Kollo

[Looney673: De är redan i sitt rum. Ruth och Anna håller på med att försöka få teckning på sina mobiler, Josefine ligger i sin säng och stör sig på Ruth och Anna och Michaela... Packar upp? Hade tänkt mig Anna som den populära, malliga tjejen och Ruth som hon som bara följer efter Anna, om det är ok för dig...]

När Josefine hade packat upp färdigt satt Ruth och Anna fortfarande med sina mobiler.
"Bara ge upp!" tänkte Josefine och gick ut på gården. Det var snart middag, men hon ville se sig om på området först. Hon gick ner till bryggan. Där satt killen de hade träffat på bussen.
"Hej!" sa hon tillräckligt högt för att höras genom hans hörlurar.

Jesper satte sig inte upp utan öppnade bara ögonen lite lätt. Det var tjejen ifrån bussen som hittat dit.
"Hej, Josefine va?" frågade han.
Han hade alltid varit dålig med namn och ansikten vilket ofta tolkades som han var ignorant men det var han absolut inte. Sedan satte han sig sakt upp, kastade ännu en blick över sjön som var så vacker.

[Ojrå, men det är ok för mig.]

Michaela packade upp lite lätt medans Ruth och Anna försökte få sin dumma täckning. Josefin hade gått ut när hon mumlat att hon inte orkade med de andra mer. Då kom hon på en grej. Hon frågade varför de var här och vad de gillade med musik osv. De gav upp med mobilerna och började prata. Anna sjunger, hon går hos sångpedagog en gång i veckan. Och Ruth spelar fiol och, otroligt nog skriver hon låtar. Rapplåtar! "Gud Ruth!! Jag rappar men är urkass på att skriva, snälla snälla kan inte du hjälpa mig?". De blir rätt bra vänner alla tre och Ruth går smickrad med på att hjälpa henne. Det var snart middag och Michaela började undra vart Josefin tagit vägen men sa inget.

[Bra idé med Anna och Ruth Looney673! Jag menar med musiken...]

Josefine nickade när killen sa hennes namn.
"Och du är Jesper." konstaterade hon.
Hon såg att Jesper kollade ut över sjön.
"Vackert va?"
Hon tvekade en stund och sa sen:
"Kan jag sitta bredvid dig?"

Han nickade då hon nämnde hans namn. Några gäss simmade invid vassen en bit bort. Deras hesa skri fångade hans uppmärksamhet, varför kunde han inte säga.
"Visst, det är ett fritt land vet du", sade han lätt.
Han hade använt sig av den komentaren förr. Det kändes oartigt att sitta med hörlurarna i öronen då hon var där så han drog ut dem. Med en svepande hand drog han handen genom håret så som han så ofta gjorde då han kände sig obekväm.
"Så... hur är dina rumskompisar då?" frågade han efter en viss tystnad.
Han kände lukterna ifrån köket. Snart skulle de vara mat men han var inte så värst hungrig, han hade ätit innan de åkte. The last meal tänkte han och flinade.

"Michaela är ok, men jag vet inte om jag står ut med Anna och Ruth..." svarade Josefine och satte sig bredvid Jesper. "Hur är dina?"

Jesper kunde känna värmen ifrån henne kropp, den svaga parfymen i sina näsborrar. Hon doftade likt sommar. Namnen hon nämnt sade honom inget men han trodde att den andra flickan ifrån bussen varit Michaela.
"De verkar okej", sade Jesper.
Han visste att han inte lät överlycklig men det var han inte heller men var det konstigt? Utan att ens fråga honom hade hans mor anmält honom till lägret. Jespers intresse för musik hade dött ut så vad han gjorde där visste han inte riktigt. Eller jo, det visste han men han hade inte haft något val.
"Känner dem ju inte riktigt ännu så svårt att säga", fortsatte han.
Han log emot henne, ett falskt leende för han visste att det var det som förväntades av honom.

"Hörni, ni får gå i förväg till maten. Kommer snart" sa Michaela till Ruth och Anna och gick åt andra hållet. Hon började bli lite orolig för Josefin och gick ut på det fina området. Hon gick ner mot sjön och kollade sig omkring. Där på bryggan satt Josefin bredvid killen Jesper. Michaela log och förstod att de ville vara ifred. "Så söta de är tillsammans" tänkte hon och smög iväg för att de inte skulle upptäcka henne. Medans hon gick mot matsalen log hon för sig själv. "Önskar det fanns någon gullig kille för mig här också".

Josefine nickade.
"Så... Varför kom du hit till kollot?" frågade hon för att ha något att prata om.

Jesper stelnade till. Det var nästan som om hon läst hans tankar men han visste såklart att de var omöjligt och frågan egentligen var ganska självklar. Han slappnade av en aning och lät fötterna röra om i den grumliga sjön.
"Jag gillar musik", svarade han.
Han visste att det var ett fattigt svar men det var sant. Inte kunde han väl säga att han inte hade spelat på över ett år för varför skulle han i så fall vara här men han gillade fortfarande musik.
"Själv? Vänta låt mig gissa", sade han och studerade henne ingående. "Du spelar gitarr?"
Det var vad de flesta ungdomar gjorde, spelade gitarr och sjöng. Oftast sjöng de medelmåttiga och vilken apa som helst kunde slå några ackord. Det var ett läger för alla, nybörjare som erfarna, en kul blandning. Han antog att de senare skulle dela upp dem beroende på deras kunskaper.