I'm with you [PR]

Sally log mot Erik och gick ut ur rummet. In i hallen ut i trådgården.
"Aria!" ropade hon.
Hade Aria en vison eller? Svårt att veta.

I ett töcken gick Aria ut ur huset och ner på gatan. Hon visste knappt var hon befann sig. Vilket inte var särskilt konstigt ändå, hon var ju helt ny i området.
"Aria!" Hon snurrade om när hon hörde Sallys röst. Osäker på om den funnits i hennes huvud eller sagts ut högt. Sedan såg hon hur hennes vän kom ut i Eriks trädgård.

Sally möte upp Aria och spände ögonen i henne.
"Sa du att du såg en vison? Hur? Vad såg du? Mår du bra egentligen?" sa Sally och suckade.
"Förlåt om jag är på, men jag fattar bara inte."

"Nej, jag förstår det. Det är inte så lätt när jag knappt förstår det själv", sa Aria. Plötsligt kände hon sig så trött att hon kunnat lägga sig ner på marken och dö av trötthet.
"Visionen innehöll en armé. Jag kunde höra ljudet av tusentals steg i takt och..." Hon rös. "Det var som jordens undergång. Eller i alla fall som allt skulle kunna sluta."

"Okej", sa Sally och andades tungt.
Hon hade alltid varit rädd för all sorts död. Dett var lätt att se på en film med mord i tyckte många av hennes kompisar, men det hade alltid varit jobbigt, tyckte Sally.
Hon hatade tanken på krig även om hon var intresserad av krigshistoria. Och så mådde hon illa på jordens undergång.
"Var du rädd?" frågade Sally och såg inte Aria i ögonen.