Camp Half Blood

Det den mörka rösten sagt ringde i Wendy's huvud och gjorde inte precise hennes huvudvärk bättre. Hon antog att det var Isaac's far som talat men hon kunde ju inte vara så säker på det. Och vad betydde det egentligen.''Fyra hjältar, så olika men ändå lika ska stå enades......'', Nä för Wendy var det ett mysterium. Och eftersom att lösa gåtor var en av sakerna Wendy gjort när hon kämpade mot dyslexsin så började hon genast fundera ut möjliga lösningar.

Varför stanna kvar länge när man inte känner någon? Det var ungefär så Isaac tänkte när han snabbt åt upp sin mat och drack den dryck som ''poffats'' fram.
Men innan han helt och hållet försvann så gick han fram till Wendy och skulle precis säga att han tänkte gå till sin stuga när en satyr kom fram till dem.
'' Chiron vill tala med er. Han befinner sig i det stora huset'' Efter satyren sagt det så försvann han till sina andra jämnlikar. '' Antar att jag hinner med det också''
Han stoppade sina händer i de främre byxfickorna och såg mot Wendy. Som ny så visste han självklart inte vägen eller ens vart det stora huset låg.

Wendy rynkade ögonbrynen och såg att en satyr gick fram till Isaac. Han såg ganska förvirrad ut. Så hon suckade stoppade in sin sista matbit i munnen reste sig upp och gick fram till Isaac.
"Vad sa satyren? Behöver du hjälp med något?" Wendy log lite igen och la huvudet på sned. Hon hade fortfarande en rejäl huvudvärk men höll fortfarande humöret uppe.

Doug suckade egentligen hade han velat ge sig av till pilbågsfältet men ingen sa nej till Chiron. Han skyndade sig upp emot det babyblåa huset med varandan som sträckte sig runt det. Många gånger hade han befunnit sig där och tagit hand om de sårade demi-gudarna så han kände till huset väl. Chrion satt på verandan tillsammans med Mr.D och spelade Pinochle som de så ofta gjorde.
"Oh, vad gör du här?" frågade Mr. D en aning surt.
Som vanligt var han bitter.
"Jag sände efter honom Mr. D, du vet det där vi talade om innan", svarade Chrion lätt och gjorde la ned några kort på bordet.
Mr. D såg ännu mer irriterad ut.
"Vad ville du, Chrion?" frågade Doug.
"Jag ska vänta med att förklara tills de andra kommit", svarade han medan ett leende sprack upp på hans läppar. "Det ser ut som jag vinner ännu en gång."

"Alexa." Säger en röst bakom Alexa och hon hoppar instinktivt upp och vänder sig om med kniven i handen. Det var en satyr, snarare en av Alexas gamla vänner om man ska säga det så. Nick hade lett henne till lägret.
"Jäklar, Nick, dra! Jag höll på att spetsa dig!" Säger hon irriterat.
"Chiron ville att du skulle gå till honom i det stora huset." Svarar Nick bestämd som alltid och Alexa blir med ens orolig.
"Varför?" Frågar hon skeptiskt.
"Skynda dig dit så får du väl veta!" Svarar Nick och gör en gest mot hållet hon ska till. Alexa himlar med ögonen och tar sig till stora huset. Kniven glider ned i fickan och Alexas mage knyter sig av nervositet.

'' Du och jag ska till det stora huset. Chiron vill tydligen tala med oss'' Isaac tänkte efter. Han hade inte gjort något direkt dåligt... Eller ja... Han hade ju lyft upp de där Ares ungarna i luften men det hade dem förtjänat! '' Ska vi gå?'' De isblåa ögonen såg på henne för att sedan se bort,upp mot mot skyn som höll på att mörkna.
Eftersom det var Isaacs första dag på lägret så hade han faktiskt ingen aning om varför Chiron hade kallat på honom och Wendy. Han trodde att han skulle få en utskällning... Men då skulle antagligen inte Wendy få följa med... Så det var något annat men vad visste han dock inte.

Wendy nickade. Hon hade väll inte gjort något fel? Isaac hade ju blivit sur på dom där Ares-ungara, men sånt hände hela tiden så det kunde dom knappast få skäll för.
"Ska vi gå då?" Frågade hon Isaac. Wendy försökte låta lugn och glad men i skälva verket var hon riktigt orolig och hon hade fortfarande huvudvärk. Hon vinkade med sig Isaac mot det stora huset.

Att nicka verkade det enda Isaac gjorde när han frågor för även denna gången nickade han till mot Wendy och gick bredvid henne mot det stora huset.
Med en nyfiken glimt i sin blick såg han sig omkring för att försöka memorera var allting låg. Antagligen så skulle han snart lära sig att hitta på lägret.
Men hans mor Elizabeth hade även hoppats att han skulle få några kompisar på lägret men det tvekade han själv ganska mycket på eftersom han aldrig haft någon direkt kompis.... Förutom den där tiden....
Men han trivdes bäst ensam. Då störde ingen honom och han störde inte någon.

Alexa kommer till det stora huset och tittar försynt upp mot det när hon går den sista biten. Hon vill inte in dit men Nick kommer säkerligen släpa in henne om hon inte gör det... fast hon är ungefär lika snabb som Nick och hon kan springa längre än han. Fast då kommer hon säkert få Chiron på halsen och det vill hon inte heller. Alexa suckar och går in, sedan fortsätter hon till dit Chiron är och får syn på Apollo-killen Douglas.
"Alexa, stanna." Beordrar Chiron när hon gör ett försök till att lämna rummet igen.
"Vad vill du, då?" Svarar hon trött och irriterat.
"Jag berättar när de andra kommer." Säger Chiron och Alexa himlar med ögonen och svär på att nästa gång hon ser Nick kommer hon slå ihjäl honom.

Doug kollade på Alexa. Det verkade som om hon absolut inte ville vara där men varför kunde han inte förstå. Det var ju inte så att Chrion skulle göra dem något illa. Då man dödade eller lemlästade någon i fånga flaggan var inte straffet värre än att man var utan efterrätt i en vecka. Doug gillade ändå inte sötsaker så mycket ändå, inte för att det fick honom att gå runt och lemlästa de andra. Nej, han trodde sig veta vad som var på gång. Han kunde känna det på sig och det fick honom att pirra av förväntan, nästan studsa.
"Hej där", sade han till Alexa med ett leende.
Många hade frågat honom varför han alltid log, vissa verkade tycka att det var irriterande men om man oftast var glad så varför inte sprida sin glädje. Han drog en av händerna genom de ljusa håret, en ovana som han brukade göra då han var nervös eller förväntansfull.