PRS mellan Amaanda och mig!

((Tiden är väl efter Harrys barns tid, så Rita är nog för gammal för att vara med.... :3))

"Och le...." Den lilla mannen tittade på flickorna.
Micaela log mot kameran.
"Peerfekt! Då tar vi killarna!"
William och Adam tittade lite osäkert på varandra medan de gick fram till fotoplatsen och blev placerade en bit åt höger.
När fotot var klart bad den lilla mannen flickorna att ta plats bredvid pojkarna.
"Miss Summers, du kan ställa dig bredvid Mr Stones... Och Miss Hamilton, du kan ta plats bredvid Mr Brown. Såja, perfekt och... leeee...."
Micaela log återigen mot kameran.

((True. Och McGonagall är bara några år från att gå i pension, right? Tack för infon .__. ))

Efter fotograferingen blir alla förkämpar ombedda att stanna kvar för korta intervjuer till det kommande reportaget i ministeriet.
När en nervös sekreterare drar lite i Audreys hand är Adam blixtsnabbt där. Han tar bort mannens kallsvettiga hand och skakar på huvudet.
"Nej", säger han. "Vi är ett team. Och vi vill ha intervjun gemensam."
Audrey bara gapar då de fyra förkämparna går in i ett litet grupprum för att intervjuas.

((oj, förlåt för att det tog tid!))

"Så", började sekreteraren och log lite nervöst. "Varför ställde ni upp i denna turnering. Du där. Micaela var det visst."
"Jaa.." började Micaela. "För att jag alltid varit en ganska tävlingsinriktad människa och därför tänkte att det kunde vara en kul grej."
"Du tänkte inte på riskerna?"
"Jo.. men det får man ta", svarade Micaela och hoppades att kunde fråga någon annan nu.
"Du där", han pekade på Audrey. "Du är väl ganska.. klen?" Micaela såg hur Adam tittade ilsket på mannen.
"Varför ställde du upp i tävlingen, när du är så liten?"
Adam min blev bara argare och argare.
Audrey öppnade till slut munnen för att svara.
((är det ok? c: ))

((Förlåt själv! D:
Ja, det är helt okej! ))

"Jag... jag..." Orden hon nyss så noga formulerat till perfektion i huvudet var som bortblåsta. Det fanns inget kvar än mörker. Hon kunde inte tänka.
Hon slöt ögonen. Bonnies fientliga ansikte blinkade mot henne bakom ögonlocken.
Du kommer aldrig bli min vän igen. Du svek oss. Audrey huttrade till.
"Audrey?" Adams röst. Hon kände en lätt beröring på hennes axel.
Hon slog upp ögonen. Alla tittade förväntansfullt på henne. Sekreteraren trummade otåligt med pennan mot skissblocket.
"Inget svar från klenisen, alltså", sa han hetsigt och släppte henne med blicken.
"Hey!" Adam reste sig ilsket upp.
"Det är okej, Adam!" Hon tog tag i hans arm. Sedan vände hon uppmärksamheten till den lilla gubben. Hon hade fått tillbaka behärskningen. "Om du nu måste veta... Jag gjorde det för att jag vill visa mig duglig."

(( Bra! ;3 ))

"Jaha." Sekreteraren ställde några frågor till som Adam och William fick svara på, och sedan tackade han för sig.
När teamet gick ut ur rummet viskade William tyst: "Tyckte inte ni att han var rätt... Ehe... korkad?"
Micaela log och nickade som svar, vilket Audrey och Adam också gjorde.

((Tack desamma ♥ ))

"Ja, han var verkligen helt..." Audrey tappar bort sig, i både steg och ord. Hon ser Bonnie stå längst bort i korridoren och dra med sin hand över väggen i graciösa rörelser. Hon skriver. De andra tjejerna i blått iakttar henne medan de fnissar och hejar på.
Audrey stelnar till och stannar helt.
"Öh, Audrey? Känner du dom?" Frågar William.
Flickorna tystnar då de får syn på henne. Det går ett sorl genom deras grupp, sedan försvinner de bort. Bonnie skyndar efter.
Audrey småspringer fram till väggen. Meningen är inte färdig. Med nyskrivet bläck står det
Lita aldrig på Audrey Sum

((VAD STÅR DET??? gud haha jag är jättenyfiken på att få reda på vad det står! ska jag hitta på det eller missade du att skriva vad det stod?))

((Förlåt att jag inte skrivit på ett tag Men nu är jag aktiv igen!
Det står i mörk text precis nedanför, hehe. Nästan osynligt. Det ska fullständigt stå: Lita aldrig på Audrey Summers
Men de hann inte skriva allt förrän de blev upptäckta hehe ;3 ))

((aha okej, smart ;3 ))

Micaela skyndar efter. Hon läser meningen som inte är helt färdig. Hon tittar på Audrey och säger: "Bry dig inte om dem. De är inga riktiga vänner. Ok? Om det är något så får de med mig att göra."
"Och mig med, för den delen", säger Adam och ler mot Audrey. "Mig med", säger William och tittar bort mot klungan av Ravenclawelever som snart kommer utom synhåll.

Audrey blir varm inombords, trots den häftiga sorgsenheten som tycks begrava henne helt och hållet.
Kanske har de rätt. Kanske är inte Bonnie och de andra ravenclawtjejerna några riktiga vänner? Kanske är hon värd några som är bättre än dem?
Men det känns ändå konstigt. Det är så olikt Bonnie att göra något sådant. Hela hon känner sig sårad på djupet. Är det här slutet på deras vänskap?

"Tack", säger hon till de andra deltagarna. Hon får inte ut något mer. Det finns ingenting som förklarar hur tacksam hon är mot dem.
Audrey ler ett blekt leende.