Privat rollspel mellan YoshiFriend <3 och AlexZz

Zayn:
Tystnaden lägger sig mellan oss, och jag känner mig obekväm i hennes sällskap. Men det ända jag kan göra är att fortsätta gå bredvid hennes sida

Ivy betraktar gångarna när hon får syn på något hon faktiskt aldrig sett härnere, ett porträtt. ett befolkat porträtt.
"Ser man på, det finns folk härnere! Är ni ett par?" Säger den ljushyade kvinnan med hurtig röst och ett hemskt äckligt leende, enligt Ivy. Som snabbt skakar på huvudet.

Zayn:
"Lägg av!", säger jag och blänger på porträttet. Jag känner igen kvinnan från en av våra böcker. Hon hette Siri Lestrange och hade varit typ Bellatrixs gammalmormors moster och levt för jätte länge sen. Hon hade varit lärare på Hogwarts några år, men hade blivit avskedad efter att ha torterat flera elever i smyg.
"Vaknade någon på fel sida idag?", frågade porträttet och ett illmarigt flin på läpparna

Ivy har ingen aning om vem det är, hon vet bara att hon inte tycker om portättets invånare av ett flertal olika anledningar och för att det är riktigt hemskt målat också, men det är inte speciellt viktigt så den detaljen stryker hon genast när porträttet öppnar munnen igen.
"Men vad är det då, då? Har ni fårskallar bara tappat bort er?" Frågar hon snorkigt och Ivy motstår impulsen att vända porträttet så det vidriga porträttets röst inte skulle höras.

Zayn:
"Varför tror du det?", frågar jag och undrar om det syns på oss att vi är vilse. Porträttet höjer på ögonbrynet.
"Okej", erkänner jag sen. "Vi har gått vilse. Kan du hjälpa oss hitta ut härifrån"
"Kanske", säger porträttet

"Vad är haken?" Svarar Ivy kritiskt och blänger på porträttet, som gladeligen blänger tillbaka verkar det som.
"Måste det finnas en hake?" Frågar porträttet och lägger sina smått sneda armar armar i kors. Ivy nickar. "Okej, det finns en hake, ta upp mig från fängelsehålorna så hjälper jag er!" Säger kvinnan smått irriterat och slår ut med armarna.

"Menar du att vi ska bära tavlan hela väggen upp?", frågar jag osäkert. Tavlan är jättestor, med tjockmässings ram. I vanliga fall skulle jag nog kunna klara av den själv, men idag... Jag sneglar på Ivy, kanske skulle vi ändå klara det.

Ivys blick sveper över det massiva porträttet. Inte ens med magi skulle hon kunna lyfta den tillräckligt högt, eller hålla den uppe tillräckligt länge för att få upp den. Kanske kan hon åtminstone göra den lättare, eller? Hon måste bara komma på en bra formel, kanske skulle levarent pondus duga. Den blir bara lite lättare, men troligen tillräckligt.
"Ska vi göra det?" Undrar Ivy med en lätt övervakande blick på Zayn.

Zayn:
Jag rycker på axlarna.
"Visst. Det ska nog gå", säger jag och undrade hur mycket klockan egentligen är. Den måste minst vara 7. Balen hade också börjat, och jag föreställde mig hur det skulle vara att just nu snurra runt i en folkmassa med Alicia i famnen.
Jag tar ett stadigt tag om ena änden av tavlan och testar att lyfta den. Den var inte så tung som jag trodde.

Ivy tar tag om den andra änden, efter att ha snabbt förtrollat den och lyfter. Den var så mycket lättare än hon trodde, hennes formel hade nog inte behövts. Eller så var formeln starkare än hon mindes den.
"Ni går nedför den här korridoren." Säger porträttet, man hör på henne att hon är väldigt upprymd över situationen.