Underytan. (Privat)

Alex hörde ljudet och kände paniken. Han följde efter Bella i en frenetisk rusning. Kastade sig osynlig genom fönstret utan glas och fortsatte att spring. Tillslut kom smällen och chockvågen slog omkull honom. Hans öron tjöt och så började han kolla sig omkring efter Bella men kunde inte se henne.

Paniken spred sig i hela kroppen. Bella visste inte vart Alex tagit vägen men fortsatte att springa. Hon fick svårt att andas av allt springande. Hon fortsatte men hennes kropp protesterade. Pipet ekade i huset. Hon blev som förlamad då pipet började öka hastigheten. Hon tittade sig omkring efter en utväg. Hon hittade en dörr, i närheten och började springa mot den. Då kom det. Smällen. Hon han knappt reagera då hon ramlade omkull. Hon försökte resa sig upp och märkte en en bjälke[?] av trä, som ramlat på hennes ben. Hon skrek till då smärtan kom, skriket dämpades av explosionen. Bella tittade ned på marken och väntade på att hela hon skulle bli begravd. Hon slöt ögonen. Hon väntade och väntade men inget hände, förutom att hon hörde och såg(då hon öppnat ögonen) trä massor och annat falla, men inget träffade henne. Långsamt tittade hon upp och såg... Bara en decimeter ovanföt henne svävade trämassorna som skulle mosat henne. Hon koncentrerade sig, då hon förstått att det var hennes egna värk, så att dem inte skulle falla över henne.
Plötsligt drabbades hon av extrem huvudvärk. Hon fattade att det var någon som lekte med hennes huvud, försökte få henne begravd. Bella bet sig i läppen och försökte ignorera smärtan som hon redan hade. Plötsligt så slungades hennes huvud mot marken och det kändes som någon nyss skrikit i hennes öron, med en högtalare.

[gud... Känns jätte dåligt xD]

[Inte alls!! Förlåt för att jag inte skrivit på ett tag, ;/ min dator föll i golvet häromdagen och ja den vill fortfarande inte starta. ]

Alex kunde inte se Bella någonstans och började känna paniken. Han gjorde sig osynlig och vände sig om för att springa. Då han såg henne gick en kallkår längst hans ryggrad. Det blödde längst hennes tinning.
"Nu är inte din flickvän här för att rädda dig", väste hon.
I nästa sekund låg han åter igen på marken i smärtor.

[det är helt okej. STARTA DATOR!!!!. Tappade min en gång. Gick fullständigt sönder]

Bella rörde sig knappt. Hon behövde få loss benet, men hon behövde flytta den samtidigt hålla upp massorna ovanför henne. Det var nog första gången på riktigt länge som hon känt sig rädd, helt fullständigt rädd. Hon bet sig i läppen och kvävde det lilla skriket av smärtan som forsade genom kroppen. Hon fick inte tappa medvetandet, då kunde hon dö. Något fick henne att stelna till. Rök. Det brann någonstans, vem visste när det skulle sprida sig. Hon måste bort därifrån. Hon drog i benet, försökte lossa det, men hon var för svag. Hon slöt ögonen och koncentrerade sig. En våg av lättnad, kom då hennes ben kändes svalare. Hon rörde på foten, vickade lite på den. Plötsligt insåg hon branden. Bella visste inte vart det fanns någon utväg. Hon hittade ett litet tak av trä, kröp under. Hon tvekade innan hon lät massorna falla. Det brakade till, riktigt högt. Hon fattade att alla måste hört det. Dem kanske trodde hon var död? Hon skulle ändå dö. Av branden. Vart skulle hon? Hon kröp en stund innan hon kände lukten av rök, och nu hetta. Hon vände sig om för att krypa tillbaka. Hon måste bort därifrån.

Alex försökte koncentrera sig genom smärtan. Bella hade visar honom vad han skulle kunna göra men han hade ingen aning om hur. Han visste att han skulle kunna få flickan att göra som han önskade. Det var som om han hämtade kraft någon stans inom sig som hn inte visste fanns.
Sluta, skrek han i sina tankar och helt plötsligt försvann smärtan. du såg mig aldrig, ni hittade ingen åk tillbaka till högkvarteret. Säg att vi är döda.
Flickan vände sig om och gick utan ens en glimt på honom. Alex blickade tillbaka till huset som inte var så mycket till hus längre. Det hade börjat brinna. Tänk om Bella var kvar. Han reste sig sakta, fortfarande öm i kroppen. Borstade bort gruset ifrån sina kläder och satte dundristigt fart emot det brinnande huset.

Bella hostade då röken spred sig. Hon fortsatte stt krypa. Men hon visste inte vart hon skulle. Hon blev svagare, hon blev långsammare. Hon kunde lägga sig ned, och dö. Men istället fortsätte hon, utan att veta om hon skulle klara sig. Hon hade riktigt svårt att andas. Bella fick syn på en bit trä, hon klämde sig in under det lilla hålet in under träbiten. Hon satt där en stund innan hon fortsatte vidare. Taket blev högre, eller massorna av trä vsr som ett tak, hon kunde ställa sig upp. Hon kämpade sig upp på benen och började halta lätt frammåt. Tillslut orkade hon inte mer hon ramlade omkull, det värkte i hela kroppen. Bella hade aldrig velat dö förut. Men smärtan var för jobbig. Hon ville att det skulle sluta. Hon kisade med ögonen, mot en vägg av trämassor. Små skuggor dansade i ögonlocken på henne, innan allt blev svart.

Alexs tog sig in i den brinnande byggnaden som var halvt sönder. Varför lämnade han henne inte? Hettan fick hans panna att lackas av svett och röken fick honom att hosta. Snabbt började han krypa fram under röken på alla fyra och tillslut fann han henne. Utmattad grabbade han tag i henne och började ovarsamt dra ut henne. Varifrån han fick styrkan visste han inte. I bakrunden hörde han sirenerna. Sakta föll han ihop med Bella fortfarande i armarna då han såg ambulansen och brandbilarna komma.

Bella hörde någonstans i sitt huvud sirener. Hennes lilla hopp om att överleva ökade. Hon kunde inte röra sig och hon kände sig riktigt stel. Hon kände hettan från elden. Bella hörde röster, svaga röster. Hennes kropp lyftes från marken, hon kände en sekunds kyla i ryggen innan hon sedan kände hetta. Efter ett tag så blev det riktigt kallt. Hon darrade till. Mer mindes hon inte, då hon förlorade medvetandet igen.

De tog Bella ifrån honom och han lät dem. Hon hade varit inne i röken länge och han hade ingen aning om hur han skulle hjälpa henne.
"Har du ont någonstans?" frågade en äldre kvinna.
Alex besvarade inte frågan. Han flåsade högt och hela hans kropp värkte fortfarande ifrån flickans behandling.
"Han verkar vara i chock", sade hon till någon och han fick en filt omkring sina axlar.
Inte förrän då upptäckte han att han skakade kraftigt. De ledde honom in i en av ambulanserna och gav honom syre eller något genom en grej de lät honom ha över munnen. Den äldre kvinnan satt där bak med honom, talade men Alex uppfattade inte riktigt orden. Det sved till ordentligt och då han kollade ned såg han hur hans hud var uppbränd längst låret som kvinnan blottat. Åsynen Av det brända köttet, hans , fick honom att svimma.

Först få Bella vaknade upp så trodde hon att hon var tillbaka till tunnelbanan. Men hon upptäckte snart att hon befann sig i ett litet rum. Hon bar en långt grönt nattlinne på sig, vilket fick henne att ana att hon var på ett sjukhus. Hon mindes explosionen. Hon tittade sig omkring och bet sig i läppen av smärtan, den var inte så kraftig längre, vilket gjorde henne glad. Hon ville bort från maskinerna och allt. Hon satte sig upp och hoppade till då en doktor kom in i rummet.