Camelot's Secrets [Privat för Ninniku31 & Inez*Malfoy]

Trots att Theodor sov ganska djupt så hörde han något tassa förbi honom. Han slog upp ögonen och fick syn på Yanine. '' Jag tror inte du ska gå in där. ''
De skogsgröna ögonen såg mot henne och han log ett matt leende. '' Jag tror det är Gaius lärlings rum. Merlin heter han nog''
Han pratade med en låg röst så att han inte skulle väcka Gaius. Ljudlöst satte han sig upp i sängen och drog en hand igenom sitt lockiga och röda hår.

Yanine hoppade till när hon hörde Theodors röst. Hon kände en konstig känsla, en magisk känsla från andra sidan av rummet som hon aldrig känt förut! Eller jo hon kände igen den från när hon var i närheten av sin far som var precis som hon.
Men hon gjorde som Theodor sa och tittade sig istället omkring i rummet. Sedan avbröt hon tystnaden mellan henne och riddaren och sa:
"Vad ska jag göra...? Jag kan väll inte stanna här...jag kan aldrig stanna någonstans..." Yanine tittade ner i marken och en tår letade sig fram i hennes kastanjebruna ögon.

När de skogsgröna ögonen fick syn på Yanines tår så reste han sig upp och tog fram en gammal trasa från sin byxficka och torkade bort hennes tår.
Han lade huvudet på sne och log varmt leende. '' Man kan alltid stanna någonstans om man vill. Hem är där ens hjärta hör hemma,har ingen sagt det till dig innan?'' Theodor strök undan en slinga från hennes ansikte.

Yanine tittade upp på Theodor, hans ord var så vänliga. De gav henne hopp och det smälte hennes hjärta.
Vad hon skulle göra härnäst visste hon inte, men en sak visste hon! Att hon vill aldrig skiljas från Theodor.

Theodor lade sin ena hand på hennes axel. '' Så vad sägs som att du går till sängs igen så kommer jag att visa dig runt här i Camelot imorgon? Då får vi se om jag minns vart allt ligger här i staden '' Ett någorlunda korkat men snällt flin dök upp på hans läppar.

Yanine vaknade dagen därpå av de ljusa och varma solstrålarna som sken på hennes ögon från fönstret.
Hon satte sig upp och tittade mot Theodors säng, men den var tom. Hon blev plötsligt väldigt nervös, det fanns inget spår av Theodor någonstans. Hon fick en hemsk känsla inom sig och tog direkt sin kappa och gick ut ur hovläkarens rum och ut i Camelots slott.

Tidigt på morgonen så hade Theodor vaknat av att han var hungrig eller snarare helt utsvulten! Så han hade tyst lämnade Gaius rum för att bege sig ut för att skaffa lite frukost åt både honom och Yanine.
För tillfället stod Theodor tillbakalutad mot en av de stora pelarna på gården vid den stora trappan av sten. Han hade på sig en enkel mörkgrön skjorta och ett par mörkbruna byxor.
Han tuggade på ett färgglatt äpple medan han iakttog folk som kom och gick hela tiden.

Yanine hade haft bilder i sitt huvud av hur Camelot såg ut, men detta var verkligen inte som hon föreställt sig. Camelot var glatt. Alla hon mötte gav henne ett leende och de var inte alls så hemska som hennes far hade sagt.

Yanine gick igenom korridor efter korridor och letade efter Theodors röda lockiga huvud men det syntes inte till någonstans.

Plötsligt fick hon den där magiska känslan i sig igen och när hon gick runt ett hörn så stötte hon plötsligt emot någon.
När hon tittade upp så såg hon en lång, smal ma med rufsigt svart hår. Det var han som spred all magin omkring sig, Yanine kunde känna det!
Vem är du? Yanine talade med mannen med hjälp av tankens magi.
Mannen blev chockad men han hörde henne och svarade:
Du är en druid! Vad gör du här? Magi är ju förbjudet i Camelot.
Då borde inte du vara här heller, jag känner din magi lång väg! Men jag frågade dig en fråga. svarade Yanine, de båda stod fortfarande och talade med varandra via tanken.
Jag är Merlin.
Då insåg Yanine direkt! Detta var ju Emrys!

'' Jag kan inte stå här hela dagen och filosofera '' tänkte Theodor och kastade iväg sitt äpple i en gödselstack vid häststallet.
Den rödhåriga riddaren med lockigt hår gick in i de långa korridorerna för att gå tillbaka till Gaius. Precis när han gick förbi en korridor som korsade korridoren han gick i så tyckte han sig se Yanine.
Theodor stannade till och backade tillbaka och till hans förvåning fick han syn på Yanine som stod framför Arthus betjänt. Vad var det nu han hette? Något på M....Merlin var hans namn! Så var det ja!
'' Yanine? Vad gör du här?'' frågade han en aning förvånat men trots det så låg han vänligt mot henne och Merlin.

Yanine tittade snabbt över axeln på Merlin och såg Theodor med sin röda Camelot mantel svepande efter sig.
"Jag...du var borta när jag vaknade...jag titta bara runt lite" svarade Yanine Theodor och flackade med blicken mellan honom och den store trollkarlen som stod framför henne.
Hon insåg plötsligt att Theodor antagligen inte hade en aning om vem mannen mellan dem egentligen var.
Merlin verkade orolig och frågade därför snabbt med tankekraft: vad gör du i Camelot?