~PRS mellan dillen99 och AlexZz~

((Nej... jag vet inte vad... xD Help? ♥))

((Inte jag heller, men typ att Grell kanske tr gänget med sig och visar att han typ inte tänker på Sanna och så dödar Grell och hans gäng flera. Sen kanske han typ hittar Sanna, men säger inget till de andra så träffas de i smyg? Fast det blir lite kärlek... Så gör så gått det går! ))

((I'll try...))

Grell och de andra plockar ihop de saker de kommit över under sammanbiten tystnad. Grell måste ha full vaksamhet nu. Annars kommer han bli ihjälslagen, dödad, lemlästad... allt det där som brukar hända i Hungerspelen. Grell tar täten när de börjar röra sig igen, eftersom han konstaterat att vatten är bra och livsnödvändigt. Så de är på väg dit.

((Nice ))

Jag hoppar ned från trädet och börjar springa.
Jag vill inte att någon ska hitta mig, men vid det här laget kanske jag korssar någons väg.
Jag kunnde känna hur Tedd vart ursinnig av det jag gjort och försöker inte skaffa mig några sponsorer alls.
Men det fick vara så nu, jag ville endå bara komma hem. Men jag har två hem, ett i himlen som tillhör min döda syster och ett hemma i mitt distikt.
Himlen låter minst smärtsam i mina tankár.
Jag flyger en bild förbi i mitt huvud. Jag blir lite knäsvag och stannar snabbt upp och ställer mig lutande mot ett stort träd.
Det var en bild av Grell, en bild där han blir vinnare.
Jag kunnde inte låta det häna, och plötsligt hade jag glömt allt om himlen och Tedd och min döda syster.

Grell och de andra har nu fixat vatten, den urblåsta distrikt 1:arna tror att de är bättre än de andra och börjar mäta styrka. Men när de utmanar Grell så skakar han på huvudet, då han har ett väldigt stort intresse i att överleva än så länge så vill han inte riskera att skada sig i en idiotisk kraftutmätning när det redan står klart vem som är ledaren i den här gruppen. Dessutom, det kommer bli lätt att döda de här blåsta idioterna om natten.

Det mörknar och jag sätter mig ned i en dunge och slår läger.
Jag tänder inte någon brasa för det hade bara vart idiotiskt.
Jag kollar i väskan jag har på ryggen och hittar: en tomm flaska, en sovsäck och en fick kniv.
Jag fnyser åt kniven och lägger ned den igen.
Väskan är svart så den skulle inte synas vad som än hände. Tänker jag.
Jag slår ut sovsäcken och öppnar upp den till ett täcke.
Jag lägger den lite under mig och lite över mig, fast med ena sidan öppen förståss.
Ifall någon skulle komma så skulle jag vara uppe på fötter snabbare en vad de sätt.

Det blir allt mörkare och mörkare och tillslut går det bara att urskilja gestalter från träd och stenar.
Plötsligt visas huvudstadens symbol på himlen och en musik vers börjar spela. Vi hade lärt oss att nynna den.
Det visas upp ansikten på himlen och när jag räknat klart alla kanonskotten så visar det sig vara 12 kvar.

"Halvvägs redan!" Skrattar de i Grells närhet förtjust, Grell har lagt sig i trädet och väntar på att de andra ska sova, de ska bli mer blod som flyter inatt och det kommer inte vara hans. Grell har dessutom en sylvass kniv - som han vässat rätt länge nu - den skulle bokstavligen kunna dela på ett hårstrå vilket Grell testat. Så det kommer bli lätt att skära halsen av dem allihopa.

Jag somnar aldrig när symbolen försvunnit sp jag packar ihop mina saker o h bestämmer mig istället för att gå under natten. Kanske ta någon samtidigt.
Jag rullar ihop sovsäcken och sätter på mig vapen.
Jag tar upp lite bär som jag hade hittat en tre meter bort ungefär.
Jag börjar gå norr ut och lyssnar på det minsta ljud som skulle kunna avslöja något eller någon.
Det är vindstilla så allt som händer i skogen skulle alla kunna höra.
Jag ser mig omkring, plötsligt får jag syn på en eld.
Jag suckar tyst för mig själv "idioter" morrar jag lågt.
Jag hukar mig lite och går närmre och kollar vilka eller vem det är.
Det är killen från distrikt 12 och tjejen från distrikt 10.
Jag tar upp två knivar och siktar på killen.
Jag kastar iväg den första så hårt jag kan och den träffar i hans bröst. Jag skjuter iväg den andra och den sätter sig en dess ifrån hans hjärta.
Tjejen skriker och gör så att några fåglar lyfter.
Killen faller ihop och ger ifrån sig ett lågmält klagande.
Jag ställer mig upp och går fram till flickan som fått syn på mig.
Hon skakar och gråter.
Hon är den minsta tjejen i år, bara 12 år.
"Det kommer gp snabbt, jag lovar" säger jag med så mjuk röst som möjligt.
Hon blundar och nickar.
Jag tar upp en kniv ur mitt bälte som jag har hängandes runt midjan och ser på hennes ansikte som spänner sig.
Jag höjer kniven för att hugga, men innan jag gör det slår en tanke mig: "hon förskänar att vinna mer än vad jag någonsin har gjort" jag sänker handen och backar försiktigt därifrån.
Jag börjar springa och efter någon kilometer kommer jag på mig själv med att gråta så jag sätter mig ned och lägger huvudet i händerna.

(God, I'm flawless. Jag skrev ett inlägg här... men det raderades så jag försöker skriva om det imorn! :< )

((Haha okej, det hände oss alla! ))