Vampire lady (privat)

"Kom nu annars slår jag dig." Mannen drog henne med sig och satte henne i den andra fåtöljen och såg på kendra.
Hon hade håret framför ögonen och såg sedan på mannen.
"Vad har ni gjort med oss?"

Adriana kröp ihop vid hans ord, slag var något hon var van vid, och följde utan motstånd med.

"Bitit, förvandlat, vaddu nu vill kalla det." säger han och för bestämt undan hennes hår så annsiktet syns.

Hon slåg bort hans hand.
"Du rör mig inte." Hon reste sig upp. "Du rör mig inte och jag tänker ge mig av nu." Hon började att gå till de stora dörrarna. Men mannen han före i två sekunder och tog i henne. "seså tös." Han gick och satte henne ner.

Adina sitter ihopkuren i fotöljen och stirrar in i elden, bitit, förvandlat? betyder det? nej det kunde inte vara möjligt tänker hon chockat.

"Vi är vampyrer. Min vän kan inte säga något bättre." Han blänger lite på honom och skrockade. "När natten kommer så reser vi."
Kendra stirrade på honom.
"Så alla morden i byn det var ni?"

Mannen nickar mot henne, "Men självklart unga fröken, vad trodde du? Vi måste överleva vi med." ler han smått ironiskt mot henne.

"Kalla mig inte det." Hon såg på honom coh sträckte ut en skär tunga och reste sig och såg på sin klänning.
"åh den ska vi byta ut eller hur?" Han såg på sin vän.

"Absolut, och du med." säger han och knuffar milt till Adriana som ser upp på honom, vampyr? Mörda? Jo, de sa så. Och vad sa han nu? Klänning? "Duger inte det vi har?" sa hon förvånat hon tycker denna var nog fint med tanke på vad hon haft hela sitt liv.

Han skrattade och skakade på huvudet. "Nej det är inte något du ska ha. Ni ska ha verkligt fina klänningar."
Kendra såg ner och håret gled ner ansiktet.

Adriana gör stora ögon mot honom, aldrig förut hade någon gett henne något, "Varför?" sa hon chockat, ännu finare? Som fina damer hade? Men hon var ingen fin dam, hon var bland de lägsta klasserna, de utstötta, hon var tiggerska, småtjuv och ja så sålde hon sin kropp med, allt för att överleva.