Gladiatorskolan (Privat)

Bellona nickade och tog nyckeln ur hans hand och låste upp då hon inte ansåg honom förmögen att låsa upp dörren själv. Hon öppnade dörren och väntade att han skulle kliva in och såg trevande på honomsamtidigt som hon visste att kamerorna följde dem med spännande åhörare. Hon visste att det inte var många som ens kommit så långt som hon nu, ett fåtal. En flicka som dog förra året, en som inte var så bra....Bellona mindes inte ens namnet. Och så var de med vissa, vissa föll i glömska medan andra även efter sin död blev som hjältar något man visade repriser på och någon man såg upp till.

Gaius lät Bellona öppna dörren, och följde henne in på rummet. Det var enkelt inrätt, med en stor säng, en garderob, stol och skrivbord samt förvånande nog, en bokhylla. De flesta böckerna handlade om krig, vapen och liknande, med några biografier av kända gladiatorer och tjocka exemplar om stridstekniker.
Fönstret visade mot gräsmattan, och vid sjökanten syntes ljusen från festhuset. Vid taket fanns två kameror, som täckte i sig hela rummet så det fanns ingenstans att gömma sig.
"Festen är ännu i gång", konstaterade han och såg ut genom fönstret. Tankspritt öppnade han de översta knapparna på skjortan, utan att inse hur det kunde tolkas.

Bellona såg sig om i det enkelt inredda rummet, så länge som han bott här att han inte gjort något åt det? Han borde fått sponsorpengar och gåvor i massor. Hon gömde en suck då hon såg kamerorna, skulle hon någonsin vänja sig vid dem? Åh andra sidan så skulle alla se allt och hon skulle få hamna dit hon så hett eftersträvade, hon skulle bli bland de bästa som Mars, som hennes broder, de skulle bli syskonen alla pratade om.
Hennes blick gick åter till Gaius och hon såg hur han öppnade skjortan. Saken var den att hon inte var säker om han visste vad han gjorde, fast hon kanske borde ta tillfället i akt? Men hon ville inte tränga sig på honom, han var en så fin vän.
"Gaius?" sa hon och gick fram till honom, tätt intill honom.

[The drama, om Bellona bara tar tillfället i akt, som följer xDD]

Gaius såg ner mot Bellona, påmind om att hon faktiskt var där. Han log lätt och lade en arm om henne. Det kändes bra, närhet som inte kom av att han försökte döda personen i fråga. Närhet för närhetens skull, för att det var varmt och tryggt.
"Har du..." någonsin varit lycklig?. Men Gaius avslutade inte sin fråga. Vad var lycka slutligen? Han kände sig lycklig nu, men borde det inte räcka längre än tills nåsta gång han inte kunde tänka klart. Borde man inte tänka på lyckliga stunder med ett leende, ens komma ihåg dom? Gaius skakade mentalt p åhuvudet för att jaga iväg de filosofiska tankarna, och skrattade lätt.
"Varför går du inte tillbaka till festen?" undrade han i stället och satte sig på sängen, för hans fötter kändes väldigt osäkra, och han hade ingen lust att se på stjärnorna, som dansade runt i för snabb takt.

(Eller hur xD)

"Har du? Vad?" frågade Bellona och såg oförstående på honom med rynkad panna. Han var inte vid sina sinnens fulla bruk det syntes tydligt. Då han lägger armen om henne känns det mer som något vänskapligt och hon visste att hon var dum om hon offrade denna sköra vänskap mellan dem. En vänskap som senare kunde vara livsnödvändig för henne.
Vid hans andra fråga stelnar hon till en aning och ser på honom, hon är tyst en lång stund för att veta vad hon skall säga, "Jag.....jag, jag ska gå." säger hon tillslut tyst, vet att hon sviker publiken men hon kan lika gärna göra det med någon annan någon som inte är hennes vän, hon hade aldrig haft en vän förr.

[Noo, I like drama!]

Gaius såg undrande på Bellona, som dragit sig tillbaka. Hon borde inte bete sig så framför kamerorna, insåg han, och undrade om det skulle göra sponsorerna tveksamma. Om de skulle undra om det fanns en mjuk flicka under det hårda skalet och dra sig undan. Det var så det gick i skolan. Varje ord, varje handling måste tänkas igenom noggrant, för det minsta sidosteget kunde leda till inga pengar alls, ingen respekt. Gaius hade, första gången han vägrat under en träning skada en redan slagen motståndare förväntat sig något liknande, men till sin förvåning hade incidenten gjort honom populärare. Det kändes imellan som om han inte kunde göra något fel.
"Du behöver inte gå dit om du inte vill", sade Gaius. Hon kunde återvända till sitt rum, det skulle vara förståeligt, då följande dagen var hennes första. Eller till taket. Gaius skulle hellre återvända dit än gå till festen.

(Vi gör så ^^ )

Bellona nickade och bestämde sig här och då att försöka, och hoppas att det skulle gå ur vägen. Hennes far hade lärt henne och hon visste att hon skulle få stryk då hon kom hem om hon inte gjorde något och sponsorerna skulle gilla det. Det var lika bra att köra på för att få dem att gilla henne.
"Då stannar jag här då." sa hon och gick fram och satte sig vid honom, riktigt nära och såg på honom. Hans skjorta var halvuppknäppt och hon för sakta en hand dit och kysser honom på hon.

Normalt skulle Gaius ha stelnat vid beröringen. Han skulle ha tagit hennes hand i sin och fört bort den, lösgjort sig från kyssen vänligt men bestämt och förklarat att de inte kunde göra något mer, att kanske hon borde gå.
Men Gaius var inte normal nu. Han lyfte inte händerna från sina sidor, och han besvarade knappt kyssen, men hans hjärna var för upptagen med att forma olika färger för att registrera att Bellona faktiskt kysste honom. Snart började hans läppar automatiskt röra sig i takt med hennes, och han särade på dem lätt för att tillåta hennes tunga i sin mun.

Bellona både ville och inte ville detta. Hon kände att han inte var närvarande och att han säkert inte ville detta om han hade varit vid sina sinnens fulla bruk. Men han hade sagt att hon skulle lyda fadern och hon vågade inget annat inför fadern och hon ville hamna bra till, få sponsorer. Men hon ville inte detta mot honom, hon hatade sig själv för vad hon gjorde. Bellonas tunga fördes sakta in och lätt knuffade hon ner honom på sängen och började sakta knäppa upp hans skjorta med ena handen och den andra förde hon genom hans hår.

Gaius gjorde inte motstånd då Bellona skuffad ener honom, och han fann sina händer söka sig till hennes rygg, där han höll dem då hon började knäppa upp hans skjorta.
Även hennes skjorta red högre upp då hans händer rörde sig över henne rygg i takt med hennes rörelser. Gaius kunde inte tänka på något annat än på de ställen där deras hud rörde varann, det värmde mer än normalt och fick hans sinnen på helspänn.