Flickan utan minne

Ny läsare "bevakar".

Kom igen nu Sofia!
Jag väntar väldigt ivrigt på ett till kapitel här........(a)

Kommer på måndag eller tisdag, är på sommarstället igen

LÄNGTAR!♥

Nu kommer det på en söndag istället bara för det

Kapitel 23

Vi bestämde oss för att tillbringa söndagen utomhus och gick ut till sjön. Jag aktade mig noga för piskande pilträdet, som hotfullt viftade med sina grenar när vi gick förbi. Vi satte oss vid stranden och såg hur fiskarna pilade runt.Solen sken men det var ändå lite kyligt, och löven började gå mot orange. Jag iakttog hur en vindpust fick några så träfrön att dansa runt när någon började prata bakom mig.
”Jaså, här sitter den nya lilla smutsskallen!” sa en snorkig röst. Jag vände mig frågande om och fick se en tjej i min ålder med en grön och silvrig slips om halsen. Hon såg onekligen mycket bra ut med sitt långa mörkbruna hår och perfekta timglasform, men de fina ansiktsdragen var ihopdragna i en mycket osmickrande högdragen min. Bakom den här tjejen stod ett gäng andra, bland annat Emelie Smith.
”Och ful är du också, du ska inte tro att en smutsig liten unge som du kan ta över skolan. För den tillhör oss, och vi får alltid sista ordet!” en av hennes flankerande tjejer, med mörkrött hår i page såg kaxigt på mig. I ärlighetens namn var hon faktiskt fulare än mig med sin potatisnäsa och små röda märken i ansiktet. Sopa rent framför din egen dörr innan du börjar klaga på andras...
”Ja just det!” skrek ledartjejen och gav ifrån sig ett gällt skratt, vilket snart följdes av de andra i hennes gäng.

Jag satt bara helt lamslagen. Vad tusan skulle det där föreställa? Vad var de med dem som började kasta glåpord utan någon som helst anledning? Hade jag gjort dem något?
”...Vilka var det där?” fick jag till slut fram.
”Pamela Eakwood och hennes gäng.” Jag vände mig om och fick se att en slytherinflicka med väldigt ljusbrunt långt hår och blå ögon hade slagit sig ner bredvid mig.
”Jag tror inte jag har presenterat mig, Tabitha Birch” Hon sträckte ut handen och jag skakade den.
”Pamela själv är bara en dum bimbo,men hennes högra händer Emelie och Hannea är tyvärr smarta. Deras gäng beter sig som om de äger skolan, även om ingen förutom några idiotkillar gillar dem”
”Var inte Emelie ledaren?” frågade Albus
”Jo, men Pamela tog över. Statusen ändras hela tiden i såna gäng, en liten detalj fel, det kan vara att du glömt platta en hårlock, och du är körd.
Det är rena helvetet att sova samma sovsal som dem, nu när Madcia har drakkoppor och allt måste jag vara själv med dem.” sa hon och gjorde en grimage.
”Gud, stackars dig” mumlade jag och försökte föreställa mig att tillbringa varenda dag med de där.
”Har Madcia fått drakkoppor?” frågade Rose
”Ja, hon ligger på St. Mungos. De experimenterar med en dekokt som ska bota dem på några minuter, Madcia har anmält sig som testperson så hon kan komma tillbaka vilken dag som helst utan ärr, men hittills har testdryckerna bara gett henne blått hår. Så det kan dröja ett tag innan hon kommer tillbaka” sa hon nedstämt
”Men vad tycker du om skolan då?” frågade hon med en ton av humor i den klassiska frågan. Hon ville nog byta samtalsämne.
”Förutom träd som slåss och jättespindlar som vill äta upp mig är den väl helt okej” sa jag med ett skratt.
”Jättespindlar? Akromantlarna är väl utdöda?”
För tredje gången den dagen berättade jag om mitt äventyr i skogen. När jag var klar såg Tabitha avundsjukt på mig.
”Det verkar ju jättecoolt att kunna bryta sig ut sådär! Jag önskar att vårat uppehållsrum inte hade varit under sjön, annars hade jag också velat pröva att besöka skogen. Jag menar, även om man inte stöter på något spännande är ju enhörningshår värt en förmögenhet! Jag skulle vilja se bimboklubbens miner om de fick se mig med ett halsband av enhörningshår” sa hon drömmande. Jag gillade redan Tabitha, hon hade sån äventyrslusta. Varför kunde inte hon vara i Gryffindor?

Några timmar senare gick vi ner till Hagrid. Han såg vänlig ut med sitt svarta gråsprängda hår och skägg med de glada svarta ögonen skymtande. Om kanske tio år skulle han se ut som en riktig jultomte.
”Så du e Sofia då. Trevligt å träffas, välkommen till min stuga. Får det lov å vara en kaka?” Han räckte fram ett fat med kakor. Jag tog artigt en, men jag fick be om ett rejält glas mjölk att doppa den i, det var som att bita i sten. Men när man haft den i mjölk i fem minuter var den faktiskt nästan ätbar.
Hagrid var mycket intresserad av mitt liv i skogen, och blev väldigt imponerad när jag berättade om hur jag konstruerade mina fällor. För att fånga de kaniner och vildhöns som hängde på taknockarna brukade han bara använda en slags snara som visserligen funkade men som lätt kunde utlösas av sig själv. Det var trevligt att sitta och prata och vi glömde alldeles bort tiden. När vi gick upp mot slottet var klockan redan sju.

Super fantastiskt bra!

Så bra!!!!!!!

Bra!

Sorry har värsta idétorkan just nu, har några idéer om ett längre äventyr (mer än bara två kapitel långt) men jag får inte riktigt till det... kanske är att skolan har börjat som tröttar ut min fantasi

Määää! Jag bara:
Flickan utan minne! Kanske ett nytt kapitel!!! och dunkar händerna mot varandra, så som jag bara gör när nåt är riktigt bra, eller när jag är förväntansfull och så var det:
Det kommer antagligen inte komma kapitel på ett tag... D: