Scorpius & Rose, förbjuden kärlek (Next Generation)
Forum > Fanfiction > Scorpius & Rose, förbjuden kärlek (Next Generation)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
11 jul, 2013 11:09 |
|
Mixy
Elev |
NU HAR JAG KOMMIGT FRAM TILL LANDET!!!
Det betyder....... NYTT KAPITEL!!!!! Han var en idiot. En idiot som bara hade stått där. Han hade inte gjort något, han hade bara låtigt den han älskar gå iväg från honom. Han var en idiot. Scorpius låg på sin säng och försökte sova, inte för att han var trött, eller för att det var kväll, utan för att han inte ville vara vaken mer. Han ville bara bort. Varför hade han gjort det? Vad hade gjort honom så dum? Han reser sig ur sängen och går fram till fönstret. Vad hade hänt? Vem hade det varigt som han kysste egentligen? - Flashback - Scorpius sprang genom korridoren. Han höll nästan på att börja gråta, så mycket saknade han henne. Idag skulle Rose komma tillbaka från sina föräldrar, och det vad det enda som gjorde honom lyckligare. Tanken på att han snart skulle få se hennes ansikte och leende. Han hade precis öppnat hennes present till honom, det var en bok, Quidditch genom tiderna hette den. Han behövde sätta sig ner och läsa den, det skulle få honom gladare, det visste han. Han saktade in när han kom till en dörr. Han öppnade den och såg att det var en städskrubb. Han gick in och satte sig till rätta och började läsa. Boken var bra, och sakta men säkert kände han hur han blev lugnare. Han saknade henne fortfarande, men han visste att han skulle få se henne om ett par timmar, så det var okej. Efter ett tag så hörde han fotsteg, han försökte vara så tyst som möjligt men, såklart, så stötte han till en städmopp som föll ner på hans huvud. Han stönade av smärta och fotstegen tystnade. Dörren öppnades långsamt och utanför stog en söt tjej i ungefär hans ålder. Hon var från Slytherin, och han kände igen henne lite vagt. han försökte placera henne, och kom på, att det var Sarah Fletcher, som Fredric sa gillde Scorpius. Hon log och räckte upp handen till honom. Han tog den och hon drog upp honom, hon var väldigt stark. Hon hade rakt, blont hår ner till midjan och klarblå ögon. Dom ögonen… Scorpius höll på att drunkna i dom. Han kollade snabbt ner på sin bok. Quidditch genom Tiderna. Det var hans flickvän som hade gett den till honom. Hans flickvän. Rose hette hon. Rose? Han tittade upp igen. Det var ett misstag, han drunknade i hennes ögon igen och höll på att falla ihop där på stället. Hon skrattade lite. ”Jag heter Sarah”, sa hon och räckte fram handen igen. Han fattade den och dom skakade hand, ganska formellt. ”J-jag heter… Scorpius”, stammade Scorpius och hon log igen. ”Okej Scorpius, varför sitter du i städskrubben?” Han tänkte efter. Varför satt han i städskrubben egentligen? ”Jag vet inte”, sa han och flinade. Dom gick ut och in i ett klassrum mittemot städskrubben. Han märkte hur torr i munnen han blev, han kunde nog inte få fram et ljud. Hans blick fastnade på hennes läppar. Sarah såg det direkt och höjde på ögonbrynet i ett retfullt leende. ”Ermh, jo…” började han. Hon kom närmare. ”Du är ganska gullig, vet du det?” säger hon och tar ett steg närmare igen. ”På ett ganska fånigt sätt”, fortsätter hon eftertänksamt. Han börjar svettas och försöker ge henne ett leende, men det blir nog mest en grimas. Hon är för nära. Hon är nästan framme vid honom nu. Hon ler igen, hon ser hoppfull ut nästan. Han hinner tänka att Rose leende är ännu finare än Sarahs innan Scorpius tar det sista steget mellan dom och trycker hans läppar mot hennes. Just då rycks dörren upp och han ser Rose ögon. Dom är blanka av tårar och fyllda med chock. Han kollar från Rose till Sarah och tillbaka igen. Rose öppnar munnen, stänger den igen och vänder sig sen till Sarah. ”Du borde inte dejta honom. Han är inte som han verkar.” Hon vänder sig till Scorpius igen. Hon ser in i hans gråa ögon och han ser smärtan i hennes bruna. Hon skakar på huvudet och blinkar för att hålla tårarna borta. ”Jag trodde du var annorlunda”, viskar hon. Sen vänder hon på klacken och går ut från rummet, och Scorpius hör hur hon snyftar till när hon går i korridoren. Nej Scorpius vad gör du?!?!?! "Bokhandlare by day, misslyckad författare by night" 11 jul, 2013 21:54 |
|
Sofia Albuslover
Elev |
Nej! Why Scorpius why? Kunde du inte bara slitit dig loss och sagt att du har flickvän? Vad har du gjort?
AWSOME kapitel! Gud det här måste bara lösa sig! Bevakar stenhårt Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:) 11 jul, 2013 22:01 |
|
Borttagen
|
BRAAAA!!♥
Why Scorpius? 11 jul, 2013 22:52 |
|
Borttagen
|
Skriv nästa kapitel snart, Snälla!
12 jul, 2013 06:36 |
|
Luna_Rose
Elev |
Åh.. Han är så korkad... Så sur på honom...
Men den här berättelsen är förövrigt grym! Och längtar efter fortsättningen! "When nothing goes right, go left." "Everything Will be okay in the end, if it's not okay it's not the end!" 16 jul, 2013 02:04 |
|
Mixy
Elev |
Nytt kapitle alá moi
Rose grät. Hon var krossad. Hur kunde han ha gjort något sådant? ”Snälla Rosie, det har gått flera veckor nu och du beter dig som en robot, men ibland så blir du såhär och snorar ner min tröja. Han var en idiot, varför kan du inte bara gå vidare?” Rose blänger på Roxanne och skakar sedan på huvudet. ”Du vet inte ens vem han är”, mumlar hon. ”Jaaa, därför att du aldrig berättar!” Rose suckar. Även fast hon hatar att erkänna det så har Roxanne rätt, hon hade bettet sig som en robot. Hon vaknar på morgonen, äter frukost, ignorerar Scorpius, går på lektioner, äter lunch, ignorerar Scorpius, går på lektioner, gör läxor, ignorerar Scorpius, äter middag och sen går hon och lägger sig. Varken Roxanne, Albus, Lucy eller någon annan av hennes kompisar fattade. Det kanske var för att hon inte berättade mer än det som var mest nödvändigt. Hon hade träffat en kille (som hon absolut inte kunde berätta vem det var), han hade varigt otrogen. Det kanske skulle vara bättre om hon berättade vem det var, då skulle dom förstå bättre. Dom skulle kunna hålla utsikt så att inte Scorpius kommer fram och försöker prata med henne, dom skulle kunna säga åt honom att hålla sig borta. Hon kunde inte få bort bilden från hennes huvud. Scorpius och den där blonda tjejen. Dom kysstes. Hon hade varit väldigt söt. ”Jag kan inte vara kvar här”, mumlade hon och rusade upp och ut ur uppehållsrummet, utan att bry sig om Roxannes och Albus rop. ”Rose!?” ”Vart ska du?!” ”Kom tillbaka Rosie!” Hon märkte inte ens vart hon gick. Hon brydde sig inte heller, hon ville bara komma bort. ”Rose?” Hon vänder sig om och ser Nästan huvudlöse Nick komma svävande fram till henne. ”Åh… hej Nick”, säger hon och tar ett djupt andetag. ”Vad är det som har hänt?” ”Inget”, säger hon snabbt. Hon ser att Nick inte tror på det, men hon vill verkligen inte prata just nu. ”Seriöst, det är inget”, säger Rose istället och går med snabba steg bort i korridoren. När hon går in i klassrummet så vet hon inte ens vart hon är, men det verkar tomt, så hon går in och sjunker ner på golvet i skakiga snyftningar. Hon tappar uppfattning om tiden. Hur länge har hon legat där? Spelar det någon roll? Nej det gör det inte. Inget spelar någon roll. Just då öppnas dörren. Rose ställer sig upp och tittar ner i marken. Killen måste vara ungefär i hennes ålder, kanske något år äldre. Han tittar på henne och hans bruna ögon hittar hennes. ”Hur är det med dig?” frågar han. Han säger inget om att hon borde gå därifrån. Ingen dryg kommentar om hennes hår som är hur hemskt som helst. Kanske det, eller för det lugna, snälla tonfallet i hans röst, får Rose att titta upp och möta hans blick. ”Hur tror du?” Viskar hon och ger honom ett matt leende. Två stora steg och han står bredvid henne och hjälper henne sätta sig ner. ”Vad har hänt egentligen?” Han betraktar henne. eller, nej, det är som att han ser igenom henne. Så det kommer forsande ut. Allt som har hänt dom senaste månaderna, om Scorpius, om kyssen, om hur han hade varigt otrogen. Han säger inget. Han bara lyssnar, stryker henne på ryggen och låter henne tala ut. När hon är kvar så tänker han efter ett tag och sen granskar han henne. Ett litet leende leker på hans läppar och han stryker bort en hårlock som har hamnat framför ansiktet på henne. ”Du har verkligen fått mycket att tänka på, eller hur?” ”Det kan man säga…” Sen säger dom inget mer. Det blir tyst, han bara sitter och hummar på en melodi. Det är en vacker melodi. Den kändes som att den handlar om hopp och att allting kommer att bli bra igen. ”Jag heter Tyler förresten.” Mumlar han. ”Jag är Rose”. Hoppas att ni gillar det "Bokhandlare by day, misslyckad författare by night" 16 jul, 2013 19:41 |
|
Sofia Albuslover
Elev |
Äntligen kan jag kommentera! Har haft problem med internet och inloggning men nu är jag här igen.
Vem är den här Tyler? Scorpius gjorde ett stort fel med den där Hannah och får väl ändå ta straffet, men jag hoppas ändå att det blir bra mellan honom och Rose igen! Jättebra! Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:) 17 jul, 2013 12:13 |
|
Mixy
Elev |
"Bokhandlare by day, misslyckad författare by night" 18 jul, 2013 10:42 |
|
Borttagen
|
SUPER som alltid
Wow! Hon träffar en ny I'm loving it♥ 19 jul, 2013 15:04 |
Forum > Fanfiction > Scorpius & Rose, förbjuden kärlek (Next Generation)
Du får inte svara på den här tråden.


Mugglarportalen