Harry Snape

Åh tack så mycket. Ska skriva mer ikväll! ♥

Mer!

är på :3

Nu kommer mer till mina fantastiska läsare. Tack så hemskt mycket. Det betyder massor att ni läser. ^^
_____

Kapitel 5. Mörka dagar och ljusa ögon

Dagarna mörknade och vintern närmade sig. Dagarna blev kallare och löven började falla. Dagarna blev regnigare och de flesta höll sig inomhus. Harry själv var lite överallt. Han var mindre och mindre med Draco och försökte istället lära känna nya människor. Men han hittade aldrig någon som var lika perfekt som Draco, vilket gjorde honom ledsen. Men han och Draco kanske var menade för varandra? Ja, så kanske det var.

En mörk lördag var den efterlängtade dagen kommen, den 31 Oktober hade kommit med mörker och som vanligt en stor fest.

Harry gick arm i arm med Draco upp till Stora Salen. Harry sneglade på Draco, in i hans silvergråa fantastiska ögon. Hans ögon var så fina. Harry kunde knappt förstå att det var möjligt att ha så fina ögon. Hur gick det till? Han visste inte. När de var framme vid Slytherins bord så satte dig sig ned på varsin plats. Men de släppte armarna, istället så tog Draco tag i Harrys hand och kramade den hårt. Harry kände hur det hettade till bakom kinderna och kramade tillbaka. Han kände hur Draco kollade på honom, studerade honom. Harry log smått. Han kände sig omtyckt av någon. Varför försökte han hitta nya personer? Han hade ju Draco.

Efter festen så gick Harry själv, då han hade tappat bort Draco, mot uppbehållsrummet. Men på väg dit så stötte han ihop med en hel folkmassa som bildade en cirkel. Harry trängde sig fram för att se vad som fanns i cirkeln. I mitten stod Neville, Hermione och Ronald och stirrade med stora ögon och öppna munnar på väggen mittemot dem. Harry vred på huvudet för att se vad som fanns på väggen. När han såg väggen så tappade han hakan. På väggen så hängde Mr Filch katt i en lampa och på väggen stod det:
"Hemligheternas kammare har öppnats. Arvtagarens fiender, tag er i akt."
Vad detta skulle betyda visste inte Harry. Men det läskiga var att det var skrivet i en kletig, rödbrun sörja som luktade järn, blod. Det röda blodet rann ned längs väggen och bildade en liten pöl på golvet.

Några minuter senare hade lärarna kommit och skjutsat bort dem. Gång på gång hade dem sagt:
"Här finns inget att se! Gå och lägg er nu!"
Men utan framgång. Det hade tagit en halvtimma att få bort alla barn, men slutligen hade alla gått och lagd sig.

Några dagar senare så gick Harry ut och satte sig vid sjön en rast. De hade nyss haft trollformellära. Harry kollade ut över det fina glittrande vattnet. Långt borta kunde han se hur regndroppar träffade vattenytan, regndroppar som sakta smög sig närmare.

Han såg i ögonvrån hur någon satte sig bredvid honom. Han vände sakta på huvudet och mötte ett par ljusgråa ögon bara någon centimeter från hans egna. Harry ryckte till lite smått och undrade vem det var.
'Vem är du?' frågade ha tyst.
'Jag är Luna Lovegood.' sade hon med en drömmande röst, en röst som fick det att låta som att hon inte riktigt var vid medvetande, som om hon inte var där.
Harry studerade henne och såg hur blanka hennes ögon var. Även om hon kollade på honom så kollade hon inte på honom, som om hon var i en annan värld.
'Varför sitter du med mig?'
'Vem ska jag annars sitta med? Det är ju bara du här.' sade hon som om det var självklart att man gick och satte sig vid en helt ny person som var helt uppe i tankarna.
'Varför sitter du inte med någon där inne?' frågade Harry.
'Men du såg så ensam ut. Du behöver prata med någon eller bara sitta med någon.' sade hon tyst och stirrade ut över vattnet.

'Vem är du förresten?' frågade hon efter en stunds tystnad.
'Jag är Harry Snape.'
'Hur gammal är du?'
'Tolv. Hur gammal är du?' frågade han tillbaka.
'Elva.' sade hon kort och blev sedan tyst.
Harry studerade henne noggrannare. Hon hade långt smuts blont hår och hennes ögon var tomma och gråa, lite som Dracos fast ljusare. Hon hade en blå och silverfärgad slips, en Ravenclawelev. Vid öronen hade hon örhängen med små rädisor och runt halsen en tråd fylld av kapsyler. Harry rynkade på pannan över de konstiga smyckena. Luna kollade på Harry igen och såg att han kollade på hennes halsband.
'Gillar du det? Jag har gjort det själv.' sade hon drömskt.
Harry nickade.
'Det är väldigt.. fint.'
'Tack!' sade hon och log.
'Så.. du började här i år? Har du hittat några vänner?' frågade Harry nyfiket.
Luna kollade ut över sjön igen och fortsatte att le.
'Jag har väldigt svårt att få vänner. Folk tycker jag är.. underlig.' sade hon tyst.
'Så du har inga vänner?' sade Harry lite sorgset.
'Jo en.' sade hon och log större.
'Vem då?'
'Dig. För du vill vara min vän va? Du har inte hånat mig än i alla fall.'
'Åh..' sade Harry chockat. 'Jo självklart. Vi kan vara vänner.'
Luna log och ställde sig upp.
'Kom. Vi har örtlära nu.' sade hon och drog upp Harry på fötter.

Åh jättebra, älskar det ♥
Längtar efter mer ^^

Freddelito: Åh tack du!
_____

Kapitel 6. Hur snön yrar runt dig

Dagarna blev ännu kallare och rätt så det var så började snö falla från himlen. Snart var hela Hogwarts täckt av snö från topp till tå och julpyntet kom fram. Stora isskulpturer och stora granar fyllda med julgranskulor och glitter klädde hela slottet.

Harry log när han gick igenom korridoren. Juldekorationerna var så fina och han fick verkligen julkänsla direkt.

Dagen innan jullovet skulle börja så gick Harry till Biblioteket för att låna en bok till en uppsats. När han drog ut boken så såg han ett par bruna ögon på andra sidan hyllan.
'Oh hej Harry.' sade Ronald Weasleys röst.
'Hej, Ronald.'
'Åh snälla, kalla mig Ron.'
Harry nickade kort.
'Sååå...' sade Ron och kollade sig bakom huvudet. 'Hur mår du? Har du haft det bra? Går det bra med skolan?'
Harry nickade kort.
'Hur är det med dig?'
'Bara bra.' sade Ron kort.
'Varför hade ni skrivit det där på väggen?' frågade Harry nyfiket.
'Det var inte vi!' skrek Ron irriterat.
'Shhhh!' sade bibliotekarien och satte ena fingret framför munnen.
'Ursäkta men alla frågar. Det börjar gå mig på nerverna.' suckade Ron.
'Men.. vem var det då?' frågade Harry.
Ron ryckte på axlarna.
'Vem vet?' sade Ron och vilade hakan mot bokhyllan.
Harry studerade hans ansikte. Det var fullt av fräknar och två vackra, stora, djupa, bruna ögon prydde hans ansikte. Det flammande håret hängde ned i ansiktet och skymde hans panna.
'Du jag är så ledsen för kyssen. Så ledsen. Vet inte vad som flög i mig.' mumlade Ron.
'Kom hit.' sade Harry kort.
Ron kollade konstigt på honom men gick runt bokhyllan och ställde sig mittemot Harry.

Harry kollade upp i taket. Ovanför dem hängde en mistel. Ron hade också lagt märke till det och rodnade djupt. Harry tog tag i hans huvud och kysste honom innan han viskade i Rons öra:
'God jul.'
Harry sprang iväg och lämnade en omtumlad Ron bakom sig.

Senare på dagen så gick Harry med armarna i kors över bröstet runt vid sjön. Det var iskallt ute och Harry hade glömt sin halsduk i sovsalen. Problemet var att han skulle vänta på Luna vid sjön så han kunde inte lämna platsen.
'Hej där!' sade en drömsk röst bakom honom.
Harry vände sig om. Bakom honom stod Luna i sin blåa och silvriga halsduk och mössa. Runt henne yrade snön som bara den. Det såg helt magiskt ut, det såg så vackert ut. Den vackra vita snön yrade runt henne och fastnade i hennes hår, halsduk och mössa.
'Vad kollar du på?' frågade hon undrande.
'Är inte snön vacker?' frågade Harry tyst.
'Absolut. Vit och glittrande. Och de små snöflingorna är fantastiskt fina.' sade hon och kollade ut över de snötäckta landskapet.
Hon vände sig om igen och kollade på Harry.
'Fryser du?'
Harry nickade kort. Luna tog av sig sin halsduk och lade den runt hans axlar.
'Bättre?' frågade hon med ett leende.
Harry nickade och tog tag och hennes ena axel och tryckte henne mot sig.
'Kom så går vi.' sade Harry och nickade mot det vackra slottet. 'Innan du börjar frysa.'
Luna log och de började gå i den knarrande snön.
___

Och tack till flyttnyckeln. för att du hjälper mig lite på traven! ^^

Jättebra!!! Haha Harry är verkligen het på kärleksfronten, för han tycker väl också att Draco är snygg? (det är han inte ensam om hehe) ♥

Bra
Förlåt, jag skrev ingen kommentar förut för jag ville ha ett visst antal foruminlägg ett visst datum

Haha ja! Riktigt kärleksfull kille den där Harry. ^^



Åh det gör inget! Du är ju här nu?

______

Kapiel 7. Julens varma stunder

Harry slog upp ögonen och fanns sig själv i pojkarnas sovsal. Det gröna skenet från vattnet lys in genom fönstret. Harry satte sig upp och kollade ut genom fönstret. Utanför simmade den stora bläckfisken förbi och Harry sträckte fram handen i ett dumt försök av att röra den. Istället så slog hans hand in i fönstret. Glaset var kallare än is och Harry ryckte snabbt tillbaka handen.

Efter att ha kollat ut i havet och filosoferat en lång stund så såg han sig om i rummet. Rummet var fyllt av glitter i silver och grönt och vid allas sängar fanns det stora och mindre högar av presenter. Harry rynkade på pannan och såg sig om efter en kalender. Men allt stämde, kalendern visade tydligt att det var den 25 december, juldagen. Harry log lite smått innan han kröp ut ur sängen för att öppna upp hans presenter.

Efter lunchen så mötte Harry upp en frusen Draco vid sjön.
'För en gångs skull så är det inte jag som glömmer halsduken.' sade Harry och skrattade kort.
Draco kollade på honom med en grimas. Harry suckade och tog av sig halsduken och virade den runt Dracos hals. Han tog sedan av sig sin mössa och satte den på Dracos huvud.
'Bättre?' frågade han.
Draco nickade lite smått, fortfarande frusen.

Senare på dagen så satt Harry själv framför brasan i en av fåtöljerna. Runt om honom så var det fullt liv. Alla sprang runt och skrattade medan han själv bara satt ned och stirrade in i de varma lågorna. Harry försökte förstå. Förstå saker som var omöjliga att förstå. Varför fanns han? Vad hade hänt om hans mamma gift sig med någon annan? Hur hade han sett ut? Hade han haft kort rufsigt hår och glasögon? Det var inget han visste. Han visste bara att hans mor en gång hade berättat att hon funderade på att gifta sig med en annan man. En man vid namn Potter. Harry förstod inte varför. Severus var ju den snällaste man han kände till? Harry skakade på huvudet och lutade sig tillbaka i fåtöljen.

Ingen i rummet lade märke till honom utom en Draco som på avstånd stod och kollade på Harry. Det var bara han som märkte hur Harrys ögonlock sakta blev tyngre och tyngre. Det var bara han som såg hur Harrys lysande gröna ögon sakta slocknade och begav sig till en annan värld.

Naaww, älskar det där med halsdukarna, so sweet ^^ Längtar efter mer, älskar det ♥