1800 privat

"För du bet mig." Hon såg på henne och såg sen på mannen bakom disken.

Mannen bakom disken såg ut som ett frågetecken, jag brydde mig inte om någon av dom och slängde upp några mynt på bänken

Hon gåg sedan ner och gick till honom och gav henen en nyckel och hon såg på henne.
"ska vi gå?"

- visst, sa jag och vi gick upp till vårat rum.

(mer än en mening. det känns svårt att rolla annars.)

Hon suckade och gick efter. "Men jag kommer inte stanna vid din sida så länge. Du ska bara berätta vem du är." Hon lade armarna i kors och vattnet droppade fotfrande från henne.

- då berättar jag inte vem jag är då. Sa jag enkelt och öppnade dörren till vårat rum.

Hon såg på henne och suckade irreterat.
"varför måste du säga så? Klart du måste berätta!" Hon satte sig på soffan och kröp ihop.

- stanna hos mig och lär dig vara vampyr då. Sa jag irriterat

Hon såg på henne och morrade.
"Du är så irreterande." Morrade hon.
"Som de där damerna som inte borde finnas."

- vad vill du att jag kallar dig då, fröken jag-vill-inte-vara-vampyr-men-jag-kan-inte-göra-någonting-åt-det? Frågade jag irriterat