THE VAMPIRE DIARIES ROLLSPEL!

Rebekah såg upp när hon hörde Matts röst. "Åh Matt, jag visste inte att du jobbade" Hon log lite svagt. "Jag vet inte, faktiskt. Jag antar att jag vill visa dig hur mycket du betyder för mig. Men tycker du att det är för mycket så är det fullt förståeligt, vi kan gå någon annanstans om du..." Hon såg ner på all mat på bordet, det var definitivt för mycket. Typiskt henne att alltid överdriva saker.

(( Dream ja preciis ;' ) ))

I samma sekund som Klaus fick reda på att Hayley hade flytt tillbaka till Mystic Falls bestämde han sig att han skulle följa efter henne dit. New Orleans fick vara i fred i ett år tills hans arvinge var född och han kunde påbörja sin plan i att ta över platsen som kung i staden.
Allting han behövde göra var att lämna huset och staden bakom sig och komma tillbaka om ett år eller så. Ett av problemen som fanns i Mystic Falls var förstås Tyler, hans första lyckade Hybrid som han nu för tiden hatade mer än någon annan. Ett enda felsteg och den pojken skulle aldrig se dagsljuset igen.
Med ett elakt flin stegade Klaus ut ur huset och klev in i bilen för att köra till Mystic Falls.

Matt vet inte om han borde säga något om det.
"Nej, nej det är bra här." Säger Matt till slut och sätter sig ned mitt emot henne. Han förstår väl inte varför hon skulle göra sig sådant besvär. Matt vet inte riktigt om det var ett bra svar men han känner inte för att vara bortskämd. Även om han skulle nöjt sig med något mycket, mycket enklare. Matt ser på maten och vet knappt om han är tillräckligt hungrig för att allt ska ätas upp. Spelar förhoppningsvis ingen stor roll.

((okej, får jag fråga, shippar vi båda Matt och Rebekah tillsammans? :p så att det inte blir helt fel haha ))

Rebekah log mot Matt och tog en tugga av brödet. Hon försökte få fram något att säga, men det slutade bara med att hon öppnade munnen och stängde den igen. Tillslut öppnade hon munnen för att äntligen säga något. "Ibland känns det som du är den enda jag har." började hon tyst. "Jag menar, mina bröder bryr sig inte alls om mig. Klaus har farit iväg igen, säkert med sina hybrids som är tusen gånger viktigare än mig för honom. Och Elijah har farit efter honom, som vanligt. De andra är.. borta." Hon hejdade en tår från att falla ner för hennes kind, hon ville inte gråta, inte visa sig svag inför Matt. "Och det gör dig till den enda jag har. Utan dig skulle jag inte varit någonting" Hon hejdade sig, lät orden som hon nyss uttalat sjunka in i hennes kropp. "Och det gör mig så himla självisk. För jag vet ju att du inte har någon heller"

(MattXRebekah ftw. x3 Har de ett shipnamn? owo)

Matt ville försöka säga något, men samtidigt ville han inte avbryta. Han förstår henne, men samtidigt kan han väl inte det. I hans fall så är ju alla borta, det såklart. Men det är inte direkt på hans nivå när det inte finns någon i hans familj som försökt mörda honom, speciellt inte hans mamma. Hon kanske aldrig är hemma men hon har aldrig varit såpass... galen. Självisk? Matt vet inte vad han ska säga när hon är klar, samtidigt känns det som han borde det. Han pressar undan den där lusten att sucka över sig själv som bubblar under ytan.
"Självisk är kanske är ett lite starkt ord." Säger han till slut, låter som en tarvlig ursäkt egentligen. Han vet inte riktigt vad som är bra att säga.

[ mabekah ]

Katherine hade bara tagit en titt på sitt rum, då hon ville ut i luften. Gosh, att vara männsklig sög verkligen. Katherine gick ut ur hotellet, antog att hon kunde gå till the grill och ta några drinkar. Hon började gå längst husen, och då hon äntligen fick syn på skylten där hon skulle in så ökade hon stegen. Hon öppnade dörren till The grill och gick in och tog en plats längst fram vid baren.
"vad vill du ha?" frågade mannen i disken. Katherine log sit snea leende.
"ett glas bourbon" svarade hon.

((Okay, I don't know what to do with Jeremy soooo x) ))

När Jeremy lugnat ner sig styrde han stegen mot The Grill. Han var inte typen som drack särskilt mycket, men idag visste han inte om han skulle överleva om han inte fick något i sig. Han var inte stark nog att hantera den sorg Bonnie lämnat efter sig.
Han gick in genom entrén och såg en välbekant ryggtavla i baren. Katherine. För Jeremy var det inte svårt att se skillnad på henne och hans syster.
"Ge mig det starkaste ni har", sa Jeremy till bartenden och slank ner på stolen bredvid Katherine. Han tittade inte ens på henne.

Caroline och Tyler slingrade sig ur varandras grepp och hon tog tag i hans hand och drog med honom i riktning mot huset.
"Ta det lite lugnt!" utbrast Tyler förstrött.
"Äsch, ge dig." , sade hon och gav honom en förebrående blick medan hon ledde in honom till köket. "Jag tänkte att The Grill skulle vara för folktätt och opersonligt, så middag här hemma är antagligen det säkraste alternativet." Hennes ögon gnistrade i takt med det ljusfyllda rummet. Bordet var dukat vackert, röda rosor i en snidad glasvas och den finaste duken Caroline förmådde sig hitta uppe på vinden prydde även bordet. Värmeljusen gav ifrån sig ett skuggigt sken, och Caroline hade för en gångs skull varken bränt entrecoten eller potatiskroketterna. Det var perfekt.
"Caroline, jag har lovat att träffa Hayley, det verkade viktigt. Jag är så ledsen, vi får ta det här någon annan gång." Tyler kysste hastigt Carolines panna och lämnade henne ensam, stum av förvirring.

Rebekah skrattade lite lätt. "Jag tycker snarare att det beskriver mig ganska bra." Hon visste inte var den här öppna och snälla sidan hade öppnat sig hos henne, men det var något med Matt som fick henne att känna att hon kunde säga vad som helst i hans sällskap. Hon harklade sig lite tyst och log svagt. "Men jag antar att vi båda är rätt olyckliga"

((förlåt för sen uppdatering, jag visste inte vad jag skulle skriva :$ ))

"Jag kan inte säga emot det." Suckar Matt med ett smått besvärat leende, det kanske är bäst så också. Matt är verkligen inte den mest stöttande, dessutom undrar han vad som hänt med de andra nu när Silas är borta. Matt oroar sig för dem, såklart, de är hans vänner. Men, de mår säkert bra... förhoppningsvis.