PRS med _Bella_<3

jag sätter mig upp och skackar på huvudet, jag har verkligen inte den blekaste anning om vad vi skulle göra. fast vi kanske skulle se om det fanns någon sjö inärheten, för jag kände att det hade varit kul med en simmtur.
"vi kanske kan se om det finns någon sjö eller likande inärheten, det hade varit kul med en simmtur" säger jag och ler

''Bra idé, det är rätt så varmt så det kan bli skönt att svalka av sig lite'' Salma ler och nickar. (ca 30 minuter senare) ''ska vi gå då?'' frågar jag Salma. ''Visst'' Vi lämnar grottan och börjar gå, samtidigt som vi spanar efter någon sjö.

När vi har gått i typ en timme och bara njutit av den stålande solen så går den i moln och det blir lite kyligare. (ca en timme senare) plötslig öppnar sig skogen och framför oss blänker solen mott en sjös spegelblanka ytta. Sandra springer genast mott strandkanten men jag hugger tag i hennes arm och trar tillbaka henne, för ca 20 meter bort från oss står en mörkbrun hingst med sina mörka svart ögon fösta rakt på oss.....

"Vad!?" Frågar jag surt Salma när hon hindrar mig från den underbara sjön. Hon pekar med ett darrande finger mot en stor hingst.. "Shit" viskar jag. Vi står helt stilla och försöker att inte ens blinka. Men han kommer närmare. Långsamt kommer han emot oss.. "Hjälp" viskar jag.

Jag förskökt hindra mig själv från att himmla med ögonen vilket jag ganske lätt lyckades med. Men som om hela världen ville oss något ont så snubblade jag baklänges och hamnade med rumpan i backen. Hingsten ryckte till stannade plötsligt.

Hästen blundade. Jag gnuggade mig i ögonen för att vara säker på att jag det jag såg. Hästan var borta och där stod nu en pojke, eller snarare en kille i vår ålder. ''Hej'' sa han och log mot oss.

jag bara stirrade på honom, det han hade gjort gjorde mig fundersam. var han precis som oss och hade även en kraft? enda sättet att få reda på det var att fråga och det skulle dom knapast våga göra.
"mitt namn är Theodor, och får jag fråga om era?" frågade han artigt men mistänksamt

''Sandra'' svarar jag snabbt och ler lite. Jag puttar till Salma lite lätt på hennes arm.
''Va..? Salma..'' Salma ser lite orolig ut.
Theodor som han tydligen hette ler åter igen och säger.
''Fina namn''
''Tack'' svarar Salma som fortfarande ser fundersam ut.

Vem är den där killen, han gjorde mig fundersam. Det är inte direkt normalt att kunna förvandla sig till djur, det hade jag och Sandra fått lära oss den hårda vägen. Men var han inte nervös eller nått eftersom att han nyss hade bytt skepnad? Vista han vad vi var? Så att han kunde vara säker på att vi inte skulle vara spioner eller något liknande?
"får jag fråga vart dom unga damerna är på väg" frågade han både vänligt och artigt

''vi var på väg till sjön'' säger jag och pekar. Han vrider huvudet mot mitt finger och nickar. '' Vi kanske kan ta sällskap'' säger han och tittar frågande på Salma.