Privatroll med amanda1104

"OCH DET SKA JAG TRO PÅ?" skriker Aily.
"Du såg ju hur snabbt hon förvann!"
"Nej det gjorde jag inte!" Alex suckar. Mobilen vibrerar.
Jag kommer

Jag ler till svaret och stoppar ner mobilen i fickan igen. Jag stänger av TV och går in på rumme och tar mina vanliga kläder. Jag drar ut i skogen och tar en hare. Den var god och pulserande. "Du borde vara försiktig; alla går inte att lita på även fast de är vampyrer" mitt hjärta säger det som om det var en varning. "Okej" svarar jag lätt.

"Inte ett ord till mor!" Alex lämnar huset och beger sig mot skogen.

Jag sätter mig på en sten även fast jag inte behövde vila. "Jag vet" säger jag till mig skälv. Jag var alltid överbeskyddande mot mig själv. Det var nämligen inte så ofta jag fick den hör chansen!

Han får syn på Lisendy och går fram till henne.

"Hej" säger jag och ler lite mot honom. Jag ställer mig upp och ser på honom. "Är du ensam?" frågar jag och ser lite bakom honom.

"Jag tror det. Aily vågar inte följa efter!" svarar han.

Jag nickar. "Har du fortfarande en moder" jag säger det inte som en fråga, utan mera som ett avensjukt påstående. "Min dog för över 200 år sedan! " säger jag och ser alvarligt ¨på honom.

Alex ger henne en tröstande kram.
"Det var hon som förvandlade mig och Aily. Och hur gammal är du egentligen?"

Jag ser på honom och tänker efter. Jag hade ju faktiskt vart här ett tag. "Jag är 218 år, min mamma dog i en krach när jag var 18, då tänkte jag inte leva längre och skärde mig i magen med en kniv på gatan en mörk natt. Men en man vid Namn Tristan förvandlade mig och räddade mig" säger jag. Jag märker att jag spelar upp hela min livshistoria. "Hur gammal är du?" frågar jag.