Merlin roll

[Hade helt glömt bort denna...]
Aily har gått hela dagen och när det börjar skymma letar hon rätt på en dunge där hon slår läger för natten. Hon letar rätt på några döda grenar och gör upp en eld med hjälp av trolldom.
"Aha!" säger en manlig röst och någon drar upp henne på fötter.
"Du vet väll om att trolldom är förbjudet?" frågar mannen.
"Du vet väll om att jag lätt skulle kunna döda dig?" ger Aily till svar. Mannen fnyser.
"Då skulle du redan gjort det" konstaterar han och Aily inser att han har rätt.

[Alltså jag har helt glömt detta rollspel... Sorry! Tyvärr har jag inte tid att vara med lycka till!! ]

[Vad synd ]

(( Jag tar över mordred dåra))

Morgana tar av sig dom långa klackskorna och rusar igenom koridåren med flåsande andetag.
hjälp mig...
Han snyfftar morgana kastar bak sitt långa hår och rusar som en galning ner för sten trappan. En massa känare tittar konstigt på henne när hon hoppar ner för varje trappsteg.

(( hittar inte på något ner att skriva nu få se sen))

"Du följer med till Camelot, för avrättning!" säger mannen och börjar släpa henne mot vägen. Aily tänker över situationen. Hon vill ju komma till Camelot men om hon använder magi i staden ligger hon risigt till. Hon bestämmer sig för att avvakta och se vad som händer.

Freya vaknade av fåglarnas kvitter. Det var ljust, så att morgonens sol kunde komma in igenom träden.
Hon satte sig upp, och inspekterade naturen. Elden hade slocknat, det var ganska klart varmt väder, men vindens kalla drag svepte förbi då och då.
Freya bestämde sig för att fortsätta, och försöka hitta mat på vägen. Nu måste hon komma till Camelot, till sin Merlin. [♥]
Hon började springa långsamt, för att inte få håll, men det gick fortare och fortare.
Hon sprang på en torr stig i skogen Efter kanske någon timme slutades stigen och träden blev glesare och glesare. Freya gick på gräs när hon fortsatte, och snart var hon på ett berg. Man kunde se utsikten perfekt härifrån. Det fanns träd, buskar, fåglar, och sedan tittade hon längre fram.
Freya flämtade till. Framför henne låg Camelot med sina praktfulla torn. Det var ungefär en dagsmasch dit. Freya tog lite bär från en buske och stoppade i en liten skinnpåse, innan hon skyndade sig iväg.

~Några timmar senare~

Freya tittade nöjt framåt. Hon hade klarat att springa till Camelot på mindre än en dag. Nu hade hon Camelot framför sig, snart skulle hon gå in. Pannan rynkade sig. Hur skulle hon komma in utan att märkas? Hon hade inga andra kläder, inga verktyg eller något.
Freya stod ungefär vid vallgraven. Hon tittade omkring sig med rynkad panna, innan pannan blev slät igen och hon blev lättad. Konstigt nog hade någon slängt en lila klänning vid stigen. Freya skyndade sig fram och tog tag i klänningen.
Den var gjord av finaste sidentyg, sånt som drottningar har på dig.
Freya tog fort på sig den, sedan började gå mot porten.
Hela hennes kropp pirrade till.
Hon klev in igenom porten och flämtade till direkt. Framför henne stod hennes älskade, hennes Merlin. ♥♥♥♥♥♥♥

örlåt att jag inte har rollat, känns som jag har skrivit det tusen gånger, men jag har inte haft tid!


Elena


Det var bara några steg till, sen var Elena inne i Camelot och redo för ett nytt liv.
Hon gick in i staden och såg en ung man i tjänarkläder gå förbi henne med glittrande blick. Han såg lycklig ut. Förvånansvärt lycklig för en tjänare.
Jag fortsatte gå och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.

[Det gör inget!]


Efter ett tag är dom framme vid Camelot och citatet och mannen börjar släpa henne mot tronsalen.

Jag såg en man släpa på en flicka och jag undrade vad i hela friden hon hade gjort. Mannen såg riktigt hårdhänt ut och jag blev genast nyfiken men lade band på mig själv. Jag behövde någonstans att bo och äta, innan jag försökte skaffa jobb.
Jag gick fram till en kvinna som kanske var något år äldre än mig och frågade:
"Ursäkta mig, finns det något värdshus i närheten?"
Hon vände sig om med ett fint leende. "Självklart", svarade hon och förklarade vägen. När hon var klar tillade hon: "Är du ny i staden?"
Jag nickade. "Ja, jag kom för några minuter sen."
"Är du här för tillfället för att stanna?" frågade hon men ångrade sig sen. "Du behöver naturligtvis inte svara, det är inte min ensak."
Jag log mot henne. "Jag har planerat att stanna."

"Aily?" Aily ser sig omkring.
"Mordred!"
"Vad gör du här?"
"Jag letade efter dig. Var är du?