Tiden lämnar djupa spår

Oh was happenin?
Heerreguud så bra det är!!❤

JAG INSTÄMMER!


Det är helt magiskt!

Meeeeer!!!!!!!!!!

Jag tror att den här berättelsen kan bli hur bra som hälst!!
När tror du att du ska skriva igen? Jag vill inte stressa dig eller så.
Ses

Herregud! Har jag missat alla fina kommentarer ♥
Tack allihopa! Mer kommer om en sekund, även kallat "nu"!

OBS! Kan förekomma lite våldscener. Inte detaljerade, men att folk (eller ja, Elsie) blöder. Så är ni känsliga, så kanske ni ska hoppa över just det här kapitlet.

Kapitel 14
Elsie låg på golvet. Kylan kröp i kroppen på henne, sträckte sina knotiga händer ända in i märgen. Det rann något vått ur hennes näsa. Hon tog på det och upptäckte att det var blod.
Vad hade hänt? Hon mindes ingenting. Ben hade gått och... ja, sedan var allt svart.
Elsie såg Ben stå där. Han kollade inte på henne. Tog ingen notis om henne.
"Ben..." viskade hon, "Ben.."
Han kollade inte på henne. På kinderna glänste tårar. Vad hade hon gjort?
"Ben!", sa hon så skarpt att hon hoppade till. Elsie kände inte sin röst längre. Hon kände inte sig själv.
"DU FÖRSTÖRDE ALLT! ALLT!" skrek han.
"Men Ben, vad har jag förstört?"
Elsie tittade oförstående upp på honom med sina stora, blå ögon.
"ALLT SÄGER JAG! DU REV UPP ALLTING!"
Då mindes Elsie. Hon skrek. De hemska känslorna tog över. Han hade hotat henne. Han hade torterat henne, han hade sagt, att om hon inte gjorde som han sa, så skulle han ha...
Elsie snyftade till.
"Men han skulle dödat mina föräldrar!"
Nu var det Bens tur att bli förvånad.
"Vem?"
"Han sa åt mig att om jag inte gjorde som han sa skulle han döda mina föräldrar, och alla på hela Hogwarts, och tortera mig och döda mig..."
"Vänta, stopp ett tag", avbröt Ben. "Vi går till sjukhusflygeln och fixar det där" - han nickade mot blodet som fortfarande strömmade ur Elsies näsa - "och sen, går vi upp till Dumbledore.

Dumbledores kontor var inte alls som Elsie tänkt sig. Det var ganska litet, fast på något sätt ändå så stort, och hyllorna var fulla av böcker. På en pinne stod en fågel fenix. Elsie log, det var hennes favoritart.
"Du säger att han torterade dig?" sa McGonagall allvarligt. Hon stod bredvid professorn och antecknade allt som sades i rummet.
"Ja", sa Elsie. "Och döda alla, alla på Hogwarts och ta över."
Fjäderpennan åkte snabbt fram över den nu tredje pergamentrullen.
"Hur såg han ut?" sa professor Dumbledore, och det var första gången han pratade på en lång stund.
Elsie fick tänka lite.
"Jag kommer ihåg att han hade svart, stripigt hår. Fast man såg inte så mycket av det, för han hade huva på sig..."
McGonagall bleknade, liksom även Snape som också var där. Dumbledore såg mycket allvarlig ut.
"Du är säker på din sak?"
Elsie snörvlade till.
"Jo, ganska", mumlade hon.
"Då finns det bara en förklaring", sa han tungt. "Det stora kriget har börjat."

BRA! Mer!

Gigabragligaaaaaaaa!!!!

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du skriver så spännande så man bara måste fortsätta läsa! Fortsätt såhär bra! Awesome kapitel!

Tacktacktacktack. ♥♥♥

Just nu är jag med i en skrivtävling och kommer antagligen inte att skriva här förrän min novell är klar (vilket antagligen blir om ett par dar).

Det förvirrar bara hjärnan.

Ja. Och lycka till i tävlingen!