Susan Bones och den oskyldiga (?) Kendra Smith

Ja, men ska försöka skriva lite på En budbärares lärling det var flera veckor sen jag skrev där. Den har inte så många läsare, så måste skriva lite där. Ska skriva på Murgrönsbladen också, och den här. Sen har jag också en idé till en längre bok

Jag läser fortfarande och set är sjukt bra. det ända är att jag inte är så aktiv på mugglis längre

Suck. Inget nytt kapitel än Hoppas det kommer snart

Har inte haft internat under påskheLgen

Håller på att starta en skolorkester också så det tar lite tid

Jag LOVAR att det kommer innan den 15 april

Det var inte meningen att stressa dig. Ta den tid du behöver, men jag längtar till nästa kapitel. Lycka till med skolorkestern också`.

Jag lovade att ett nytt kapitel skulle komma den 15 april, och nu är det 2 Maj! Jag skäms över att jag låtit er vänta så länge! Har inte uppdaterat mina andra två berättelser heller (vilket borde betyda att jag är sämst på att uppdatera mina fanfictions/noveller på hela mugglis)

Här får ni iallafall ett nytt kapitel!

ps:
kika gärna in på min bokblogg: http://laslampan.blogspot.se/




Kapitel femton
En förklaring tack!
Susan åt förbryllad upp sin frukost, ensam. När hon var klar reste hon sig upp och gick ganska snabbt ut ur Salen.
Hennes ben ledde henne mot biblioteket. Ett ställe att tänka på henne. Kendra alltså, inte hon själv. Och Wayne, Hannah och Ernie. Vad hade egentligen hänt med Wayne?
När hon kom fram till biblioteket satte hon sig i en de gamla korgstolarna med lila filtar över sig.
Susan hade knappt satt sig förrän hon hörde något hon inte hade väntat sig.

Justins röst.

”Susan!” viskade han.
Hon såg sig omkring, men ingen Justin stod att finna.
”Var är du?” frågade hon.
”Här”
Susan skrek. Justin hoppade baklänges.
”Jösses! Varför skriker du så? Du ser ut som du har sett ett spöke!”
”Det har jag ju nästintill. Helt plötsligt stod du bara framför mig! Vad vill du?”
”Vet du vad som har hänt med Wayne?”
”Nej!” fräste Susan.
”Vill du inte ha reda på det?”
”Gissa tre gånger”
”Du vill.”
”En sensationell nyhet! Justin gissade rätt! Hurra!”
”Kom då.”
”Va? Vart ska vi?”
”Leta rätt på de andra.”
”Lycka till, det här slottet är ju lika stort som Jylland”
”Jylland?”
”Glöm det.”
”Okej. Kom nu, så sticker vi”
”Vart hade du tänkt att vi skulle leta?”
”Vi börjar med sällskapsrummet och sovsalarna.”
”Okej”

De båda eleverna flög nerför trapporna mot Hufflepuffs sällskapsrum.
Efter ett tag var de där, men deras tre vänner var inte det.
”Kom, vi frågar någon istället”, sa Susan.
Justin bet sig i läppen.”Okej.”

När de kom ut ur sällskapsrummet mötte de nästan genast en lärare, professor Sprout.
”Var är..” började Justin.
”Kom”, avbröt Sprout.
Justin och Susan följde efter henne uppför trapporna.
Sprout förde dem till Dumbledores kontor.
”Tyska citronkarameller”, sa hon.
De tre besökarna klev in, gick uppför trappan och knackade på dörren.
”Kom in”, hördes Dumbledores röst.
Sprout gick först in.
”Jag hittade dem, rektorn.”, sa hon.
”Hitta?” sa Justin.
”Vad bra!”, sa Dumbledore, till Sprout.
”Professorn?” frågade Susan.
”Ja?”
”Vet du möjligtvis var...”
”Jaha, ja. Jag anade väl det.”

Åh, tack. Vad KUL att du frtsatte

haha du är bäst

Jag vet

Herregud!
Upptäckte att jag inte har skrivit på den här, En budbärares lärling eller Murgrönsbladen på superlänge!
Jag ursäktar mig med att jag måste göra klart min historia tills imorgon, och att det är kulturskolans dag i helgen...


UPPDATERING!!!!

Nytt kapitel


Lite taggningar:
Sirius Orion Black
Aiedail
frida longbottom
Selma...
books♥
Ella/Ron

Kapitel sexton
Raseri!
”Du anade exakt vad, professorn?” frågade Justin.
”Jag anade att ni skulle undra det, jag är inte dum, vet ni”, svarade Dumbledore vänd bort från dem.
Justin tittade tvivlande på honom. ”Inte?”
Dumbledore sköt upp sina glasögon i pannan. ”Nej, det är jag inte.”
”Wayne Hopkins har blivit fråntagen sin plats på Hogwarts på grund av en koppling som nyligen har dykt upp.”
”Koppling till vad?” frågade Susan.
Dumbledore lutade sig framåt och tittade allvarligt på dem. ”Koppling till det svenska trolldomsministeriet.”
”Va?” Justin såg ut som en av Dumbledores citronkarameller.
”Bry dig inte om det du”, sa Dumbledore. ”Det enda du behöver bry dig om är: Wayne kommer inte tillbaka. Kan ni vara vänlig att följa med mr Finch Fletchley ut, Pomona?”
Sprout puttade ut Justin ur rummet och Susan var ensam med Dumbledore.
”Vilken relation har han dit?” frågade Susan.
”Hans släkt kommer därifrån, hans mormor flyttade från Sverige till Skottland i tjugoårsåldern och bröt all kontakt med resten av släkten.”
”Men varför?”
”En sak ska du veta, Susan. Politik är, särskilt i trollkarlsvärlden, bara massa svammel.”
”Åsikter”
”Odense”
”Va?”
”Hans släkt är drivande i Odenseunionen och nu har trolldomsministeriet här i England upptäckt hans band.”
”Och därför relegeras han?”
”Regler är regler.”
Susan stirrade på honom. ”Nej, det är det inte! Du har själv sagt det! Du ska inte sitta här och relegera någon!” Susan reste sig upp. ”Tack och adjö!”
Hon gick mot dörren och försökte öppna den. Låst.
Dumbledore log mot henne. ”Det är inte så enkelt”
”Enkelt! Du tror att alla människor är lika smarta som du! Så är det inte! Se på mig! Vad kan jag?! Ingenting!”
Susan sjönk ihop i en hög på golvet.
”Odense, tack”, sa Dumbledore. Och som alltid när någon sa något började världen snurra.

dumbledore 00 är bäst! : D