Charlie Fox och Isfjädern

oki ^-^ Hur mycket har du läst nu?

Dennys

inte mer, har ögoninflammation och har väldigt ont i mina ögon :'(

OUCH!

mindre skönt

Mår du bättre nu då?

När kommer det mer?

Jo jag hittade några stavfel och lägger upp kapitel 10 igen och tar bort den första kapitel 10!


Kapitel 10 - Tidningsartikeln

Efter lektionen så tog Charlie ut boken för att visa Acalton vad som stod i boken. Enligt Acalton var det exakt samma som de hade på lektionen och Charlie
visste att det inte fanns ett enda sätt för honom att visa Acalton kapitlet. Nästa dag så var Charlie på andra tankar. Nämligen mat. Han gick till Istornet
med Acalton samtidigt som han höll handen för magen. Charlie hade den där sällsynta hungern som man får ibland. Efter att fått i sig ett bröd så gjorde det
inte lika ont längre. Då kom det pingviner inspringande till Istornet. De tjatade någonting. Till slut så kunde Charlie uppfatta vad de försökte säga. De
försökte säga "Brevbrevbrevbrevbrevbrevbrevbrevbrev!" Men det lät "Beebebrebrebebebrebebebre!" Pingvinerna sprang till elever och gav de post. Då började
McMount tala. "Jo som er nya elever kanske har märkt så är det här pingvinbrevbärarsvärmen som kommer varje dag förutom söndag. Alla elever får varje dag
tidningen Dagens Fjäder med de senaste nyheterna." En pingvin gick fram till Charlie och gav honom en tidning. Pingvinen gav Charlie en örfil och sprang
därifrån. "Hörru!" skrek Charlie på pingvinen som redan var borta. Charlie försökte glömma bort pingvinen och läste på tidningens förstasida istället. Och
det gjorde honom inte gladare. 'Fredsmagikerna Edgar och Ellen Fox försökte som alla Fredsmagiker att bli av med krig under Fredsdagen. Paret Fox var tyvärr
med om en hemsk olycka den dagen. Cirka 7 bomber hade gjort så att de ligger under förstörda ruiner. Läs mer på sidan 2' Charlie fick världens chock och
bytte sida. 'Paret Fox blev nästan mosade av ett torns ruiner förra veckan. Vi har skickat de bästa magikerna men ingen kan få ut de ur det rasande tornet.
Det riskerar varje gång att rasa och då dör Fox och de i närheten. Tornet kommer att rasa troligen om 63 dagar om de inte kommer ut. Vi har skickat slangar
med mat, vatten och luft så att de kan överleva. Vi kommer troligen att få ut de om vi hinner och få magiker-förstärkningen från Indonesien. Om de inte
hinner så blir det ledsamt. Men de är troligen här om 3 månader.' Charlie visade Acalton och de båda tänkte samma sak. Om tornet kommer att rasa om runt 63
dagar och hjälp skickas inom 3 månader så skulle inte hjälpen vara till någon stor hjälp. De visste inte vad de skulle göra. Charlie tänkte att de kanske
skulle prata med Carl om det men Acalton sa att Carl bryr sig för mycket om släkten Fox och skulle skicka över så mycket hjälp att tornet skulle rasa. Då
började tänkandet. "Om jag..." började Charlie. "Om du vad då?" frågade Acalton och trodde att en bra idé skulle komma fram. "Jo...Jag tror att Isfjädern
finns i Antarktis och om jag kan få tag i den så kanske...'vi' skulle kunna rädda dem?" Acalton stirrade på Charlie. "Hur kan du tro att Isfjädern finns i
Antarktis. Det stod ju i kapitlet att den just nu färdas genom Ryssland till ett annat land." Charlie kom snabbt på ett svar. "Eh...Vet du vilket land?"
Acalton tänkte lite..."Nej jag vet inte och det stod inte i boken för att folk INTE ska jaga den!" Charlie kom på ett mellanmåttigt argument. "Boken gjordes
år 2011 och vilket år är det nu?" Charlie hade faktist en poäng där. "Eh...år 2012?" sa Acalton. "Japp!" svarade Charlie. I en hel vecka försökte de komma på
hur de skulle få tag i fjädern som (MÖJLIGTVIS) fanns i Antarktis (enligt Acalton). Ingen av idéerna var någon vidare bra så Acalton fick idén om att ta in
en till person in i fjädersamtalet som kunde komma på något. "Någon som är bra på trolldomshistoria och är smart." sa Charlie och tänkte hårt. Då kom Acalton
på en som passade in i de två kraven. "Amanda Stenmark? Som kan alla svaren i trolldomshistorian varenda gång. Det var hon som sa något konstigt på vägen hit
när vi åkte av båten." sa Acalton. "Ja just det...Hon kanske vet mer än oss..." sa Charlie och de började leta efter Amanda. De hittade inte henne föränn
lunchen i Istornet. "Vi kanske ska vänta till efter maten? Jag är vrålhungrig efter allt letande!" sa Acalton och nafsade i sig kyckling. "Okej då." svarade
Charlie och tog lite korv istället. Efter maten när Amanda gick ut så glömde Charlie och Acalton bort Amanda och gick upp till sällskapsrummet för sina
avdelningar. I IceScream gick det många elever så alla var delade i avdelningar. Det var A, B, C, X och Q. Charlie gick i C och Acalton i A. Gissa varför.
Då kom Charlie på att de har glömt en liten, pytteliten och viktig sak. "Vadå?" frågade Acalton. "Amanda! Hon börjar ju också på A så ni går i samma
avdelning! När hon kommer så får du fråga om allt hon vet om Isfjädern!" svarade Charlie. "Måste jag?" frågade Acalton. Charlie bara kollade på Acalton i nån
sekund och till slut sa Acalton "Visst! Okej jag gör det!" sa Acalton och de gick in i sina avdelningar. Nästa dag sa Acalton att hon visste rätt så mycket
och hon fick vara med i letandet av Isfjädern. "Bra! Då är vi 3 stycken." sa Charlie och frågade "Men VAD visste hon?" Acalton svarade "Hon sa att det är
runt 4 pingviner som har Isfjädern. Hon visste också att det skulle funka att använda Isfjädern för att rädda dina föräldrar!". "Herregud, hur mycket har du
berättat egentligen?" frågade charlie. "Ungefär allt vi vet." svarade Acalton och sa "Får hon inte veta allt?" Charlie suckade. "Vi ville bara ha information
inte att vi skulle ha en till med. Vi två kan klara det utan några situationer. Med 3 personer blir det lätt bråk!" Acalton berättade att Amanda inte hade
några andra vänner och till sist sa Charlie "Ja...". Efter tre dagar så visste Amanda redan hur pingvinerna såg ut. "Inte en bra idé sa du?" viskade Acalton
till Charlie och charlie trampade på Acaltons fot med flit. "Det är 5 pingviner." sa Amanda till dem. "En av dem har ett rött hårstrå på toppen av huvudet.
Den andra har en nagel på ena vingen. Den tredje har ett gult öga och det fjärde ett rött. Det femte som är ledaren av pingvinerna har en silvrig fjäder."
Charlie gapade. "Du menar "den" silvriga fjädern?" Acalton rörde med huvudet som visade att Amanda skulle fortsätta och svara på frågan. "Japp. Isfjädern. Jag
tror att de här 5 pingvinerna är människor och har använt Isfjädern och förvandlats till pingviner. Just det jag glömde nästan. De verkar ha gjort en grav åt
en pingvin." Nu gapade Acalton också. "Har du sett dem eller?" Amanda himlade med ögonen och sa "Nej jag läste i en bok på biblioteket, En Fjäder Av Is."
Hon tog fram en bok ur sin ryggsäck som hon av någon anledning hade med sig ut på rast. "Vi borde leta efter de här pingvinerna, ikväll och en hel månad
framåt!" sa Acalton tog fram en kikare ur fickan. En mörkerseendekikare. "Men vi får ju bara gå ut till den vilda biten av Antarktis på lov och nästa lov är
det redan försent." sa Amanda. "Vi smyger ut!" sa Charlie och tog mörkerseendekikaren ur Acaltons hand. "Varje natt tills vi hittar pingvinerna!" Acalton och
Amanda tvekade lite. Till slut gick dem med på det (Amanda gick med på det bara hon fick plugga till morgondagen). "Vi börjar inatt. Det är aldrig försent
för att rädda liv." sa Charlie. "Om det inte rasar ett torn över offren." sa Acalton ironiskt. "Okej vi möts här klockan elva. Acalton, du tar med dig din
mörkerkikare. Charlie, du tar med dig boken Allting om Pingviner. Och jag. Jo, Jag tar med mig läxboken. Ses ikväll!" sa Amanda och gick in till Grottan
igen.