Förbjuden kärlek

"Det låter ju bra, det kanske är fint där." säger Egeria för att muntra upp henne och tar sedan sina tjänster i åtaganden. "Du kanske borde ta ett bad innan middagen? Ska jag göra ordning vattnet? Vilken klänning vill du ha?" frågar hon mest för att få något annat att tänka på och att hon skulle sköta sitt jobb som hon inte gjort ordentligt på senaste tiden.

Isis vände sig om och tittade på Egeria
"Jag hoppas det är fint där" sa hon och log svagt, det skulle inte hjälpa henne att vara sorgsen över att få gifta sig med Lancelot, hon skulle tvinga sig själv att vara hans fru, ge honom en son och sedan vara så långt bort från honom som möjligt. Hon skulle ha med sig Egeria och Fai skulle vara där om han nu skulle prata med henne när de flyttat dit.
"Ett bad låter lockande" sa hon och funderade sedan "Jag tar den röda" sa Isis

"Det sägs vara fint i norr särskilt om vintrarna. De har snö där, det sägs vara kallt och vitt." Egeria ler och nickar, "Jag gör ordning det, det passar sig inte att du luktar häst." säger hon och går ut i badrummet och tappar upp varmt vatten och lägger fram handukar. Sedan la hon fram den röda klänningen på sängen och log lite. "Tänkte skölja av mig själv när du gör det så kommer jag och hjälper dig sedan." Säger Egeria och ser på henne innan hon går, "Vad vill du att jag skall ha på mig till middagen?" frågar hon sedan, mest för att så skulle det vara.

"Jag minns berättelserna som Simon berättade om snön, jag har aldrig sett det" sa hon och undrade hur kallt det var.
"Ibland önskade jag att jag kunde bo i stallet" sa hon utan att tänka sig för, hon älskade hästar och deras lukt. Hon tittade på Egeria och log.
"Ja du förtjänar att ta ett bad" sa hon vänligt "Antingen något svart eller rött. Ta det du själv anser bäst" sa hon och gick in i badrummet. Hon tog av sig kläderna och klev ner i badet och slappnade av, det fanns inget bättre än ett härligt bad.

"Låter lite stickigt och inte så gott att äta hö." flinar hon och säger sedan "Då tar jag något svart, rött får mig att se ut som en brinnande eld." flinade hon och tog sig sedan ut och mot tjänarnas gemensamma badrum där hon tappade upp vatten innan hon klev i tunnan för att skrubba sig fri från all hästlukt.

Isis log endast som svar, hon visste att Egeria endast ville muntra upp henne. Hon sköljde av sig i vattnet, lät det rinna över henne. Det kändes skönt att bara vara i det varma vattnet. Hon blötte håret och tvättade sedan ordentligt av sig innan hon steg upp ur badet. Hon lindade en handduk runt sig och tippade ut till spegeln. Hon studerade sig själv och log svagt. De vackraste förbannelse hade Simon sagt åt henne att hon hade. Han hade sagt att skulle få män på fall, att de skulle dra ut på krig för hennes skull. Hon hade skrattat när han sagt, hon önskade att det var sant. Hon hörde en knackning på dörren.
"Kom in" sa hon och antog att det var Egeria som kommit tillbaka. Hon blev förvånad över att det var Fai. Han vände genast bort blicken.
"Ni borde sagt att ni inte var ordentligt påklädd, my Lady" sa han och hon skrattade lite, hon var inte blyg.
"Var det något du ville?" frågade hon och log även om han inte kunnat se det, det var inte många som inte studerade henne nog när hon inte var ordentligt klädd.
"Lancelot skickade mig med en gåva" sa han och höll ut den utan att se på henne. Hon tog emot paketet och öppnade det, i var ett silver halsband med en smaragd i. Hon tittade gillande på halsbandet.
"Hjälper du mig sätta på det?" frågade hon Fai artigt och han nickade. Hon vände sig emot honom och tog bort håret. Hon kände hans varma händer mot hennes hud och var förvånad över att någon kunde röra en annan människa så försiktigt. De män hon lekt runt med hade alltid varit hårdhänta.
"My Lady" sa han och backade bakåt.
"Tack" sa hon och log emot honom.
"Vi ses vid middagen" sa Fai och lämnade rummet. Hon tittade efter honom när han stängde dörren.

Egeria gick till sitt rum och torkade sig sedan drog hon på den svarta klänningen och lät det bröda håret bara falla. Hon såg in i spegeln och kände bara för att falla i gråt vilket hon naturligtvis inte gjorde hon hade inte gjort det sen hon var liten. Så hon bara borstade igenom håret och tog sig till Isis rum och såg precis Fai lämnade det. Hon knackade på och undrade vad Fai hade gjort hos Isis? Just nu orkade hon inte mer allt kändes så tilltrasslat som det redan var och helst av allt skulle hon bara vilja försvinna från allt. Men hon måste vara stark för Isis skull, så hon samlade sig men hon visste att hennes ögon avslöjade allt.

"Kom in" sa Isis och stod vid fönstret. Hon såg på Egeria när hon kom in. Hon studerade hennes vän, hon kände sig som en börda för henne. Att var kammarjungfru åt henne var ingen lätt uppgift, inte endast var man tvungen att stå ut med hennes åsikter utan också hennes vanor och sorg. Hon tittade på henne.
"Vad är det som tynger dig? Du ser inte ut som ditt vanliga glada jag" sa hon undrande

"Inget." sa Egeria och undvek Isis blick och gick fram till hennes klänning. "Vi bör få dig på den här." säger hon med darrande röst som hon försöker hålla stadig, hon fick inte falla i gråt och särskilt inte här med Isis då det var henne eller Lancelot det handlade om.
Hon ser på henne, "Vad gjorde Fai här?" frågade hon och försökte komma till sitt vanliga jag samtidigt som hon hjälpte henne med klänningen och såg halsbandet.

Isis tittade på Egeria men hon tänkte inte pressa henne. Det fanns ingen mening med det. Hon reste sig upp och lät Egeria hjälpa henne på med klänningen.
"Han levererade ett halsband från Lancelot" sa Isis och log lätt emot Egeria.