Robin Hood (fyra personer)

(Det är okej xD rolla honom bara xD asså alla ser honom olika och det skulle ju ta jätte långtid för mig att förklara hur jag såg honom xD)

Midna tuggade ointresserat på maten.
"Du måste äta" sa Much och satte sig bredvid henne och hon log svagt. "Mat ger dig näring och du ser ut att behöva det. När åt du senast?"
"Jag vet inte. Jag gav maten till min syster, hon behöver den bättre än jag" svarade Midna bara. "hon tog säckarna mjöl för att jag skulle kunna få äta bröd"
"Så därför skulle du ta hennes straff?" frågade Much och Midna såg på honom.
"Hon är bara tio. Jag kan inte låta sheriffen skada henne" sa Midna bestämt.

"Det var fint gjort, bra gjort." log Sidara mot Minda då hon hört deras samtal. På sätt och vis önskade hon också sig en familj, eller någon eller några i sitt liv. Men ju fler det var ju fler måste man ta hand om och hon hade lärt sig att vara själv. Trodde hon i alla fall men hon märkte nu vad hon saknade sällskap, då hon inte pratat med någon på evigheter.

Robin kollade på honom något skeptiskt.
”Och du vill att vi ska hjälpa till?” undrade han sarkastiskt.
Ash kände det som en sten sjönk i bröstet på honom. Han visste att detta enbart kunde sluta på två sett och hoppades att det inte skulle sluta med han död.
”Jag har ju inte direkt någon annan stans att vända mig”, muttrade Ash.
Han hade tänkt igenom alla sina alternativ flera gånger och visste vad som behövde göras för att rädda hans familj. Även hans bror som hatade honom men först var de tvungna att sättas i säkerhet på ett eller annat sätt.

Midna tittade upp och såg på Sidara och nickade försiktigt. Hon var inte säker på vad hon skulle tycka om henne. Men det fanns ingen anledning att vara otrevlig. Hon lyssnade sedan på Robin och Ash samtal men sa inget. Hon kände sig nästan sorgsen för Ash skull, men hon tänkte inte lägga sig i det. Han befann sig säkert i den situationen han gjorde av en anledning.

Sidara lyssnar på samtalet, herregud, han ber om hjälp från laglösa, från ett gäng som kungen vill se vars huvuden spetsade å borgtornet? Han var allt slugare än vad hon trott, eller kanske familjekär? Hans syster satt onekligen i en svår knipa, bortgift till någon, troligtvis en gammal gubbe.

Ash mötte Robin ihärdiga blick för ett ögonblick.
”I utbyte kan jag hjälpa er. Jag vet inget om skogen och kan inte jaga eller skaffa mat men”, Ash pausade lite för en stund och funderade över de bästa orden, ” jag har andra bra egenskaper och ifall ni vill veta kungens mörka hemligheter har ni träffat rätt man.”
Med de sista orden kände han hur ett leende spred sig över hans ansikte. Robin verkade fundera en stund.
”I morgon samlar de in skatterna, vi har en plan att låt oss säga hälsa på kungen soldater på vägen till slottet. Du följer med och sedan får vi se.”
Ash kände hur han frös till is. Han ville egentligen inte ha något med skatterna, kungen att göra men han insåg att det var rättvist och nickade.

Midna höjde ett ögonbryn, litar Robin verkligen på honom soppas mycket att han låter honom följa med till slottet där Ash kan förråda honom.
"Midna följer du med?" Robin såg på henne och hon höjde ett ögonbryn.
"Ja någon måste ju visa dig hur man gör" sa hon utan att låta kaxig. Hon visste att Robin var bra på det han gjorde men hon såg saker på ett annat sätt än vad han gjorde.
"Sidara?" frågade Robin och såg på henne.

"Tror du verkligen på honom, detta är ju ett enkelt knep för att få in er alla i slottet och sen vem vet? Kungens män kanske står där." säger Sidara hätskt till Robin och kastar en giftig blick på Ash. Hur kunde Robin vara så godtycklig? Och hon tillbaka på slottet? Denna plats som hon avskytt och levt hemskaår innan hon flytt.
Robin svarar henne inte utan bara väntar på ett svar och Sidara drar ovetandes handen mot handledsskyddet, därunder var hon brännmärkt, hon var kungens ägodel.
Men å andra sidan hade både Ash och Robin och dem hjälpt henne från soldaterna och på detta sett skulle hon inte vara skyldig dem något längre och kunde åter gå till sitt liv, "Okej, jag följer med." sa hon slutligen och nickade.

Ash såg Sidaras rörelse och han visste vad hon hade inbränt. Även om Kungen inte ville göra det allmänt känt vad som hade hänt i rädsla för förnedringen så hade Ash hört historien. Ifall han tog in henne skulle han säkerligen bli fri men det var inget han kunde räkna med. De var lögnare och inte särskilt hederliga kungen och hans män, inte för att Ash kunde tänka sig att de män och kvinnor han nu befann sig med var det heller men han borde inte döma dem, han om någon var allt annat än hederlig.
”Åh, Sidara det är precis vad jag förväntar mig”, sade Robin och hans ögon glittrade.
Ash kollade förvånat på honom men hans ansikte avslöjade enbart den lekfullheten han hade.

Midna undrade var Robin tänkte. Han förstod sig inte på honom, det hade hon inte gjort som barn heller. Robin hade alltid dragits till farorna. Han hade letat efter dem något hon aldrig förstått. Sedan log hon, Robin måste veta hur slottet ser ut. Han hade trotts allt kämpat vid kung Rikards sida i kriget, han var en av hans bästa krigare innan Robin hade skadats och skickats hem, och ja sen hade det gått som det gått. Midna tänkte på kriget som hade fått hennes far dödad. Hon kände sig fortfarande sorgsen över det, trotts att det var så många år sedan.
"Om du nu förväntar dig det, är det så smart att utföra planen?" frågade Allan och Midna kunde inte låta bli att undra det samma.
"Prins John behöver veta vem som bestämmer. Att han inte har någon makt över landet utan att kronan tillhör kung Rikard" sa Robin och Midna fnyste. Rikard var en kung som hade lämnat England för att slås i ett krig där oskyldiga människor dog.