PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia sov lugnt även om hon hade en väldigt udda dröm. Hon stod i en kyrka klädd i klänning och slöja. Och framför henne var det en man men han hade som inget ansikte.
Hon vaknade några timmar senare, ganska stel och frusen, hon studerade Benjamin då han sov. Vad fridfull han såg ut att vara.

Benjamin vaknar inte, han är bra på att sova varsomhelst. Camping, marken, överallt. Det var någon gång han sov i en trappa. Han hade inte orkat gå upp till sitt rum. Men till slut så vaknar han och får syn på Mia. Han är varm, och drar därför av sig filten.
"Morgon." Hälsar han en aning yrvaket.

"God morgon" hälsade Mia tillbaka och log lite. Hon rättade till sitt rufsiga, långa hår och satte sig upp och sträckte lite på sig.
Sedan kurrade hennes mage ganska högt. Tusan också...hon hade ju ingen mat med sig. Hon fick väl ta sig till staden och köpa något...

"Hungrig?" Frågar Benjamin roat och börjar rota i sin ryggsäck efter något ätbart till dem båda. Edwin hade ju sett till att packa allt som skulle kunna behövas.

"Ja..." sa Mia. Hon hade inte ätit något sen lunchen dagen innan. Och hon hade inte kunnat ta mat med sig utan att bli påkommen att rymma.
Hon drog av sig jackan så hon bara hade på sig sin vita t-shirt. Det var varmt nu när solen gått upp. "Ska vi fortsätta slå följe sen?" frågade hon Benjamin medan han rotade i sin väska.

"Om du vill det så." Svarar Benjamin och drar upp en låda som Edwin fyllt med typ... mat. Mackor och sådant. Han tar upp lite åt sig själv innan han skjuter fram plastlådan åt henne. "Här, ta vad du vill." Säger han uppmanande.

"Tja jag,har inget emot det. Det är så ensamt annars" sa Mia. Hon tittade sedan på lådan. Så snällt av Benjamin. Hon tog upp en macka och gav tillbaka lådan. "Tack, jag har inge ätit på någon dag" sa hon tacksamt och började äta.
Det smackade.väldigt bra och hon satt strax och rotade o sin egna väska för att se vad hon packat med.

"På någon dag?" Frågar Benjamin en smula ifrågasättande. Själv så ser han liksom till att äta när han är hungrig. Men bara om han är alltså riktigt, riktigt hungrig och inte sådär småhungrig och nu babblar han i sina tankar fast han borde koncentrera sig på hennes svar.

"Ja, jag åt lunch igår, sedan innan jag hann äta något mer fick jag veta att jag var förlovad, så jag rymde, och jag kunde inte packa någon mat med mig utan att bli upptäckt". Och hon gissade på att klockan skulle vara lunchtid om några timmar.
Mia drog ut en liten bok med ljusblått omslag. Hennes älsklingsbok.

"Det var nog rätt så likadan historia för min del, förutom att jag smög ned och åt mitt i natten för att jag inte fick någon mat igår." Svarar Benjamin en aning grubblande. Som om han glömt vad han egentligen gjorde igår natt. Fast det är ju snarare att han försöker tänka ut vad som fick honom inlåst på rummet i en hel dag, men han kan interiktigt minnas det nu. Fast han är säker på att det har något med Edwin att göra.