Privat rollspel mellan Mort och Mily

Therese följde med kvinnan in till en stort rum med massa fotografier
- Det här är din släkt säger kvinnan. Therese såg på de rödhåriga tjejerna var de alla hennes släkt
- Du fördes från din hemvärd till en planet kallad jorden för din säkerhet säger kvinnnan
- Du är rebellernas hända hop prinsessan fortsätter kvinnan och vände sig om mot henne. Kvinnan ler lite hon var kläd i svart. Therese kunde inte tro det var möiligt

Ramuh vaknade upp med ett ryck. Han satt bunden på stolen näst intill naken. Rummet verkade ha en annan aura än innan, väggarna var inte längre svarta utan ljust gröna men de lystes fortfarande upp av små lyktor.
"Så du är vaken nu", muttrade en röst och han följde ljudet.
En ung mycket vacker kvinna men långt mörkt hår satt och stirrade på honom i en mycket ovanlig ställning. Hon satt nästan som på huk men hade händerna i marken som stöd. Det såg ut som om hon vore ett vilddjur som i vilken sekund som helst skulle kunna sätta tänderna i honom. Hon påminde honom om Rinna.
"Vem är du?" frågade han misstänksamt men kvinnan bara log som svar.
Så mindes han vad som hade hänt. Han hade börjat förvandlingen, han borde inte var han vid det här lagret utan en av mörkrets undersåtar. Trotts det kände han sig som vanligt, inte riktigt men nästan.
"Du är en prästinna", svarade han på sin egen fråga.
Vad i helsike hade de gjort med honom?

Therese

Kvinnan förklarade allt för henne hur hennes föräldrar kungen coh drottningen var tvungna att lämna över sin dotter till en pigga som skulle föra henne till en portal som ledde till jorden. Kvinnan förklarade att hon med sina krafter som var drakens eld kunde rädda sin hemplnaet från ett mörkt öde.

”Var inte så snabb att döma Ramuh”, väste hon som om hon kunde läsa fördomarna i hans ansikte, ”du är mer ett monster än vad du tror mig vara.”
Hon reste sig häftigt och lämnade rummet. Ramuh drog en lättnads suck men kunde inte röra sig då han fortfarande var bunden vid stolen. Istället lät han sig slappna av, vem visste när hon skulle vara tillbaka.

Therse

Tillslut var de framme vid ett rum och inne där var hennes arvgods från hennes föräldrar det var en klänning och tiaran och mycket mer

Hur länge han befunnit sig där inne visste han inte men under tiden hade han jobbat på repen och tillslut kände han hur de lossnade. Ett enormt flin prydde Ramuhs läppar vilket också var det enda som indikerade att han var nöjd med sig själv. Han drog loss sin högra hans och knöt sedan upp den västra för att slita upp sina fötter och läderremmen runt bröstkorgen. Hans handleder var blodiga ifrån repet och friktionen som uppstått då han jobbat på dem.
Snabbt tog han sig ut ur rummet och in ett annat. En chock mötte honom. Där inne fanns det mest finaste saker han någonsin sett och den där flickan ifrån den andra världen. Han stannade upp och andades ut men sade inget till tösabiten.

Therese vänder sig om och märker killen hon ser att han blöder märken efrer rep syndes
-vart ska du frågade hon och ser in i hans ögon

Ramuh ryckte till lite vid hennes ord. Hans hjärta hade lugnat ned sig och rusade inte längre och hans andhämtning hade blivit mer normal.
”Jag vet inte”, sade han förvånad själv över sitt svar.
Det var hans män som hade lämnat honom till prästinnorna vilket betydde att han inte kunde ta sig hem, inte ännu i alla fall och vart skulle han då ta vägen?
Ramuh mötte hennes blick. De blåa ögonen stirrade in i hans mörka.

hon ser på honom och reager lite på hans svar hon ser in i hans mörka ögon

Då hör han ljudet av fötter utanför korridoren, ljudet av soldater. Snabbt drog han sig längre in i rummet, närmare henne. Tillslut sjönk han ned bakom en enorm pelare samtidigt som dörren slogs upp.
"Ers höghet, har du sett en ung man komma här förbi?" hörde Ramuh Johns röst fråga.