Sista året på Hogwarts

Zuko följde efter de andra. De befann sig ännu i ett rum. Han lät elden bli större, värmen ifrån den fick hans ansikte att hetta men skenet blev starkare. Trotts det kunde han inte se slutet på rummet som verkade enbart bara vara ett mörkt hål. Han kollade tillbaka på dörröppningen och förväntade sig en vägg men där fanns ingen vägg. Som om de bara gått ut i ingenstans. Dörröppningen hängde i luften någon centimeter ovanför det mörka golvet. Han vände sig åter emot Fai.
"Vad är detta för ställe?" frågade han.

Shino ser sig om så långt det går med hjälp av Zukos flamma hans insekter tycks komma långt men samtidigt så har de förmågan att flyga, det har även Shino men han kan inte bränna energi på det här. Hans ninjutsu är mer för att slåss, men hitintills tycks det som att det inte kommer behövas. Den här "magin" de talar om - Shino börjar nästan tro på det - känns lite annorlunda, på något sätt. Fast det kanske bara är hans egen känsla av oduglighet som bubblar till ytan.

"Nej det betyder inte kvinna men det används oftast för kvinnor, unga vackra kvinnor" sa Fai och log enkelt. Aravis var olik Sakura på många sätt. Den unga prinsessan hade börjat ta en plats i hans hjärta. Han undrade om de var oroliga? Kurogane skulle utan tvekan slå honom när han kom hem. Fai log lätt vid tanken, Mokona skulle försöka hindra honom. Fai vaknade upp ur tankarna när Zuko pratade. Dörren bakom dem hade försvunnit. Fai märkte ett svart hål i golvet längre fram och en annan kraft.
"Vi är inte ensamma" sa han enkelt och tittade på de andra. "Nu vore en bra tid att slåss, sweosch, swosch" sa han och uppmanade dem att gå framåt. "Se upp för det stora svarta hålet i mitten" sa han enkelt

"Slåss?" Frågar Shino ut i mörkret, om man faktiskt kunde se något av hans ansiktsuttryck skulle man nog kunna ana ett leende på hans läppar - någonstans betyder det nog att han är glad över att kunna använda det han kan. Som på en ohörbar befallning så samlas det insekter under hans fötter och snart är han uppe i luften, högt uppe i luften och det tycks som att det aldrig kommer ett tak.

"Tack." log Aravis mot Fai, hon gillade honom. Faktiskt mest av dem, men det var kanske inte så konstigt eftersom hon inte fått så stor uppfattning om dem och särskilt inte insektskillen.
Vid Fais ord stelnade hon till "Slåss, vadå stort svart hål?" undrade Aravis. Hon såg inget utom mörker, var det mer magi det handlade om? Eller jo eldskenet från Zuko med förstås. Aravis var inte rädd för att slåss men hon ville veta mot vad och om hon kunde använda sin stridsskicklighet till detta.

Zuko log lite vid Fais ord. Han var den bästa eldbändaren i riket om man inte räknade med hans syster som satt inspärrad. Fast om de hade möts idag i en Agni Kai kunde han inte säga vem som skulle gått segrande därifrån. Sedan var detta en helt annan värld och kanske var det inte ens något materiellt de skulle bli tvungna att slåss emot. Han saknade sina svärd en aning. Ljudet då svärden gled ur skidorna fick det alltid att isa i honom, på ett bra sätt. Han kollade efter de mörka hålet men kunde inte se det.

Fai tittade på sina reskamrater. Han kände knivarna komma flygande och klev vigt åt sidan. Fai var snabb och han reagerade oerhört snabbt. Knivarna fastnade i väggen bakom honom, han hade blivit träffad om han stått kvar.
"De där kunde träffat mig" skrattade Fai ut i mörkret. Han kände energin från människor i andra änden av rummet.
"Hålet ligger i mitten" sa han och pekade in mot mitten av rummet. Han kände att personerna på andra sidan var lika många som dem, fyra. De verkade inte besitta magi.
"Så swosh, swosh" sa han och puttade fram de andra och vinkade mot dem. "Jag väntar här" sa han leende.

Shino flinar när han vant plockar upp ett flertal knivar och kastar iväg mot hållet knivarna kommit ifrån. De osynliga trådar som var fastknutna tillåter honom att manipulera dess väg, för han märker när de rör på sig. De vill väl lika gärna hålla sig kvar i livet lika gärna som Shino. Kanske en aning mindre eftersom de började slåss. Han träffar, minst en av dem. Flera gånger om. Är en av dem redan död? Så lätt? Vad tråkigt.

Aravis hoppade undan i sista stund och kände stålet rispade hennes kind. Hon såg rakt ut i mörkret och kunde urskilja ett par gestalter, vad och vilka var det? Hon lossar kniven som rispat hennes kind från väggen, hon granskar den. Hon granskar den och vägrar göra som Fai ber henne. "Man lämnar aldrig någon i gruppen kvar." sa hon bara. Hon kunde vara hänsynslös och rå, men hon var trogen som guld och gjorde allt för att hjälpa de hon ansåg var hennes vänner.
Kniven var ganska så lång, mer som en dolk men bladet så tunt och vasst. Då hon hållit det ett ögonblick, bränner det till och hon är tvungen att släppa det, "Vid Tach" svor hon till innan kniven upplöses i ett svart moln, det enda som nu syns är ett svart brännande märke där hon hållit i handtaget.

Fai log enkelt.
"Ni lämnar mig inte, jag håller mig endast undan när ni slåss" sa han och tittade på männen på andra sidan. Bugman hade träffat en av dem. Fai fångade en kniv som kom flygande emot honom.
"De är ganska tunga" sa han och lät den falla till marken. Han log när det fanns en darttavla med pilar i. Han tog dem och tittade på motståndarna på andra sidan. Det var lika bra att avsluta det här. Fai hoppade gick fram till hålet och sparkade ifrån med fötterna och hoppade graciöst över. Han kastade pilarna och landade enkelt på andra sidan. Han reste sig samtidigt som de andra tre föll till marken.
"Det här är fathers jobb" sa han och skakade på huvudet. "Mother skall endast heja på" han vände sig mot de andra, det var inte samma sak.
"Det var inget" sa han innan de hann fråga. Han klev över liken och gick fram till dörren.
"Han sitter på andra sidan, Dumbledore" sa han och log mot de andra och inväntade deras reaktion