I en förändrad värld (Roll för alla)

(I know that the king is a girl. xD)

Esters blick far över ruinerna, de fallfärdiga husen, Brinner det därborta? Eller ser hon bara i syne. Spela roll, hon tror iallafall hon hittat en väg ut nu. Om den är säkert eller inte har hon ingen aning om, men det finns väl värre. Ester klättrar ned igen och hoppas på att hon slipper klättra upp igen, vad är säkrast. Ester stannar till halvvägs ned. Egentligen så kan hon försöka klättra på taken ut ur staden, men de kan rasa in och ge henne oönskad uppmärksamhet och det är bara en risk med taket. Fast om hon gick hela vägen på marknivå skulle hon löpa större risk att bli upptäckt. Hon andas ut och klättrar upp igen, på taket kan hon åtminstone undvika upptäckt på ett annat sätt än på gatorna. Så, då var bara nästa sak att ta sig över till nästa tak. Ester böjer sig ned och drar vant av sig ryggsäcken innan hon börjar leta efter knivarna.

Jason parkerade bilen jämte hundarna, de hoppade direkt mot dörren till förarsätet då de lärt sig vart köttet vanligtvis satt. Han öppnade takluckan och drog för huvan. Han ville inte att någon skulle kunna identifiera honom. När hans överkropp blev synlig försökte hundarna att ta sig upp, men de kunde inte klättra på metall. Det blev dock repor. Jason undersökte hundarna och kollade vilken som hade mest kött, drog pistolen och sköt dem, hoppade ut ur bilen och drog två av dem till bagageluckan. Sedan försökte han att starta bilen, men den verkade krångla lite.

Stella börjar undersöka huset, och ger ifrån sig ett kvävt tjut av glädje över sina fynd, men tystnar genast efter hon hör hundskall, ett skott och en bil som inte går igång några kvarter bort.
Hon rör sig snabbt och tyst genom huset, i en av garderoberna hittade hon ett par hela gymnastikskor bara nått nummer för stort. Men hellre förstora, tänker hon och tar av sig sina egna avklippta skor där tårna sticker fram för att hon skulle kunna ha dem. Hon hittar också en stor svart tröja som räcker henne till knäna och armarna måstes dras upp för hon skulle kunna ha den. Men den skulle kunna hålla henne varm och döljd, ty den hade huva med. Hennes magra utmärglade kropp behövde all värme den kunde få, så det var perfekt. Sedan går hon vidare till köket, men allt där var redan plundrat och hon känner magen prottesttera än mer av hunger, men kranen var iallafall hell så hon fyllde en flaska hon hittade och drack sig otörstig, det var bättre än något och av erfarenhet visste hon att det lindrade hungern.
Stella drar på sig den nyfunna tröjan och drar över huvan, sedan smiter hon åter ut på gatorna och försöker komma på vart hon skall ta vägen, att klara sig själv var inte hennes starka sida eftersom hon jämt levt i lägren, men hon kände leende på sidan, hon hade iallafall hittat en kniv som hon kunde använda.

Jessica, eller Jessi som hon föredrar att kallas, springer ner för gatan och svänger tvärt in på en mindre gata. Soldaternas dundrande steg var bakom henne, hon hoppades att de inte sett vart hon tagit vägen. Hon hoppar upp på några lådor. Blicken far över väggen efter något att gripa tag i. Ett stuprör, perfekt! Hon hoppar mot det och börjar klättra upp för väggen. Männen kommer in i gränden och söker efter henne i varenda liten vrå, men hon står redan uppe på taket. Hon springer och hoppar över till ett annat tak. Hennes hår satt i en knut på huvudet, soldaterna trodde säker att hon var en pojke då de inte sett så mycket av henne i mörkret, det enda de visste var att hon var flykting. Men hon har inte varit i nåt fångläger, nej. Hon har bott bland ruiner hela sitt liv. Efter några hustak stannar hon och andas ut.

Ester plockar upp knivarna men tappar dem nästan när hon hör hundskall. Sedan ska hon just plocka upp dem när ett pistolskott hörs och hon stelnar till. När hon äntligen känner sig relativt säker så hör hon en bils motor sätta igång och hon bestämmer sig bara för att plocka upp knivarna. Efter det så tar hon det dock väldigt lugnt och sansat när hon stänger igen ryggsäcken och hänger upp den på ryggen. När hon är säker på att väskan sitter som berget smyger hon sakta till kanten och ser efter om det finns några hot i närheten. Förresten, om några omedelbara hot finns i närheten. Men hon ser inga. Ester reser sig från taket, backar några steg och hoppar till nästa tak. Knivarna hugger in i taket och hon tappar andan av stöten. Hon tar sig snabbt samman och häver sig upp. Full av triumf så börjar hon nästan skratta, istället så låter hon ett stort vinnande leende läggas på hennes läppar.

Sonia är snabbt uppe på fötter och hon har redan sin ryggsäck över axeln. Hon hör röster. Det är hennes förföljare som äntligen hittat henne. Förskräckt springer honöver radhustaket. De är uppe på taket nu, och de är både starkare och snabbare än hon. Sonia känner dem komma närmre och närmre och det är då hon gör det. Förblindad av utmattning kastar hon sig ut från taket och rullar instinktivt ihop sig så mycket hon kan. Det här är ögonblicket då hon känner döden för första gången.

Nog för att Stella levt i lägren hela sitt liv och inte var van av vildmarken och ruinerna utanför, men nog hade hon hjärna till att försöka iallafall. Hon höll sig inte på gatorna och höll sig undan från hundskallen, troligtvis hade de hoppat på någon med tanke på skotten och hon trodde att det var soldater. Hon fortsatte att ta sig genom gränderna och ruinerna i letandet på mat som hon var i skriande behov av. Något, något måste hon finna, hon var på gränsen till utmattning och försökte klara sig på så klunkar från vattenflaskan. När hade hon ätit sist? Ordentligt, det vill säga en liten skål med gröt, det var i lägret för två dagar sen, och sen dess lite bröd och vatten. Hon som vart svältfödd och mager hela livet klarade sig inte snart längre om hon inte fick mat.

Hej allihoppa här kommer min mall.

Namn: Jenna Johansson.
Kön: Kvinna.
Ålder: 17 år.
Utseende: Olivfärgadhy, stora blåa ögon, mörkbrunt hår som räcker henne över bysten men är oftast uppsatt i en tofs. Lång och muskolös.
Kläder: Ett par rejäla och välanvända kängor, ljusa slitna jeans, ett mörkgrönt linne, en svart hoodie och över det en brun jacka av skinn.
Vapen/packning: En rätt stor jaktkniv, pilbåge med tre pilar, lite rep, eldstål, vattenskinn, ett underställ och ett par varma torgvantar i ull. Allt i en grön ryggsäck.
Kommer ifrån: Huvudstaden.
Övrigt: Är något av en besserwisser, har en tedens att se ner på andra men har ett gott hjärta och är väldigt "skogssmart".

Bra bra ^^

Och för övrigt så får det inte vara med fler nu xD blir så fullt ;P

Jenna gick över den mjuka, gröna mossan mellan de alla träden. Allt var så tyst i skogen, i det fria om man jämförde med huvudstaden. Hon gillade det. Bågen var strängad och hängde över hennes ena axel. Ifrån en av pilarna droppade det blod. I bältet jämte hennes jaktkniv hängde bytet, en död hare. Den hade aldrig någon chans. Det var nästan så att hon börjat tro att hon var döden själv. Hon hatade att ta liv men det var nödvändigt och hon var bra på det.