Dauntless Divergent (PRS)

*hoppar över träningen för att jag är awesome*

I dag skulle vi få fighta lite. Jag undrade vem jag fick fighta mot.


Zendaya

Idag så skulle falanbytarna träna innan oss infödda, så jag fick en lång sovmorgon.

Crucio Expulso

På tavlan stod det vilka man skulle fighta med. Jag skulle börja med en Zendaya. Tränaren ropade upp oss och jag gick fram fightstället. Jag kollade på Zendaya. Zendaya var dubbelt så stor som mig. Det här kunde inte båda gott...

Zendaya

Jag fortsatte sova...

Crucio Expulso

Tränaren räknade till tre. Vi började fighta.
Det var en lång fight.. men tillslut svimmade jag.

Zendaya hehehe

Jag vaknade och klädde på mig och fixade mig blablala...
Sen gick jag för att jag skulle ha min träning.

Crucio Expulso

Jag vaknade och såg en vit vägg. Jag försökte sätta mig upp med det gick inte bra. Hela kroppen värkte. Då försökte jag ropa på någon men det gick inte så bra heller, min röst var borta. Så jag somnade igen.
När jag vaknade igen var det en kvinna som stod och väntade på mig. När hon såg att jag vaknat gav hon mig ett glas vatten. Jag skulle få stanna här hela helgen(för det är lördaaaaag).
Zendaya

På träningen så berättade Five att en av falangbytarna hade svimmat, men att hon skulle få en till chans eftersom vi skulle få fightas en gång till på träningen. Han berättade att vi skulle få poäng för våran taktik, skicklighhet och styrka.
Att få bra poäng var enkelt för mig. Jag var bäst av alla och kampsport hade varit en av mina favoritsysslor sedan jag var liten. Alla matcher jag körde vann jag.
En gång råkade jag få den andra att blöda näsblod, men på de andra kastade jag de ner på rygg på första försöket.
När det var lunch så fick vi se vem det var som hade svimmat, det skulle vara den som inte var där. Och det var Ridley som saknades.
Efter lunchen gick jag iväg till sjukhuset som vi har här hos De tappra och en sjuksjöterska visade mig vägen till rummet där Ridley låg.
"Jag ville bara se hur du mår..." sa jag "hur är det?"

Crucio Expulso

"Uhm... bra." svarade jag.
Jag försökte sätta mig upp. Tårar rann ner för mina kinder men tillslut satte jag mig upp. Han satte sig på kanten. Jag torkade mitt ansikte med armen. Vi satt där tysta en lång stund.

Zendaya alltså jag vet inte vad jag ska skriva :c

"Är du säker?" frågade jag försiktigt "Vill du inte ha något? Typ mat?"
Hon verkade så svag just nu och jag undrade om hon verkligen kunde klara av att bo i våran falang.

Crucio Expulso