Mutant 2305.

"Jag tror inte det är en sådan bra idé", sade Adrian.
Han antog att de skulle gjort det omöjligt för dem att ta ut chippen. Antagligen skulle de döda dem.

Hon såg på honom med en sur blick. "Snälla det gör ont." Hon såg sen sig om och höll för ansiktet. "Jag vill inte tillbaka dit in."

"Skyll dig själv", muttrade han och körde försiktigt in en av sina klor i hennes nacke. "Var stilla nu."
Han grävde in en bra bit och fann sedan vad han sökte. Med ett knyck så drog han leende ut de lilla chippet. Det var ju inte så svårt tänkte han och i samma ögonblick började hans chip åter ge honom stötar, värre och värre tills han föll ihop i en hög på marken.

Hon knep ihop ögonen och höll andan men hon rörde sig inte och gav i från sig ett vrål av smärta innan hon såg på honom och drog ut hans chip och hon såg på honom. "Hur mår du?"

Adrian svarade inte, stötarna hade tagit på honom. Han låg endast utan att orka röra på sig.

[HAHA, LoL. xD]

Hon rörde på hans hand och hämtade vatten och skvätte det i hans ansikte och tårarna började rinna ner. "Adrian!"

Adrian hörde hennes ord men svarade fortfarande inte. Vad var det för mening? Om han ens orkade. Tänk om något hade gått sönder i honom? Det var den tanken som skrämde honom mest.

[Märks det att jag har fantasibrist? ]

((japp))

Hon såg på honom. "Okej då slår jag dig tills du kliver upp. "Hon höjde sin mjuka hand och slog den i huvudet på honom.

Han tog emot de första slagen men sedan fick han nog. Hon slog ju faktiskt hårt men istället för att resa sig greppade han tag i hennes handled och vred till lite lätt. Alice var helt obalanserad och föll precis som han visste att hon skulle göra. Med ett leende satte han sig grensle om henne. Hon luktade faktiskt otroligt gott. En störande tanke trängde sig ut, var det en djur grej? Han hatade sig själv för att han tänkte det men han kunde inte hjälpa att undra om hon löpte. Sakta närmade han sig hennes ansikte med sitt. Han höll fast hennes armar i ett fast grepp emot marken under dem. Så sniffade han hennes hals. Hon luktade verkligen gott vilket fick honom att känna något han inte känt på väldigt länge.

Hon ryckte till när han grep tag i henne och vände på pankakan så hon låg under honom och han satt över henne. Han höll i hennes händer och hon gnydde lågt. Sedan närmade han sig henne och hon vred sig. "Släpp mig!"