Murderous private roleplay.

Kazou himlar med ögonen och undrar hur mycket oväsen det här faktiskt skapar innan det plötsligt avtar och Kazou tittar in, men ser inte kvinnan. Helvete, hon är borta... eller? Han går sakta in i huset och ser sig vaksamt omkring, men inga skott. Har hon bara försvunnit?

Azura blev oroligt när det blev tyst. Betydde det att de var döda? Att de bestämde sig för att samarbeta för att hitta henne? Eller har de gått? Azura kände att hon skakade och frös. Hon gillade inte den här väntan. Hon visste inte vad som väntade henne.

Kazou tror sig höra något, problemet han har med att han faktiskt hör något är att det är steg som avlägsnar sig, kvinnan lever tydligen. Om det inte är Azura, vilket han betvivlar. Hon måste väl vara smart nog att hålla sig borta från en skottlossning? I samma ögonblick ringer hans telefon.
"Vad vill du? Jag är liksom mitt uppe i något här." Säger Kazou irriterat när han försöker hitta var stegen kan ha försvunnit.
"Hennes namn är Neva Solinkov, minns du henne?" Namnet minns han, han minns även att hon varit riktigt bra på sitt jobb. Nästan för bra, aj då. Samtalet bryts och Kazou inser att den här gången kanske den tredje hjulet är bättre.

Azura hörde en telefon ringa på övervåningen. Det var inte hennes telefon. Hon var inte säker på om hon var glad eller besviken för att hon inte hade sin egna telefon på sig. Den kunde inte avslöja henne, men hon kunde inte heller ringa och be om hjälp, vem hon nu skulle ringa. Hon önskade att hon haft en andra utgång ut ur det hemligarummet.

Kazou ska precis till att gå längre in när det kommer ännu ett skott. Skillnaden den här gången är att Neva fått fatt på ett hagelgevär och Kazou tar skydd inne i köket. Hagelgevär är ett vapen som han hatar, det är oförutsägbart men fungerande. Problemet är ju det att vapnet ifråga inte måste mörda på direkten, och då måste man ändå slösa extra skott på att faktiskt ta kol på objektet. Några skott till följer och Kazou kryper ihop bakom köksbänken för att inte bli träffad.

Azura la händerna över munnen för att inte skrika när hon hörde fler skott. Hon visste inte vem som sköt och hon var inte säker på vem hon ville skulle dö. Kanske båda! då skulle hon vara säker från de här två i alla fall. Hon ville inte dö. Särskilt inte att bli skjuten. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon började nynna lågt på en melodi.

"3...2...1...Kör." Säger Kazou, reser sig över bänken och skjuter rakt mot Nena som tydligen stått och halvt om halvt pepprat honom. Kazou träffas några gånger om, det varma blodet avslöjar det åtminstone. Men han lyckas träffa Nena i skallen, i vanliga fall skulle han känt sig väldigt lyckad men med blyhagel i kroppen blir det lite svårare och han sätter sig ned i nästan samma ställning som förut, förutom att han försöker stoppa blödningen på de mest kritiska områdena.

Azura hörde några skott till sedan blev det tyst. Var de döda nu? Eller laddade de om? Hon önskade att hon hade haft något vapen, men hon var aldrig bra på att hantera vapen, särskilt inte skjutvapen. Hon gillade inte det här. Hur länge skulle hon sitta här? Hon undrade om hon skulle våga gå ut?

Kazou ser ned på sin bröstkorg och överarm som tycks ha tagit den största smällen, vilket inte var precis goda nyheter om det inte räknas att det var den högra delen av bröstkorgen och inte där hjärtat sitter. Annars hade han väl varit död nu, istället så tvingas han förblöda långsamt på objektets köksgolv, underbart sätt att dö på.

Azura satt stilla en bra stund. Tystnaden var total och hon reste sig långsamt upp och kröp ut ur det hemligarummet. Hon hade filten runt sig, hon var arg för att hon inte hade tagit på sig kläder. Hon försökte hindra sig själv från att skaka. Hon smög tyst upp för trappan och såg på glaset på golvet, hon skulle inte kunna kliva över golvet utan att trampa i glaset. Hon klev försiktigt över golvet och hoppades att hon inte skulle skära sig. Hon flämtade till. Kvinnan låg död på golvet framför henne. På köksgolvet låg mannen, han verkade leva. Han var allvarligt skadad. Hon började gå där ifrån, om de var döda skulle det underlätta för henne. Men hon stannade sedan. Hon kunde inte se folk dö.
"Jag kan knappt tro att jag gör det här" suckade hon tog fram förstahjälpenlådan och gick fram till mannen.
"Ligg stilla" sa hon bestämt och tog fram en trasa och började torka bort blodet. "Vet du hur man tar bort kulor?" frågade hon