Drakryttare

"Härligt." log Heila och såg på dem, det här började verkligen arta sig, hon skullle alltså bli drakryttare precis som......vad var det nu boken hette? Som..... Eragon, ja så hette han ja.

Zyne kunde inte låta bli att skratta åt Halt glada humör.
"Så, vad ska hända nu?" frågar Zyne Halt.

"Vi ska ut i staden, eller ja imorgon, nu är det för sent." säger han och ser ut genom fönstret där det hade börjat mörkna och gör en gest åt dem att de ska sätta sig ner i fotöljerna. "Vi ska till det stället där äggen förvaras." sa han förklarande.

Zyne höjde på ena ögonbrynet och lade armarna i kors över bröstkorgen.
"Okej.." sade han överlägset och fick ett surt ögonkast från Halt.
"Ta mina händer, ungar. Och jag skulle uppskatta om jag kunde få säga det utan kommentarer." sade han och såg allvarligt på dem.
Zyne skrattade till och lade handen över hans axel.

Helira flinar och följer hans exempel och lägger handen på Halts axel. Halt mummlade några väl valda ord till dem...
De landade i en underjordisk gång, nästan fängelsehålsliknande, och hon rös till då hon såg sig om, det såg så dystert ut.

Zyne släppte stirrade Halts axel. Han såg sig runt, var det ett gammalt fängelse? Eller bara en underjordisk gång?
"Vad gör vi här?" frågade han lugnt och stod emot instinkten att hålla för näsan.

"Äggen" sa Halt bara och började gå längst korridoren och Helira bleknade men följde om än motvilligt med i gångarna som blev allt mindre, fuktigare och trängre. Tillslut när de måste gå sidled för att komma fram nekar hon helt och gör allt för att hålla sin panik inom sig, hon avskydde trånga utrymmen.

Zyne nickade tveksamt och följde efter Halt genom det trånga utrymmet.
Han rynkade ögonbrynen och bet ihop käkarna. Han hatade trånga utrymmen.

((Haha xD Men jag hade faktiskt tänkt att han skulle hata trånga utrymmen :3 ))

(Hahaha xD aja de får hata det båda två xD)

Helira ser efter dem då de försvinner in för hennes ögon. Hon lade märke till även Zyne hade svårt, avskydde det och på sätt och vis kände det bättre, han skulle förstå henne.

Han log kort åt henne. Vad trevligt, gemensamma fobier. Han bet sig åter i läppen och fokuserade blicken ned mot marken medan omvärlden försvann framför hans ögon.
Han ryste till och drog ett djupt andetag och fortsatte.