalet som pågår. Mestadels eftersom hon vet att det vore riktigt korkat att försöka ta sig ut från huset nu. Dessutom vet hon inte var utgången är eller var i London hon befinner sig.
"Gör det något om jag ser mig om?" Frågar en annan röst än den som talat om mordet. Men den möts inte av direkt glädje från någon av främlingarnas håll, han måste vara ny i kåren eller liknande. Eller så är det bara för att Crystal är ovanligt nervig som hon antar något sådant.

Wester tittade på männen.
"Vilken park? Vilket mord?" sa Wesker lugnt och tittade på Carlos. "Visa mannen runt" sa han och gav honom en blick som sa att han inte skulle släppa in honom i rummet där Crystal var.
"Det lönar sig inte att förneka" sa polisen och Wesker höjde ett ögonbryn.
"Jag förnekar inte men ni kan knappast förvänta er att jag skall känna till alla mord som begås i London" sa han sakligt och poliserna såg på varandra.
"Hyde park, en vit man, ni har setts lämnat platsen i sällskap av en dam" sa en av poliserna och Wesker log.
"Det stämmer, jag och min väninna var ute och promenerade i parken när vi hörde ett skott, hon blev förfärligt skrämd och jag fick bära henne hem. Det är hemskt att hederligt folk inte skall kunna ta en promenad i parken utan att människor bli skjutna, nästa gång kanske det är vi som blir skjutna, skall det verkligen behöva vara så?" sa Wesker och såg allvarligt på dem.