Vampire - Provat Rollspel - Måntass & Isse Weasly

Alec såg sig nöjt omkring och gick iväg till köket igen.
Han öppnade kylskåpet och tog fram en flaska med vitt vin.

Mitt i natten vaknar Cecilia av ett högt skrik.
Snabbt är hon nere där i hallen. Hon ser sig omkring men det är inget där så hon fortsätter med att söka igenom det stora underjordsslottet.
Hon inser att ljudet måste komma utifrån så hon tar vägen ut och börjar söka runt området. Det krävs bara en syn av att hon kollar upp på den stjärnklara himlen och mummlar bisstert

-Fullmåne!

Alec dricker hela flaskan innan han tycker att det räcker och slänger den ifrån sig.
Han går upp ur sin håla, bara för att se natten, men drar sig snabbt tillbaka igen.
Fullmåne..

Månens ljus är både skön och obehaglig.
Om hon inte går in igen är risken att dö oemotståndlig. Man behöver inte vara ett geni för att lista ut att varulvar finns i området. Snabbt som blixten är Cecilia i sin håla igen, trygg och säker.
Hon hade tänkt vara uppe under natten men planerna var ändrade. Under fullmånen måste man vara försiktig.
Hela dagen hade hon sovit och får ändå tvingas vara fast i sin grotta. Cecilia tar en droppe blod ur sin tjänare och börjar sedan läsa en massa böcker.

Alec var väldigt bekant med varenda varulv på tusentals mils avstånd.
Han hade stött på dem alla, och alla blivit fiender till döden.
Han suckade och vankade av och an. Han rynkade pannan och såg fundersamt ut ur hålan, de hae aldrig hittat honom.
Och skulle troligtvis inte göra det inatt heller.
Men ändå fanns den där fundersamma rynkan i hans annars släta panna.

Ett högt ylande hördes och Cecilia var tvungen att använda de "stora" sakerna för att få sin väninna att lugna sig.

-Det är ingen fara!
Säger Cecila lågt och kollar in i de vättskrämda ögonen på sin väninna.

Alec fnyste åt ett avlägset ylande.
Han visste att de aldrig skulle hitta honom. Aldrig någonsin.
Eller, han hoppades det, av hela sitt döende hjärta.
Han drog handen genom håret och stelnade till.
Hålet hon gjort när hon flytt.. Det hade han helt glömt bort! Han rusade dit och svor långa ramsor över flickan.
När han avslutat den gick han snabbt ut, tog första bästa sten och bar den över huvudet. Han släppte den över hålet, och smet i sista millisekund in genom springan, innan hålet blev igenbommat av en gigantisk stenbumling.
Nu var han i alla fall säker.

Resten av natten går till att läsa och lugna väninnan.
När månen äntligen är borta kan Cecilia höra hur ylanderna slutar och hennes sällskap blir äntligen lugn på riktigt.

-Äntligen!
Säger Cecilia trött men hejdar sig på vägen ut.
Några ljusspringor tränger sig in och hon inser att så länge solen är uppe är det ingen ide att gå ut så hon återgår till att läsa.

((Har du någon ide om vad jag kan skriva?))

((du skulle kunna ha en "day-light ring" )