Älskar du honom, Dominique?

bra!

Jättebra =D

Vilket gulligt perfekt vinterkapitel!

Awesome :3

åh såhär lite shippingfeels awesome btw^^

AWSOME x100000000000000000000000000000

iiiiiih....
Love this this is azum jaoo

Vill inte stressa eller så... Men när kommer det MEEEEER...? Jag vill lixom veta vad som händer när dom ska "lära känna" varandra!!!!!

Omg älska älska älska. Skriv meeer.

Hej hej. Jag är den som tidigare hade EbbaSofiaSusanna, och här är ett nytt kapitel. Förlåt för att det har dröjt.


Kapitel 10:
”Dominique Weasley heter jag. 17 år, och bor i utkanten av London. Min familj består av mina två syskon, Victoire och Louis, och mina föräldrar, Bill och Fleur. Eftersom att min mamma är fransk så pratar jag flytande franska, och tillbringar varje sommarlov någon vecka i Frankrike. Jag klagar inte, Frankrike är ett fint land. Det enda negativa är att jag måste träffa min moster, och henne gillar jag inte alls. Som du säkert märkt är jag inte alls lik min pappa, det är väl både positivt och negativt. Jag slapp den typiska Weasleyröda hårfärgen.
Jag skulle egentligen ha börjat på den franska skolan, men jag valde att börja på Hogwarts, och here i am. Att jag hamnade i Ravenclaw är väl för att hatten tyckte jag var smart eller något, jag vet inte. Jag hade nog passat lika bra i Gryffindor som jag gör i Ravenclaw.
Min bästa vän heter Georgina, och hon är snarare som min syster. Vi är så lika – inte utseendemässigt – så det är helt sjukt.
Annars gillar jag att fotografera, festa och ha allmänt kul liksom.” sa jag och pustade ut. Efter en massa (oseriösa) försök så blev det äntligen bra. Jag ansträngde mig, ja. Jag orkade inte tjafsa med Scorpius, han skulle aldrig ge sig. Det hade jag lärt mig efter alla dessa år.
”Jag heter Scorpius Malfoy. Jag spelar quidditch, festar och lever livet. Precis som alla andra Malfoys är jag rik, snygg, quidditchspelare, blond och tillhör Slytherin” sa Scorpius.
Var han seriös? Här har jag suttit och berättat om nästan allt om mig, och han berättar två meningar om sig?! Ugh.
”Har du inget mer att berätta?” frågade jag och log ett fejkat leende. Egentligen ville jag skrika åt honom, men det hade varit onödigt.
”Nej” svarade han och blinkade mot mig.
”Döda mig” muttrade jag lågt. Men visst hörde Skorpionen det.
”Vad sa du, Dominique?” frågade han.
Jag skakade på huvudet. ”Det var inget, Scorpius. Bara lämna det åt sidan, berätta mer om dig nu eller så slår jag ihjäl dig eller något.”
”Som att du skulle kunna slå ihjäl mig. Du är bara en Weasley” flinade han.
Förstår ni nu varför jag och han inte gick så bra ihop? Om inte, vi går inte bra ihop. Vi klarar inte av varandra, helt enkelt.
”Ursäkta mig? Jag är riktigt duktig på att fixa blåtiror” sa jag.
”Det tror jag int…” började han men avbröt sig när min hand ”råkade” träffa hans ansikte.
En rad vackra *host* ord kom ur Mr Malfoys mun, och jag kunde inte låta bli att skratta.
”Vad är det som är så roligt, huh?” Frågade Scorpius ilsket.
”Ska du springa och skriva ett brev åt mamma nu?” Flinade jag och rufsade till hans hår.
”Rör inte mitt hår igen” väste han.
”Verkligen?” frågade jag och råkade än en gång röra hans blonda hår.