[RS] På en ö i Bermuda triangle

[Ingen fara Nessie ]

Haylee tog satts upp från sanden och reste sig på något svaga ben. Hon gick bort till strandkanten och ställde sig vid Lizzie.
"Hur är det?" frågade hon och rynkade på pannan, "Matthias är redan på väg ut dit", sa hon då hon insåg vad Lizzie höll på med.
Haylee riktade blicken ut mot havet och såg halva planet där, och även huvudet som tillhörde Matthias. Om hon mindes rätt så hade hon hört någonstans att han var en duktig simmare, så hon var inte så orolig.

Jag hör inget svar, eller så kan det bero på att jag inte har tid med svaret längre.
En haj jagar mig för Guds skull!
Tillslut kommer jag någorlunda nära planet men hajen verkar inte försvinna. Och jag förstår varför.
Vattnet nära planet är färgat rött. Blod.
Jag svär en lång remsa men hajen verkar åtminstone inte intresserad av mig längre.
Dock så kommer den närmare planet.
"Haj på väg!" skriker jag till personen i planet, om det nu finns någon.

Doug stelnar till. Sade Matt en haj? Han måste ha hört fel.
Stönande drog han sig fram till stället där Matt befann sig och räckte en hand för att hjälpa honom upp. En skugga under Matt kunde Doug skymta och flämtade till för första gången sedan han vaknat upp inte utav smärta. Räckte det inte med drama, var en haj tvungen att befinna sig
”En vithaj”, sade Doug då han såg en skymt av den ovanför vatten utan, ”eller jag tror det i alla fall.”

"Jag bryr mig inte, en haj är en haj för mig", säger jag och tar emot hans hand. Jag häver mig upp och sätter mig bredvid honom.
"Är det där... Melissa?" frågar jag och känner mig illamående. Jag vet inte ens om jag minns namnet rätt.
"... Och du är väl Douglas?" undrar jag.

Doug nickade svagt och kände hur uppstötningarna hotade igen. Det var lättare att tänka sig henne som någon annat eller något annat. Inte som en levande varelse, en vän. Tur väl hade Doug inte direkt fastnat vid Melissa som inte varit något annat än irriterande i hans ögon men det kunde han ju inte erkänna för någon nu.
”Vithajar attackerar inte särskilt ofta människor, det händer bara ett par enstaka attacker om året. Deras svaghet är deras ögon och vi skulle aldrig kunna simma ifrån en”, rabblade Doug upp. ”Det är alltid bra att veta vad man har att göra med.”
Doug satte sig åter igen på golvet och lät foten vila på en av stolarna. Tillsynes lugn, han hade börjat acceptera vad som hade hänt.
”Discovery channel”, gav Doug som en förklaring. ”Finns det fler överlevande?”

"Men jag tror den gärna vill ha dig, eller din syster", säger jag. "Ni är väl syskon?" frågar jag försiktigt.
"Några fler överlevde, jag skulle gärna svara alla, men din syster är beviset på att alla inte överlevde. Och ja... Jag minns inte hur många vi var." Jag ser på hans med och ser att det är blodigt.
"Ta av dig tröjan", muttrar jag och räcker fram handen. "Och ja. Hitta något att bita i, och svimma inte sedan", tillägger jag. Jag vet åtminstone hur man stoppar en förblödning. Och det är bättre att tröjan gör något vettigt, den skulle ändå bara bli blöt.
"Du råkar inte också ha något vasst som vi kan sticka den med?" frågar jag och väntar sedan på hans svar. Och tröjan.

Doug fnös till.
”Jag har inga syskon.”
Doug var imponerad över Matts mod, själv var han inte så nobel eller naiv. Han brydde sig om andra som stod honom nära men främlingar. Då de gällde främlingar var han inte en som skulle riskera sitt egna liv för deras.
Sakta drog Doug av sig sin T-shirt och räckte den emot Matt för att sedan bryta ut i skratt.
”Vill du sticka en haj i ögat? Jag kanske gav dig intrycket att de är dumma och så lätt är det inte. De är väldigt smarta faktiskt eller i alla fall duktiga på att jaga men varför inte ge den det den vill ha och kasta i Melissa där.”
Doug visste att han lät kall, okänslig men det var han sätt att hantera situationen.

"Visst. Låt den smaka på mat så att den blir suktar efter mer. Knappast. Nej, jag ska kasta den. Jag kommer från en rik familj, men jag är inte korkad. Jag hade som intresse att kasta knivar och annat", säger jag och tar emot hans tröja. Jag knyter snabbt och hårt, så hårt jag kan utan att göra honom allt för illa. Blödningen borde stoppas inom någon minut, eller några.

Doug stönade till då Matt drog till tröjan om hans ben. Framför sig såg han svarta prickar och hörde knappt vad Matt sade som om han fått lock för öronen.

[Hahaha, vad kort men det blev så för ja. Han mår inte så bra. ^^]

"Dags och vänta då", mumlar jag och försöker gå mot Melissa. Jag flyttar bort hennes lik från kanten så att hajen, vithaj eller ej, inte kan ta henne och därmed rubba balansen på det här fanskapet till plan. Blodet rinner fortfarande ner i havet, men förhoppningsvis så kommer det inte rinna lika mycket p´å det här viset.